Så var äventyret över för i år.

Vi hamnade i en rolig, men tuff grupp med två lag från pojkallsvenskan, ett lag från bosnien och ett från brasilien. Novo Grad från Sarajevo blev premiärmotståndare. Ett välspelande lag, tekniskt skickliga och hyffsat snabba. Tyvärr var vi lite yrvakna och hamnade i underläge med 2-0 innan vi kunde reducera när Alex höll sig framme på en hörna. När vårt mål kom hade vi jobbat oss in i matchen och vi körde full fart framåt för att kvittera. Men som ofta sker, släppte vi uppmärksamheten bakåt och Novo Grad kunde göra 3-1 och strax innan slutet kom även deras 4-1.

Nästa motstånd var på måndag eftermiddag mot Gif Sundsvall. Nu var det fart på benen från början. Även om det till största delen var giffarna som styrde spelet, så gjorde vi det riktigt svårt för dem med en intensiv press och tätt närkampsspel. Trots giffarnas spelövertag var det vi som tog ledningen med ynka tre minuter kvar att spela genom att Nessim höll sig framme efter en frispark och tryckte in en retur i mål. Tyvärr slappnade vi av efter målet och i nästa anfall kom Gif upp och kunde kvittera på ett skott från halvdistans, som Julius tyvärr inte kunde hålla. Men 1-1 mot Giffarna är ett mer än väl godkänt resultat.

Tredja matchen spelades mot gruppens brassar, Club da Turma. Här var det ingen tvekan om vilka som var hetast. 3-0 i halvtid blev till 5-0 vid full tid. Mål av Carl-Johan 2, Emma, Alex, Tobias (straff).

Sista gruppspelsmatchen spelades mot Västerås SK. Våra förhoppningar var att upprepa matchen mot Sundsvall, spela tätt, löpa och göra det jobbigt för motståndarna att spela runt. Tyvärr tog det inte mer än två minuter innan domaren pekade på straffpunkten efter en mycket olycklig, men solklar hands. Av bara farten tryckte Västerås två mål till innan vi ens hade spelat åtta minuter. Snacka om mardrömsstart! Innan domaren blåste av för halvtid rullade det in ett mål till. 0-4. I pausen pratade vi om att glömma det som hänt och gå ut för att vinna andra halvlek. Killarna ryckte upp sig enormt och spelmässigt jämnade vi ut rejält. Men vi lyckades inte vinna den halvleken heller. I slutet kan Västerås rulla in 5-0.

I B-slutspelet ställdes vi mot Mataki FC från Filipinerna. Det blev en ganska konstig match där vi styrde och ställde hur vi ville utan att lyckas göra mål. Inte förrän strax innan halvtid då Johan styr in en frispark. I andra halvlek fortsätter vi dominera, dock utan att göra mål. När det bara återstår ett par minuter av matchen får Mataki en kontring och plötsligt är det kvitterat. men i nästa anfall håller Nessim sig framme och trycker upp bollen i nättaket. I matchens sista minut.

1/32-delsfinalen möter vi återigen ett lag från Bosnien. Tyvärr är skadebänken betydligt större än avbytarbänken och killarna är rätt slitna. Men de går ändå ut och krigar rejält och spelar riktigt bra fotboll, och det är fullt rättvist att Carl-Johan kan trycka in 1-0 en bit in i andra halvlek. Matchen fortsätter med mycket kamp från båda håll. Tyvärr får vi en spelare utvisad efter att ha blivit kapad, när tungan slinter och några inte så vackra ord flyger. Med en man mindre på plan och ingen att byta med orkar vi inte riktigt stå upp. sent i matchen kan bosnerna kvittera och med bara någon minut kvar att spela tar de även ledningen och det är adjö Gothia Cup för den här gången.

Stirrar man sig blind på resultaten har det varit lite upp och ner, men ser man till killarnas insatser på plan ska de vara lika nöjda som vi. Det har varit stora hjärtan hela vägen mot tuffa lag. Inställningen har varit suverän, och jag hoppas de tar med sig den till höstens seriespel.