Teorihörnan

1. Spelets grunder

2. Spelsystem
Begreppet spelsystem beskrivs ofta med sifferkombinationer som 4-3-3, 4-4-2 och 3-5-2. Sådana säger en del, men inte särskilt mycket, om hur ett lag agerar på planen. Två lag som t ex spelar 4-4-2 kan göra detta på helt skilda sätt på grund av olikheter i spelarnas individuella egenskaper och på grund av att lagen prioriterar olika grundförutsättningar i spelet.

En fullständig redogörelse för ett lags spelsystem måste innehålla en beskrivning av såväl dess ORGANISATION, DISPOSITION, BALANS, som ARBETSMETOD.

Dessa begrepp är intimt förknippade och påverkar varandra i utformandet av spelsystemet.

ORGANISATION innebär att ange spelarnas utgångspositioner i laget uttryckt i siffror, t ex 1-2-5-2, 3-5-2, 4-4-2 eller 4-3-3.

Laget bör ha en organisation som gör att grundförutsättningarna i anfalls- och försvarsspel kan uppfyllas på bästa sätt. Organisationen ska också vara sådan, att arbetsfördelningen blir jämn mellan spelarna och ger dem en ram att arbeta inom. Med utgångspunkt från ramen ska det sedan finnas utrymme för individuella initiativ och prestationer.

DISPOSITION innebär att utifrån spelarnas individuella egenskaper (spelartyper) bestämma vilken position de ska ha i laget.

BALANS innebär att använda spelarnas egenskaper så att laget balanseras på bästa sätt och att samtidigt ge var och en förutsättningar att utnyttja sina starka sidor.

ARBETSMETOD innebär att prioritera de olika grundförutsättningarna i anfalls- respektive försvarsspel. På denna prioritering beror också spelarnas utgångspositioner och arbetsuppgifter.

Lag som i försvarsspelet prioriterar markering spelar oftast med en fri man - libero - bakom de markerande spelarna i backlinjen. Antalet markeringsspelare i backlinjen bestäms av hur många forwards motståndarna har. Antalet mittfältsspelare och forwards kan dels bestämmas av spelarnas individuella egenskaper och dels av hur dessa ska disponeras.

* Det är alltså sambandet mellan ORGANISATION, DISPOSITION, BALANS och ARBETSMETOD som avgör vilket spelsystem som är mest lämpligt.




3. Taktik
Begreppet taktik innebär att anpassa sitt lags spel till de för matchen gällande förutsättningarna. Ett lags spelsystem kan i stora drag vara detsamma under en längre tid, medan det kan finnas anledning för samma lag att ändra sin taktik från match till match. Faktorer som kan föranleda taktikförändringar är t ex

*det egna spelarmaterialet - skador kan ha orsakat lagändringar

*motståndarnas starka och svaga sidor - deras förmodade taktiska uppläggning av matchen, eventuella omplaceringar i deras lag

*yttre förhållanden - planens beskaffenhet (underlag, storlek), väderleken (sol, regn, vind)

*matchens betydelse - (tabellsituation), ställning i matchen

Taktikförändringar kan förberedas på träning, men ofta måste ändringar göras beroende på vad som sker under matchens gång.




4. Försvarsmetoder
Det förekommer i huvudsak två försvarsmetoder - MARKERINGSFÖRSVAR eller ZONFÖRSVAR. Skillnaden mellan dem kan beskrivas på följande sätt:

*Markeringsförsvar innebär att spelarna i det försvarande laget utgår ifrån motspelarnas positioner samt var bollen befinner sig och prioriterar att markera var sin motspelare. Markeringsförsvar kombineras i regel med en LIBERO. I markeringsförsvar görs vanligen följande prioriteringar:

1. Markering
2. Press
3. Täckning
4. Understöd

*Zonförsvar bygger på en tänkt zonindelning av planen där spelarna i det försvarande laget utgår från var bollen befinner sig och från de inbördes positionerna försvarsspelarna emellan. Zonförsvarsprincipen tar inte så stor hänsyn till motspelarnas positioner och i detta arbetssätt görs följande prioriteringar:

1. Press
2. Täckning
3. Understöd
4. Markering

*Det är viktigt att komma ihåg, att grundförutsättningarna i försvarsspel är desamma oavsett vilken försvarsmetod som användes - endast prioritering varierar.



