När samlingen skedde inför matchen mot Haningepojkarna ställdes frågan i omklädningsrummet; Var är resten av laget? Den Oförliknelige konstaterade glatt att vi inte fler bra spelare i laget än prick åtta och just dessa var uttagna till matchen, bland dessa spelare återfanns Göran som comebackade och fick dagen till ära bära kaptensbindeln.

Att lista ut hur matchen skulle sluta var inte svårt. Degarnas otursnummer har alltid varit 13 och det visade sig stämma väldigt tydligt denna dag. När motståndarna hade gjort sitt trettonde raka mål kände vi att matchen var körd, fram till dess såg vi trots allt möjligheter. Den Oförliknelige klev då ner i försvarsspelet och den sista kvarten höll vi då nere siffrorna till 1-2, rutin hjälper. Vi kunde ha slutfört matchen ännu bättre om bara Beijer hade fortsatt att vara skadad men elakt nog tejpade han sin fot och klev återigen in i matchen under vilda protester från Kimmo som såg sin cahns att stappla omkring i anfallet utan att behöva byta nämnvärt mycket.

Matchens enda utvisning fick överraskande nog Batman som försökte slå av motståndarens klubba och därefter protesterade mot att den höll och fick därför ytterligare en utvisning, 2+2. En som inte vill ge utvisning var den ena Grå Mannen som förklarade följande när Den Oförliknelige frågade varför dom inte blev utvisade när dom senare försökte hindra Ronnys utkast: -Jag såg att han gjorde så och jag vet att det är utvisning men det spelar ingen roll, dom är suveräna ändå. Man måste ha känsla. Ibland är det svårt att hålla sig lugn men tack vare mängden avbytare så fanns ingen större ork att bråka.

1-15 (0-4, 0-4, 1-7) slutade matchen helt rättvist.

Thomas tryckte in vårt reduceringsmål till ringa nytta assisterad av Sjäddan som visade sig bli Man Of the Match trots att det var han som missade resten av våra tre målchanser. Danny spelade också och därmed är alla tappra från dagens match nämnda.