Vid lunchtid i lördags var det dags för gruppspelsmatch nummer två i Ersans pokal. Till skillnad från förra matchen var denna vid en drägligare tidpunkt på dygnet och dessutom på hemmaplan.

När domaren väl blåste igång matchen var vi inte riktigt med i början. Trots att killarna hade löpt igång och fått igång benen var många för stillastående och inaktiva på planen och det tog inte särskilt lång tid innan Järla fick in 1-0. Det var en rejäl bjudning från vår sida och Järla hade vinden i ryggen medan vi förtvivlat försökte få igång vårt eget spel. Efter ungefär tolv spelade minuter får Järla en ytterst tveksam straff efter en handssituation, där vår spelare inte på något sätt ämnar ta bollen med handen. Järla verkade vara lika förvånat över straffsparken som vi men straffspark var dömt och det var inget som vi kunde påverka. Nu stod Järlas spelare mot vår målvakt. Av straffsparken att döma borde Järla ha utökat sin ledning till 2-0 men på något sätt lyckades Didrik Varzdari hinna ner till höger stolprot och styra den väl slagna straffsparken till hörna. Didriks makalösa straffräddning gav oss ny energi och knappt en minut senare var vi nära att kvittera. Vi tog över spelet mer och mer och hade bland annat en ribbträff innan den första halvleken var slut.

I halvtid frågade jag killarna om de ville vinna den här matchen eller om de tänkte gå ut och bjuda på ännu mer i andra halvlek. Som jag hade hoppats på tyckte killarna att vi skulle gå ut och vara mer noggranna i försvarsspelet och hjälpa varandra mer och oftare. Järla var inget mästarlag men samtidigt inget blåbärsgäng så för tre poäng skulle det krävas en bra prestation av samtliga rödtröjor. Men jag trodde på mina spelare och gjorde inga drastiska förändringar i laguppställningen. De enda direktiv jag gav var att de skulle våga skjuta och våga utmana.

Sagt och gjort. Det tog inte många minuter innan Jacob Öberg och Petter Steenberg mycket elegant fixade kvitteringen. Ett väggspel och ett direktskott som styrdes i en försvarares huvud ställde Järlas målvakt helt och hållet. Det var ett helt nytt Hässelby SK som stod på planen i andra halvlek. Eller ”stod” är ett dåligt ordval. ”vände ut och in på Järlas försvar” passar mycket bättre. Några minuter senare tog sig Viktor Bergström igenom Järlas försvar på vänsterkanten och tacklades bryskt i straffområdet. Straffspark dömdes och denna var betydligt mer korrekt. Försvararen var inte ens i närheten av att ta bollen utan satte bara stopp för vår spelare på ett otillåtet sätt. ”Man ska aldrig låta den som fälldes ta straffsparken” har jag läst någonstans och gav William Salwin förtroendet att förvalta straffsparken istället för Viktor Bergström. Det kändes bra och eftersom allt stämde för oss var jag säker på att vi skulle ta ledningen. Det gjorde vi också efter att William Salwin först missat men sedan snappat upp returen och den gången lyckades sätta bollen i mål. Nu var det vi som hade vinden i ryggen och höll i taktpinnen. Bara några få minuter senare tog Viktor Bergström ner en utspark och tog sig förbi Järlas försvarare. Trots en målvakt som rusade ut och två försvarare som ryckte och slet i honom lyckades han nicka in 3-1 till oss. Didrik Varzdari stod för assisten efter sin mycket precisa utspark.

Matchen slutade 3-1 och samtliga killar ska ha en eloge för sitt uppoffrande spel i andra halvlek. Nu står vi på fyra poäng och har 6-4 i målskillnad. Vid vinst mot Erikslund på onsdag säkrar vi gruppsegern och det är självklart det vi går för. Se upp, här kommer Hässelby SK!

Vi tackar Järla, domaren och alla fans (föräldrarna) för en trevlig och underhållande match!

Vid tangentbordet,

Jonas