5. Anfallsmetodik
Omställning till anfallsspel

Ett lags anfallsspel startar i det ögonblicket man erövrat bollen från motståndarna. Många gånger kan det ha direkt avgörande betydelse hur snabbt man kan ställa om från försvars- till anfallsspel. Hos motståndarna uppstår ofta en viss tveksamhet innan man hunnit organisera sitt försvarsspel, och detta kan det anfallande laget utnyttja till sin fördel. Vilka anfallsmetoder laget då väljer kan vara beroende av var på planen bollen erövrats, men i princip kan sägas att ju snabbare ett anfall kan sättas igång desto större chans har man att överrumpla motståndarna.

När anfall startar från egen tredjedel kan anfallsspelet delas in i tre faser:

*uppspel

*skapa målchanser

*avslutningar

Uppspel

Uppspel från egen tredjedel av planen bör bygga på en VARIATION av KORTA och LÅNGA PASSNINGAR, där situationen får avgöra vilken passning bollhållaren väljer.

Uppspel med korta passningar innebär spel GENOM MITTFÄLTET, medan man med långa passningar spelar FÖRBI/ÖVER MITTFÄLTET direkt till forward.
Båda metoderna kan inrymma såväl improvisation som intränade mönster.

Ett lag som kan växla mellan de olika passningsalternativen skapar därigenom god variation i sitt spel, vilket kan vålla motståndarna svårigheter.

Valet av korta och långa passningar bör inte vara beroende av vilken organisation laget har - t ex om man har tre eller fyra spelare i backlinjen.

Viktigast är under alla omständigheter att GRUNDFÖRUTSÄTTNINGARNA I ANFALLSSPEL uppfylles på bästa sätt.
Både vid korta och långa passningar i uppspelen måste det SKAPAS SPELYTOR genom att det finns bra SPELAVSTÅND, SPELBREDD och SPELDJUP i laget.

*Spelavstånd
Spelavstånden får inte bli för korta, t ex genom att forwards går för långt ner mot egen planhalva. Då minskas spelytorna och motståndarna får lättare att bryta.

*Spelbredd
Bredd i anfallsbyggnaden försvårar motståndarnas försvarsspel väsentligt. De anfallande kan komma fram på ytor mellan försvararna, och man kan även genom att VÄNDA PÅ SPELET från den ena kanten till den andra skapa fria ytor att ta sig fram på.

*Speldjup
Det anfallande laget bör främst eftersträva passningar i DJUPLED. Därför är det viktigt att spelare framför bollhållaren gör sig SPELBARA eller att spelare är villiga att LÖPA I DJUPLED för att kunna få passning på fri yta. Skulle det inte vara möjligt att passa framåt, måste emellertid bollhållaren ha passningsalternativ även i DJUPLED BAKÅT.

KORTA UPPSPEL
Målvaktens roll i anfallsspelet har i dagens fotboll fått allt större betydelse. Med utkast till någon av spelarna i backlinjen kan bollen säkert sättas i spel - med ett längre utkast till t ex en mittfältsspelare kan ev flera motståndare passeras och ett snabbt anfall startas.
Målvakten ska också vara beredd att ge djup bakåt och fungera som understödjande spelare eller spelvändare.

När målvakten har bollen måste framförallt SPELARNA I BACKLINJEN placera sig så att de är SPELBARA. Den som blir bollhållare försöker sedan antingen själv eller med hjälp av någon av de andra spelarna i backlinjen finna en av sina mittfältsspelarna med en passning - om möjligt kan passningen också spelas till en mötande forward.

MITTFÄLTSSPELARNA måste i sin tur GÖRA SIG SPELBARA och visa att de vill ha bollen. Den som tar emot passningen kan sedan antingen VÄNDA UPP MED BOLLEN i anfallsriktningen eller, om detta inte är möjligt på grund av pressande motståndare, göra TILLBAKASPEL till en spelare som ger UNDERSTÖD åt bollhållaren.

I dessa situationer är det till stor hjälp för passningsmottagaren om medspelarna genom att PRATA I SPELET ger råd om bästa spelalternativ.

