Djursholms cup på gott och ont

Det fanns det som gick snett när vi lirade i Djursholms cup på lördagen. Vi hade hoppats att kunna rapportera direkt från Danderyds gymnasium där turneringen spelades. Men datorn tjurade och snackade om okänt fel. Vad som var fel har vi egentligen ingen susning om. Men skam den som ger sig. Någon gång skall väl ett sådant här test kunna funka. Men är det okänt fel även hemma på Stuvsta IP kanske vi ger upp. Fast bara kanske...

Jodå, vi hade med några nya spelare. Åke gjorde debut i Stuvsta tröjan.  Det gjorde även Elin Hjelte som närmast precis som Åke kommer från Hammarby. Vet inte riktigt om om alla papper är klara där men Elin skall i varje fall spela med oss kommande säsong. Vi skriver så efter som Kalle tjatar i gästboken. Men tro idärför nte att det  lönar sig att tjata i gästboken om nya spelare...

Vi brukar säga att Stuvsta har svårt för att spela mot lag som har dom där blixtsnabba illrarna. Det var väl Tony som skapade uttrycket när vi mötte Gnagets juniorer ett par gånger 2007. Det har stämt bra mot lag som exempelvis Bele, Enskede och AIK:s juniorer. Vi har förstås funderat på motmedel mot detta. Så vi har vi har faktiskkt tittat lite på egna illrar att komplettera Stuvstas rätt tunga lag med. Dom två nämnda damerna är defenitivt den typen av spelare. Den tredje kallar vi tills vidare fröken P och är av samma skrot och korn.

Det här var ett första test av hur en sådan kombination kan se ut även om vi nu spelade inomhus. Skall vi se till spelet så var det här riktigt, riktigt bra. Resultaten väntar vi med till våren. Nu fick vi bara en liten försmak av som kan hända med laget inför kommande säsong.

Vi började mot Hässelby och matchen gick i rasande tempo och det var det våra tjejer som skruvade upp tempot. Pecis som alltid i början av en inomhussäsong så flög bollarna för långt. I avsluten höll vi samma tempo som vi hade i ett härligt passningsspel. Men det är kanske inte riktigt rätt modell. Man måste faltiskt kyla ner lite i avsluten. Så det blev 0-0 i första matchen.

Vi försökte förstås titta runt och se vilka lag som såg hetast ut. Bele 2 knockade Farsta med 3-0 i första matchen. Ändå såg Farsta med målsprutan Hanna Eliasson riktigt bra ut. I Bele 1 såg vi att man värvat Viksjös stjärna Jill Bromé och åtminstone en av hennes kompisar. Det var dessa lag som såg hetast ut och kanske tillsammans med oss själva. Men det kan vi säga direkt. Det här var inte favoriternas dag.

I andra matchen mötte vi Bele 2 och det visste vi förstås skulle bli tufft. Det såg lite ut som Bele hade gjort lite av en åldersindelning med sina lag. Tvåan var btydligt yngre än etta om vi säger så. Och Jill spelade förstås i ettan. Men ännu en gång var det vi som satte upp tempot. Nu skapade vi också rejäla målchanser. Och nu började våra egna illrar ta för sig om vi uttrycker oss försiktigt. Åke var närmast att sätta en balja. Men Elin hade också bra lägen och vi hade åtminstone en boll i stolpen.

Tre av fem lag tog sig vidare från gruppen och med ännu en 0-0 match började det kanske se lite halvtjurigt ut. I synnerhet som vi skulle möta Farsta som efter proppen i första matchen vunnit två raka. Vad vi inte hade koll på var att Farsta precis som vi riskerade att missa slutspelet vid förlust.

Det blev en ny bra match i högt tempo. Vi dominerade klart inledningen och nu blir det också utdelning. Sundin skjuter ett skott och det blir en retur. Fröken P är på plats och lobbar otroligt läckert bollen över Zeynep i Farstas mål. Ja, det var ett sådant där mål där man tänker Etoo eller Maradona...

Vi fortsätter att spela bra och fem minuter senare blir det 2-0. Sundin får i väg en passning till till fröken P igen. Hon vänder elegant bort målvakten och sätter 2-0. En riktig Iller om vi säger så. Ett sådant där läge vi missat för ofta den senaste säsongen. En spelare vi verkligen hoppas kommer. Och f-n vet. Kommer hon så kanske vi börjar med bilder på den här hemsidan...

Farsta reducerar till 1-2 med tre minuter kvar. Det är onödigt. När Camilla vaktar kassen så överdriver vi nästan spelet hem till målvakt. Det är ok om backen har koll på att ingen motståndare hinner nå bollen innan Camilla får den om vi uttrycker oss väldigt försiktigt. Målet gör att Farsta lyfter sig rejält sista minuterna. Det var nära kvittering men en vassare målis en Camilla får man leta efter och hon höll målet rent fram till slutsignalen..

I fjärde matchen mötte vi Frej som vunnit två matcher och var klara för slutspel. Vi börjar bäst igen och redan efter 90 sekunder spelar Elin fram Äke som trycker in bollen i nätet. Ett vackert mål av härliga illrar. Igen...

Vi för egentligen matchen rejält men släpper ändå in ett mål med 6 minuter kvar. Frilägen kan uppstå, men när Camilla jagar ut anfallaren till vänster borde det funnits en försvarare inne i målet. Men där fanns bara en Frejspelare...

Nåja, båda lagen gick vidare till kvartsfinal. Och den här cupen var så jämn att man inte behövde fundera så mycket på kommande motstånd. Nu fick vi möta Huddinge som vunnit sin grupp, vilket kändes riktigt kul. Att Farsta inte tog sig till kvarten var förstås en överraskning men Beles lag överlevde heller inte kvarten. Det gjorde inte vi heller.

Huddinge tog ledningen redan efter en minut. Samma tavla som mot Farsta. Jo, Camilla är bra men trots allt ingen trollgumma. Faktiskt!  I uppförsbacke går det alltid några minuter innan spelet sitter igen. Och Huddinge spelade dessutom riktigt bra. Som alltid har man en väldigt bra organisation i laget. Det är alltid tufft att möta detta lag oavsett storlek på plan.

Vi lyfte spelet och började trycka på. Men Huddinge skapade nog fler chanser än vi. Med fyra minuter kvar så hade vi ändå skapat ett grepp om händelserna på plan. Fast då händer det som inte får hända. Åke faller ihop och har väldigt ont. Första oron gäller i dom här lägena alltid knäskador. Vi skall inte säga att vi var lättade när det visade sig vara foten. Men kanske lite...

Idag när vi vet att det inte ens var någon spricka känns det förstås bättre. Vi vet att man måste spela klart i sådana här lägen. Men visst brast vi i fokus under matchens slutskede. Men Camilla slog ett par ritktig bra frisparkar som var våra bästa chanser att kvittera. Det är ett kul spel inomhus och då stod Tirre förstås längst bak.

Skall vi vara ärliga så gillar vi aldrig att förlora. Men med dessa förutsättningar var det riktitgt kul att vi mötte Huddinge. Nu gick dom till final men föll mot ett lag som inte vet vilket det var. Kanske Frej?

Nu vet vi också att Åke inte heller hade någon spricka i foten. Efter vila blir det rehab träning. Sådant fuskar man inte med i Stuvsta. Om Erika, som Åke faktiskt heter, ens skulle tänka den tanken, lär hon få problem. För då kommer sjukgymnasten Camilla att jaga henne....

Vi skojar som vanligt lite. Men bara lite. Det här var egentligen en riktigt spännande dag. Tunga Stuvsta med iller-turbo. Hur kan det bli framöver????