Sandviken för första gången, vårt elddop i  bandyvärlden, pirrigt att åka dit! På fredagen installerade vi oss på dagiset som skulle bli vårt lugna hörn under helgen, och som vi delade med våra 97:or, rena lyxen.  

Första matchen i lördagen gruppspel började direkt med tufft motstånd mot hemmalaget SAIK, som efter att ha bjudit på snabb skridskoåkning och farliga skott ändå fick se sig besegrade i den jämna matchens sista minut efter Viktors mirakelvävare som sitter kvar på näthinnan än, och matchen slutade 2-1 till oss. Vilken stark öppning i turneringen, och det var en fin laginsats framför allt som höll matchen ut. Efter lunch, vila och ny uppladdning tog vi oss an SpångaBlå som var taggade och skrämde upp oss med att ta täten, men finns det något som våra killar är bra på så är det att aldrig sluta kämpa och slita även om bollen verkar vägra gå i in i mål. Till slut kunde Spångas duktiga målis inte ändå hindra ett, två och det tredje Gurramålet, igen en gastkramande match,  med segersiffrorna 2-3 till oss. Vilket passningsspel, vilken bandy! Nu var vi ledare redan helt färdiga av all spänning men killarna verkade sorglöst njuta av den fina snön och atmosfären som det blir då 32 av Sveriges duktigaste bandylag möts på Jernvallen.

Till kvällen ökade snöstormen som hållit på hela dagen och snöröjningen ledde till matchstart efter 21, skulle vi orka med efter en så lång dag? Visst gjorde vi det, och Härnösand stötte på ett Gurra som såg piggt ut, efter en jämn matchbörjan visade våra killar upp sina måltakter sex gånger, både i form av snygga passningsmål och starka genomkörningar, 6-1 till oss. Där gick sista krafterna för dagen och vi hann knappt säga godnatt denna kväll innan tretton trötta men nöjda killar slocknade. Etta i grupp H och slutspel väntade.

Under kvartsfinalen mot Åby-Tjureda P98 skallade hejaramsorna från cupens största och mest högljudda hejarklack, både våra föräldrar och den röststarka 97-klacken! Burna av hejaropen gick vi vidare till semi med siffrorna 1-3 till oss. Nu började det kännas nästan lite overkligt, men killarna laddade lika noggrant och seriöst som vanligt för semin mot de stora 96-flickorna från Åby-Tjureda som bara släppt in ett enda mål under hela turneringen. Vi var tvungna att ändra på den saken, hur det nu skulle gå till mot dessa skrämmande snabba o stora tjejer med en målis som inte verkade göra några misstag?! Om någon trodde att tjejer spelar mesigt så skulle de ha sett semin, det var inga kärlekskramar precis de gav oss, och inte var de så bra förlorare heller fick vi konstatera då våra kämparinsatser i slutminutrarna gav oss segersiffrorna 3-2 efter en fullkomligt bragdliknande upphämtning från ett mörkt underläge. Kändes som om vi besegrat jätten Goliat, minst….

Vi var i final. FINAL i Knatten! Vi laddade om, försökte trycka i oss ett mellanmål till, försökte låta bli att snegla på de glänsande pokalerna som stod där och väntade på oss, gjorde vårt allra allra bästa men nu fanns det många stumma ben och bultande huvuden hos våra tappra killar efter fem kämparmatcher på raken. Vi fick en renhårig och bra match mot Boltic-killarna som hade ett jämnt och skridskostarkt lag, och eventuellt haft motstånd som inte tvingat dem krama ur sista dropparna i alla matcher fram till final. Men de vann rättvist, målskillnaden 2-7 till Boltic var väl för stor mot matchbilden, men segern hängde inte heller på håret. Så vi fick applådera oss själva för våra fantastiska insatser och stolt ta emot vår stora SILVERPOKAL och våra medaljer! Även om det delades ut diplom till matchens lirare och många individuella insatser skulle vara värda ett eget kapitel i denna krönika så är det utan tvekan hela Gustavsbergs P98or som lag, där varenda spelare lojalt ställer upp för varandra, som skall ta åt sig äran och känna sig stolta över sina insatser i Knatten.

Höjdare: lagandan, fokuseringen och den positiva och glada inställningen hos varenda spelare och ledare!

Bonus:  vi-andan med våra 97or (som tog en fin fjärdeplats!), familjerna som vallfärdat till Sandviken o hejade på oss

Kul: att få uppleva "Knatten cup", att våra ”motståndare” i Stockholm blev våra ”kompisar hemifrån” då vi kom till Sandviken.

Tack: Till våra duktiga killar och ledare, supportande familjer och till arrangörerna av denna höjdarcup samt alla trevliga lag vi fick träffa! Se bilder från Knatten Cup under "Bildgalleri" i menyn till vänster