För att som anfallande lag säkert kunna spela sig fram över mittplan är det viktigt att försöka skapa NUMERÄRT ÖVERLÄGE i detta område. Ett sätt att uppnå detta är att utnyttja en FRI SPELARE ur backlinjen till att förstärka mittfältet. Det kan vara den spelare som har det bästa utgångsläget i den aktuella situationen som följer med upp i anfallet. Att förstärka mittfältet bakifrån är speciellt viktigt för lag med fyra spelare i backlinjen i utgångspositionen.

Forwards som redan i uppspelsfasen får räkna med hård markering, måste för att bli spelbara försöka ta sig ur bevakning. Det gäller att SKAPA SPELYTA för sig själv eller för sina medspelare, vilket kan ske bl a GENOM RÖRLIGHET OCH PLATSVÄXLINGAR eller GENOM OVÄNTADE RIKTNINGSÄNDRINGAR.

Många gånger måste ändå de anfallande spelarna kunna agera bollmottagare trots markering. Då kan t ex en ytterback, efter att ha SPELAT PÅ MARKERAD SPELARE, följa upp och TA ANSVAR FÖR SIN PASSNING genom att GE UNDERSTÖD och FÅ TILLBAKASPEL. Snabb förflyttning efter tillbakaspelet kan leda till att medspelaren kan nås av ny passning i nästa moment.

LÅNGA UPPSPEL
Långa uppspel kan ske genom att en spelare i backlinjen spelar EN LÅNG PASSNING FÖRBI/ÖVER DE EGNA MITTFÄLTSSPELARNA mot en forward. En annan metod för långa uppspel är att målvakten gör LÅNG UTSPARK mot motståndarnas planhalva.

För att bollen ska kunna hållas inom laget efter en lång passning från backlinjen är det viktigt med så GOD PRECISION i avlevereringen att bollmottagaren får chans att nå bollen före sin bevakare. Det fordras också BRA TIMING mellan bollhållaren och mottagaren i passningsögonblicket.

Naturligtvis krävs det också DUKTIGA PASSNINGSMOTTAGARE bland forwards. Det gäller att kunna vinna första kontakten med bollen trots hård bevakning av motståndare. För att underlätta detta bör forwards försöka SKAPA SPELYTA åt sig själva eller åt sina medspelare.

Den spelare som tar emot den långa passningen kan - beroende på bevakning i den aktuella situationen - välja något av följande spelalternativ.

*SJÄLV VÄNDA UPP med bollen i anfallsriktningen

*PASSA BOLLEN vidare till en medspelare, som löper i djupled

*själv försöka HÅLLA BOLLEN till dess att medspelare gör sig spelbara

Passningsmottagaren bör i dessa situationer få hjälp av sina medspelare i form av tillrop med råd om bästa spelalternativ (PRATA I SPELET).

Viktigt är att bollmottagaren snabbt får UNDERSTÖD av sina medspelare. Mittfältsspelarna måste komma loss från sina bevakare och söka sig till positioner, där de är lätta att finna med TILLBAKASPEL. När detta lyckas kan sedan den rättvände mittfältaren spela ny passning eller själv avancera med bollen i anfallsriktningen.

Efter tillbakaspelet är det viktigt att forwardsspelaren snabbt gör sig spelbar igen för att kunna ta emot en ny passning. Det är också möjligt att han/hon genom sin förflyttning kan skapa ytor åt framryckande medspelare, t ex en back eller mittfältare som gör en DJUPLEDSLÖPNING.

Målvaktsutspark
När målvakten gör lång utspark, flyttar oftast det anfallande laget fram sina positioner på planen (backlinjen flyttar t ex upp mot mitten av planen) för att direkt efter utsparken försöka förlägga spelet till motståndarnas planhalva. Möjligheten att behålla bollen inom laget efter en lång utspark är mindre än efter en kontrollerad lång passning. Någon eller några forwards måste vara så bra huvudspelare, att de kan vinna första kontakten med bollen i kamp med försvarsspelarna. Lyckas detta kan man antingen nicka bollen in på ytor bakom de försvarande för egna medspelare att löpa på eller försöka att nicka ner bollen till en medspelare som ger understöd.

