För första gången i historien fick Degarna äran att spela i Farstahallen. Hökarängen skulle stå för motståndet och den första matchen av fem som ska spelas på lika många helger var ett faktum.

Med en uppställning på tolv utespelare varav sex var centrar skulle väl ändå ingen motståndare komma igenom i mitten? En gång Deg, alltid en Deg. Efter att ha startat matchen i ett tempo snarlikt Superligan, tvingades Hökarängen till en Time-out redan efter dryga nio minuter då de låg under med helt rättvisa 0-3. Någonting måste detta ha gett eftersom de plötsligt började göra mål. Ett sådant beteende är dock Degarna vana vid så det var inget som la märke till något oroväckande. Att ge bollen till Fredde visade sig vara en bra lösning på att få saker och ting att hända framåt, kändes det som. När de hade kommit ikapp till 4-4 markerade Sjäddan att det får vara nog nu genom att dra på sig en utvisning samtidigt som han drog med sig motståndaren som åkte ut ännu mer, fem minuter fick han helt rättvist. Så fort Sjäddan kom in på plan igen gick PP igång och två mål gjordes på en halv minut. Batman såg storögt på (ingen kunde se det dock) och tänkte att det där var en smart taktik och försökte göra likadant. Tyvärr fick han bara med sig själv varje gång och arton minuters utvisning för honom i matchen visade sig vara ett faktum. Stackars Beijer som var sjuk.

I och med detta lyckades vi släppa in flera mål men inte tillräckligt för att tappa segern, 7-6 (3-1, 1-3, 3-2) slutade matchen trots att Den Fenomenale inte gjorde en poäng.

Med sina två mål och fyra assist kändes det rimligt att utse Fredde till Man Of the Match denna gång, trots attt Göran slängde fram ytterligare en femhundring.