Kryss mot Torpet igen (uppdaterad)

Vi ligger efter med rapporteringen från lördagens match mot Segeltorp. I och för sig blev det inte någon speciellt minnesvärd match. Men fotboll är alltid kul och även när det inte går så bra finns det ändå lite att berätta.

En förklaring till att det inte blev någon lysande fotbollsunderhållning är att Västerängs IP inte är någon bra fotbollsplan. Det är gott om tuvor och gropar på planen. Dessutom tror vi att det är den minsta planen som används i vår serie. Sådant påverkar förstås spelet. Sedan är Torpet ett bra lag och kan förstås sin hemmaplan utan och innan. Det utnyttjar man effektivt och det skall man självfallet göra.

I den första halvleken trycktes spelet ihop mycket på mitten. Antalet målchanser var lätt räknade och Segeltorps var en aning vassare. Hade fotboll varit logisk borde det ändå ha stått 0-0 i paus. Men så blev det inte för vi gjorde en rejäl försvarstavla.

Segeltorp skickade upp en lång boll när man anfaller. Den hade säkert gått ut till inkast men Karins panna kommer i vägen. Nicken blir för lös och en framstormande anfallare får en riktig smörpassning. När dessutom Linn helt korrekt är på väg ut så kan Torpet enkelt ta ledningen med 1-0.

Den andra halvleken blev spelmässigt lite bättre från bägge lagen men vi kan ändå inte påstå att det var någon glansfull fotboll. Men en sak kommer vi att minnas ett bra tag från denna halvlek. Vi bytte målvakt. Det berodde förstås inte på att Linn fick släppa till en balja. Det här var ett planerat byte. Äntligen fick vi se Camilla vakta kassen igen.

Det var när hon spelade innebandy i oktober förra året som korsbandet gick av. Sedan följde förstås operation och flera månaders rehabilitering. Nu har ju Camilla spelat en hel del ute den senaste månaden och gjort det riktigt bra. Men självklart är det mellan stolparna hon är bäst.

Nu blev det en ganska lugn comeback för Camilla och att hon spikade igen kassen var ingen större överraskning. En gång fick vi ett riktigt smakprov på att dom ”gamla” målvaktstakterna finns kvar. Det var ett bra distansskott från Torpet som strök tätt över ribban. Men på rätt plats under ribban fanns Camillas hand. Så hade bollen gått på mål kan vi garantera att hon tagit bollen.

Just när det gäller distansskott har faktiskt Camilla bara släppt in ett enda i Stuvsta tröjan. Det var mot BP i en träningsmatch förra säsongen. Då var det dessutom vinden som lurade henne.

I första delen av den andra halvleken tryckte vi på rätt bra och kom fram lite bättre på kanterna. Det resulterade i ett antal målchanser bland annat hade Lisa ett par fina lägen. Men vårt genomgående största problem den här säsongen är att vi bränner för många chanser.

Efter drygt 10 minuter lyckas vi ändå kvittera. Det är Fia som efter ett kvickt anfall på vänsterkanten kan spela fram Kajsa. Ur snäv vinkel lyckas hon lirka bollen i mål.

Då hade vi goda förhoppningar om att vi skulle kunna vända matchen men det lyckades vi inte med. Torpet försvarade sig bra och sista 15-20 minuterna hände inte mycket. Det såg faktiskt ut som att luften lite gått ur våra spelare.

Att gnälla på domare är meningslöst så det struntar vi i. Men vi noterade ändå en intressant tolkning av offsideregeln. Två gånger blev vi avblåsta när bollen spelades snett bakåt. Vi säger som vanligt att vi vill ha assisterande domare i damernas högsta distriktsserie.

Nej, det här var en match som vi inte kan vara nöjda med. Det har ändå i höstens matcher känts som att vi har varit på gång igen och spelet har varit klart bättre än i våras. Men det här var ett steg tillbaka.

Nu tillhör vi inte dom som går och gräver ner oss för att det tar emot ibland. Nästa vecka är det seriesegrarna som kommer till Stuvsta IP. Det blir inte svårt att ladda till den matchen. Och då uttrycker vi oss försiktigt…

Så vi tackar Torpet för den här säsongen. Det är alltid kul att möta lokalkonkurrenterna. Sedan hoppas vi att Segeltorp också skall få konstgräs. Ett så bra lag som Torpet är värda en bättre plan!