Lång utspark kan i vissa lägen användas som en metod för snabbt KONTRINGSANFALL, t ex när motståndarnas backlinje befinner sig högt upp på plan.




6. Skapa målchanser
När det anfallande laget efter uppspelet skaffat sig lämpligt utgångsläge gäller det att med fortsatt spel närma sig motståndarmålet och skapa MÅLCHANSER.

För att kunna göra detta försöker man spela sig förbi motståndarnas bakre försvarslinje med genombrott i centrum eller med attacker på kanterna åtföljda av inlägg. Metoderna kan liksom i uppspelet antingen vara improviserade eller följa intränade mönster.

Skapa och utnyttja spelytor
I motståndarnas försvarsområde är anfallsspelarna ständigt utsatta för hård bevakning, och för att kunna ta emot passningar måste kedjespelarna försöka GÖRA SIG SPELBARA. Genom oväntade ryck och riktningsändringar kan man skapa SPELYTOR antingen åt sig själv eller åt medspelare. En utmärkt metod härför är V-LÖPNING, vilket innebär att spelaren först rör sig i en riktning och drar motståndaren med sig för att sedan plötsligt vända och rycka mot fri yta.

Djupledslöpning/diagonallöpning
Sedan spelyta skapats gäller det naturligtvis att UTNYTTJA den. Bollhållaren kan göra det genom att spela EN PASSNING MOT DEN FRIA YTAN. Särskilt attraktiva att nå med en passning är de ytor som finns bakom motståndarnas backlinje. Kan bollen nå dessa ytor samtidigt som en fri spelare rycker dit, t ex genom djupleds- eller diagonalöppning, har de anfallande goda möjligheter att också lyckas fullfölja anfallet.

Bollhållaren kan också utnyttja fria ytor MED EGET GENOMBROTT EFTER EN DJUPLEDSLÖPNING. På samma sätt bör en forward som skaffat sig själv tillräckligt stor yta för att kunna VÄNDA MED BOLLEN inte tveka att ta chansen till ett eget genombrott.

2 mot 1-situationer
Möjligheterna att spela sig förbi motståndarförsvaret ökar givetvis för de anfallande om det går att skapa NUMERÄRT ÖVERLÄGE i området närmast bollen. För att en 2 MOT 1-SITUATION ska uppstå fordras det att bollhållaren snabbt får hjälp av en medspelare som gör sig spelbar.

Väggspel
Även om medspelaren inte skulle ha kommit loss från sin bevakning måste bollhållaren ibland SPELA PÅ MARKERAD SPELARE, som i sin tur måste kunna ta emot bollen trots markering.

En effektiv variant av spel på merkerad spelare är VÄGGSPELET, som ofta används på mittplan, men som är speciellt lämpligt i anfallszon. Efter sin passning försöker bollhållaren att med snabbt ryck bryta igenom försvarslinjen på "väggens" passning i bollhållarens löpriktning. Ännu effektivare kan metoden bli om man SPELAR VÄGG TILL TREDJE MAN, varvid "väggen" istället för att passa till den tidigare bollhållaren spelar till en tredje medspelare som rycker i djupled.

Överlämning
Ett sätt att ändra spelriktning eller att skapa utrymme för skott, genombrott eller inlägg är överlämning.
Detta sker genom att bollhållaren lämnar över bollen till en mötande medspelare. Rätt utförd kan en överlämning vålla stora problem för motståndarna.

Överlappning
För att komma förbi motståndarna på kanterna och skapa läge för inlägg är överlappning en bra metod. Detta sker genom att bollhållaren får hjälp av en medspelare som rycker fram "på utsidan" av bollhållaren, skapar bredd och får en passning i djupled.

Vända spelet
Ett annat sätt att utnyttja planens bredd är att VÄNDA SPELET genom att plötsligt flytta spelet från ena långsidan till den andra. Detta kan göras med t ex en överlämning, men också med en CROSSPASSNING eller MED ETT TILLBAKASPEL FÖLJT AV EN PASSNING TILL "BORTRE SIDAN".

Tidiga inlägg
Målchanser skapas många gånger på INLÄGG i ett tidigt skede av anfallet mot ytorna bakom backlinjen. Dessa inlägg från de s k "korridorerna" på kanterna kan antingen riktas mot främre delen av straffområdet eller spelas tvärs över planen till bortre sidan. I båda fallen finns det möjlighet för djupledslöpande anfallsspelare att komma i bra avslutspositioner.

Skapa 1 mot 1-situation
Även om numerärt överläge eftersträvas är det i anfallszon vanligast att de anfallande är i numerärt underläge, och att bollhållaren ställs mot en pressande motståndare plus en täckande eller understödjande medspelare till denne. Bollhållarens medspelare bör därför också försöka ge hjälp genom att med förflyttning "locka bort" den övertalige försvararen ur sin position så att en 1 mot 1-situation uppstår.

Finter och dribblingar
När en 1 mot 1-situation uppstår är det viktigt att bollhållaren vågar utmana sin motståndare och försöka finta och dribbla sig förbi denne. Förmåga att improvisera och att göra det oväntade är i sådana situationer av stort värde för den anfallande.

Distansskott
Anfallsspelarna ska alltid vara medvetna om möjligheten till ett DISTANSSKOTT. Ett överraskande skott kan vålla problem för en skymd målvakt, bollen kan gå i mål via en "styrning" på en försvarare och det kan ge upphov till målchans efter t ex en retur från målvakten.

Spelare som KAN OCH VÅGAR skjuta från distans kan också skapa osäkerhet hos motståndarna och påverka deras agerande.

Dessutom kan ett distansskott i många situationer vara ett bättre alternativ än en svår passning, då bollen kanske förloras och motståndarna kan gå till anfall.




7. Avslutningar
Sedan målchans skapats gäller det att på effektivast möjliga sätt avsluta anfallet mot mål. Hur stor framgång ett lag har i sina avslutningar kan bero på många olika faktorer.

Inlägg
Vid ett INLÄGGSLÄGE på endera kanten fordras det god SAMVERKAN mellan anfallsspelarna för att avslutningen ska lyckas. Det är också viktigt att bollhållaren före inlägget ser hur spelarna framför mål agerar, så att det kan bli rätt timing mellan inlägget och spelarnas ryck mot bollen.

Samverkan kan också bygga på att bollhållaren riktar inlägget mot någon av de ytor dit medspelarna kommer att röra sig, vanligen området vid FRÄMRE STOLPEN samt området BORTOM BORTRE STOLPEN. Som tredje alternativ kan passningen spelas SNETT BAKÅT mot en yta längre ut från målet.

De spelare som finns med i avslutningssituationen ska röra sig så att de möter inlägget med fart. Det är viktigt att de inte kommer fram för tidigt och får vänta på passningen och därigenom hinner bli markerade. Spelarna framför mål bör också se upp på varandra och söka OLIKA YTOR för att därifrån kunna avsluta på mål.

När spelarna rör sig mot ytorna framför mål bör de göra det på ett sådant sätt att de kommer MOT BOLLEN i bollbanan. Chansen är avsevärt större än om man kommer i rät vinkel mot bollbanan.

Skott och nick
I de täta situationerna nära motståndarmålet ställs det mycket stora krav på anfallsspelarnas TEKNIK. Både förmågan att slå inlägg och att möta inlägg måste vara god. Den avslutande spelaren tvingas ofta spela bollen direkt med ett skott eller med en nick, och det krävs mycket i matchlika situationer för att spelarna ska lära sig behärska dessa moment.

På inlägg måste spelarna KUNNA SKJUTA både när bollen kommer på marken och när det krävs halvvolley- eller volleyskott. Tillfällen till skott uppstår också efter t ex bollmottagning kombinerad med vändning eller efter ett genombrott. I dessa lägen är det INTE ALLTID KRAFTEN i skottet som betyder mest. Det är många gånger spelarens KYLA i avslutningsmomentet och PRECISIONEN i skotte som avgör. Ofta är det också överraskningseffekten i ett snabbt och oväntat skott som vållar motståndarmålvakten störst problem.

Matchanalyser visar att de flesta mål görs med FÖRSTA TILLSLAGET och från positioner inne i straffområdet. I såväl träning som match är det viktigt att spelarna uppmuntras till att ta de skottchanser som dyker upp - de måste VÅGA SKJUTA!

För att kunna göra mål med nick på ett inlägg krävs det framför allt att spelarna har god nickskicklighet så att de kan styra nicken dit de vill. Eftersom bevakningen oftast är hård framför mål krävs det emellertid också SPÄNST och NÄRKAMPSSTYRKA för att lyckas.

I avslutningslägen framför mål fordras det också att spelarna visar stort MOD. Man måste våga satsa HELHJÄRTAT för att vara först på bollen och få iväg ett skott eller en nick.

Andra våg och returer
Anfallets avslutning är inte enbart beroende av spelarna närmast mål utan det bör också finnas djup i anfallet i form av en ANDRA VÅG. Detta innebär att t ex mittfältsspelarna följer upp anfallet på lämpligt avstånd bakom spelarna nära mål. Skulle motståndarna avvärja det första avslutningsförsöket her de anfallande därigenom möjlighet att hålla kvar anfallet och komma till avslut med ett DISTANSSKOTT.

Alla spelare som finns med i avslutningssituationen ska också vara beredda på möjligheten att ta returer.




8. Försvarsmetodik
Omställning till försvarsspel
Det moment då bollinnehavet skiftar mellan lagen ställer stora krav på spelarnas förmåga till snabb omställning. För det lag som förlorat bollen är det av yttersta vikt att samtliga spelare har disciplinen att omedelbart börja agera försvarsmässigt. Risken är annars stor att motståndarna lyckas starta ett så snabbt anfall att försvarsspelet inte hinner organiseras - dvs att grundförutsättningarna inte fungerar.

För det försvarande laget är det vanligen en fördel när motståndarna startar anfall från egen tredjedel av planen, eftersom försvarsspelet då kan hinna bli väl organiserat.

När motståndarna gör uppspel från eget mål genom t ex utkast från målvakten finns det i huvudsak två olika sätt att börja försvarsspelet:

* lågt försvarsspel

* högt försvarsspel

Vad som skiljer dem är främst VAR PÅ PLANEN man börjar sätta press på motståndarna.

Det försvarande lagets sätt att prioritera grundförutsättningarna kan ha betydelse för valet av lågt eller högt försvarsspel, men båda varianterna kan förekomma vid såväl prioritering av markering som av press.

Lågt försvarsspel
Vid LÅGT FÖRSVARSSPEL tar försvarande forwards utgångsläge ungefär vid mittlinjen. Avsikten är att få det egna laget väl samlat och att minska ytorna på den egna planhalvan. På detta sätt kan även spelytorna på motståndarnas planhalva bli större, vilket ger bättre utrymme för kontringar.

I området kring mittlinjen börjar i regel FORWARDS störa motståndarnas uppspel genom att PRESSA bollhållaren.
Den pressande spelaren bör så fort som möjligt komma in på pressavstånd - dock utan att riskera att bli överspelad. För att pressen ska bli effektiv bör den pressande spelaren få hjälp av sinna medspelare.

Detta kan ske genom att de gör ÖVERFLYTTNING mot bollsidan. Det innebär (vid spel med 2 forwards) att om en av motståndarnas ytterbackar är bollhållare så pressar närmaste forward, medan nästa forward flyttar närmare för att täcka ytor. Skulle motståndarna lyckas vända spelet till andra kanten, bör bortre mittfältaren vara beredd att ingripa.

Vid spel med 3 forwards kan dessa också ha defensivt ansvar i djupled om någon ur motståndarnas backlinje skulle gå till offensiv. Därmed kan det förhindras att motståndarna får numerärt överläge på mittfältet.

Vid markeringsförsvar ska MITTFÄLTSSPELARNA så fort som möjligt ta MARKERING på var sin motståndare och FULLFÖLJA MARKERING om motståndaren löper i djupled.

Vid zonförsvar har mittfältarna ansvar för den motståndare som finns i respektive zon, men begränsat ansvar att följs motståndare som löper i djupled utan boll.

När det anfallande laget spelar lång passning över/förbi sitt mittfält direkt till forwards sker detta ofta med avsikt att dessa med tillbakaspel ska nå en rättvänd mittfältare. I dessa situationer måste de försvarande mittfältarna vara särskilt uppmärksamma på sina motståndares förflyttningar, så att man kan vinna bollen vid tillbakaspel eller när en medspelare i backlinjen lyckas bryta den långa passningen.

Skulle bollen spelas till någon av motståndarnas mittfältare ska denne PRESSAS av närmaste spelare. Är de försvarande i numerärt underläge bör den pressande AVVAKTA OCH FÖRDRÖJA samt FÖRSÖKA STYRA bollhållaren i en för det egna laget fördelaktig riktning. I situationer med lika antal, där den pressande har medspelare som ger täckning, kan pressen bli hårdare. Om de försvarande t ex efter en överflyttning är i numerärt överläge, så att den pressande har UNDERSTÖD, kan pressen även inriktas på att vinna bollen.

Högt försvarsspel
Vid försvarsspel HÖGT UPP PÅ PLANEN börjar i regel forwards attackera motståndarna redan kring deras straffområde. Forwards främsta uppgift är att FÖRDRÖJA motståndarnas uppspel, men syftet kan också vara att styra uppspelen i viss riktning. Genom hård PRESS mot bollhållaren kan denne tvingas göra misstag, så att bollen erövras i ett tidigt skede nära motståndarmålet. Hjälp åt den pressande spelaren kan på samma sätt som vid lågt försvarsspel ges genom att flera spelare gör ÖVERFLYTTNING mot bollsidan.

För att högt försvarsspel ska lyckas krävs det en samordnad laginsats med god kontakt mellan lagdelarna. Det betyder att mittfältare och backlinje flyttar framåt i planen, VARIGENOM SPELYTORNA MINSKAS för motståndarna.

Passningsmöjligheterna kan ytterligare försvåras för motståndarna genom att de försvarande koncentrerar många spelare mot det område där bollen för tillfället finns, medan områdena längst bort från bollen lämnas mindre bevakade.

Beträffande MITTFÄLTSSPELARNAS markering, press, täckning och eventuellt understöd gäller i stort sett samma principer som vid lågt försvarsspel.

BACKLINJEN ansvarar för täckning/markering av motståndarnas forwards. TÄCKNING av ytorna bakom backlinjen - vilka med den här typen av försvarsspel kan bli stora - kan ombesörjas av en LIBERO, men för lag som spelar utan libero blir situationen en helt annan. Sådana lag brukar flytta över backlinjespelarna mot bollsidan så att man ger täckning åt varandra. I situationer, då pressen på motståndarnas bollhållare tappats, kan också backlinjespelarna BACKA NER något för att minska ytorna bakom sig. MÅLVAKTEN svarar också för en del av täckningen genom att spela långt ut på planen. En annan metod är att genom offsidespel upphäva de risker som finns.




9. Försvar mot lång utspark
Vid LÅNG UTSPARK är det viktigt att det försvarande laget har TÄCKNING av ytorna bakom sin backlinje om bollen skulle spelas dit direkt på utsparken eller efter t ex en nickpassning.

I markeringsförsvar sköter vanligen liberon täckningen genom att backa ner just när målvakten gjort en utspark - vid zonförsvar går den spelare som är närmast på bollen och försöker bryta medan övriga i backlinjen ger täckning bakom.

Försvarsspelaren som är närmast bollen ska försöka bryta så tidigt som möjligt, helst innan bollen studsar eller spelas in bakom backlinjen. Det är viktigt att försöka hindra motståndaren att vinna första kontakten med bollen, och speciellt viktigt är det att motståndaren inte tillåts ta emot och vända upp med bollen i anfallsriktningen. Mittfältsspelarna måste ha uppsikt på sina motståndare och försöka VINNA ANDRA KONTAKTEN MED BOLLEN.

Försvar mot inlägg
När motståndarna spelat sig fram till inläggsläge på endera kanten uppstår ofta en svår situation för de försvarande. Dessa måste ha bevakning på motståndarna framför mål, men de måste också vara beredda på att inlägget kan riktas mot ytor dit motståndarna förflyttar sig mycket snabbt.

MÅLVAKTEN har en synnerligen viktig roll i dessa situationer eftersom han har hela skeendet framför sig och lättast kan se var motståndarna finns och hur de rör sig. Målvakten bör således TIDIGT DIRIGERA sina försvarare samtidigt som han själv gör sig beredd att ingripa på inlägget.

För de FÖRSVARANDE FRAMFÖR MÅLET uppkommer främst vid markeringsförsvar vissa skilnader mot normalt i sättet att reagera. På inlägget gäller det att vara FÖRST PÅ BOLLEN, och därför måste de markerande i utgångsläget vara jämsides med motståndaren eller i vissa fall närmare bollen än motståndaren. De försvarande bör också vara UPPMÄRKSAMMA PÅ MOTSTÅNDARNAS FÖRFLYTTNINGAR och inte enbart koncentrera sig på bollen.

Vid zonförsvar förändras inte försvararnas uppgifter på samma sätt. De täcker i sina respektive områden och bevakar den motståndare som finns där. Kravet att vara först på bollen gäller i lika hög grad som vid markeringsförsvar liksom att man måste ge akt på motståndarnas förflyttningar.

Skulle inlägget avvärjas i första skedet är det viktigt att det finns spelare som kan ta hand om en målvaktsutboxning eller en nick av försvarare ut mot området kring strafflinjen. I annat fall kan motståndarna genom en ANDRA VÅG hålla kvar anfallet och evetuellt avsluta med skott.

Push up
En försvarsmetod som i vissa fall kan vara effektiv är PUSH UP, vilket innebär att det försvarande laget hastigt FLYTTAR UPP sina positioner med avsikt att minska spelytan för motståndarna och ställa deras spelare offside.

Denna metod, som för att lyckas måste kombineras med kraftig och snabb PRESS MOT BOLLHÅLLAREN, är framför allt användbar vid fasta situationer som hörnor och frisparkar. Om de försvarande lyckas spela upp bollen från den egna försvarszonen kan en väl genomförd push up ofta lämna de anfallande i offsideposition.

Även i vanliga spelsituationer kan push up genomföras - t ex efter ett brutet inlägg eller när det anfallande laget gjort tillbakaspel från forward till mittfältare - men eftersom dessa situationer är mera svårbedömda för de försvarande blir riskmomentet störra.




10. Omställning
Omställning från anfall till försvar
Efter avslutat anfall eller när motståndarna bryter ett anfall gäller det att snabbt ställa om till försvarsspel. När anfall avslutas med skott på mål - (eventuellt utanför mål) - finns det i regel tillräckligt med tid att organisera sig för försvarsspel. Svårare är det emellertid när motståndarna bryter ett anfall och direkt startar motangrepp. Då är det stor risk att laget är dåligt försvarsorganiserat och öppet för kontringsanfall.

*Många spelare har ovanan att stanna och ta en vilopaus när ett anfall avslutats, vilket är till nackdel för det egna laget !!!

Viktiga punkter att komma ihåg:

. komma snabbt på försvarssida
. pressa bollhållare
. hindra spel framåt
. inta rätt försvarsposition




11. Mental omställning
I anfallsspel krävs att laget har en KONSTRUKTIV inställning. Spelarna ska bygga upp anfall där de med KVICKHET, LIST, OMDÖME och TEKNIK utmanövrerar motståndarna.

I försvarsspel krävs att laget har en INSTÄLLNING ATT FÖRHINDRA MOTSTÅNDARNA ATT GÖRA MÅL. Den pressande spelaren ska med omdöme och god pressteknik aggressivt få motståndarna till misstag. Det är en stor skillnad på de sinnesstämningar som passar för de olika spelsätten. Att ena stunden vara aggressiv i ett brytningsförsök får inte innebära att spelaren i nästa ögonblick slår en aggressiv passning. Passningarna ska slås med precision och timing. Inte heller får en konstruktiv och känsligt slagen passning följas av lama, kraftlösa brytningsförsök.

Anfallsspelet kräver inslag av list. Det gäller att lura motståndarna. Göra saker som motståndarna inte förväntar sig.

Försöken att luras och att vara listig får naturligtvis inte gå till överdrift, det måste göras med omdöme.