Reseberättelse från Cetniewo 2010      

Mathilda Wallén 2010-07-30    

I våras fick jag ett stipendium och ett träningsbidrag som jag i somras använde till ett träningsläger i Cetniewo i Polen.
Solna judo har ordnat dessa resor vid flera tillfällen och jag tillsammans med ca 20 andra svenskar åkte till anläggningen Cetniewo i staden Wladyslawowo i Polen. Cetniewo är Polens OS-anläggning vilket innebär att landslag i väldigt många sporter tränar där.
Det var väldigt kul att få träna i den stora och fina träningsanläggningen. Cetniewo ligger även i mitten av en av Polens stora semesterorter, vilket var kul.
 
Efter EM i Teplice, som jag inte var helt nöjd med, så var jag jätte peppad att åka ner till Polen och träna i början av juli. Tanken var först att jag skulle vara där 10 dagar, men jag blev tillfrågad av förbundskaptenen för Sverigen U/J-landslag om jag kunde tänka mig vara kvar ytterligare några dagar samt deltaga i European Junior Cup i Cetniewo. En av de tuffare junior tävlingarna (A-turnering) för juniorer i Europa. Självklart ville jag det.

Av några svenskar som varit där tidigare fick jag höra att det var ett tufft läger. Det stämde också, men jag gillar tuffa tag så det var ett läger helt i min smak!
En typisk träningsdag kunde se ut så här:
 - kl 06.30 6km varav 3km på stranden och ca. 2.7km på tid
 - kl 09.00-10.00 fysträning på stranden
 - Judo träning 1,5-2h
Även vissa dagar ett till Judopass.

Så höll vi på med undantag från en dag som var vilodag med bara ett eftermiddagspass. Det var ingen ide att missa något av dessa pass eftersom man då kunde få ett litet "straff", t ex springa dryga två mil eller några 100 armhävningar. Så det gällde att sköta sig, både på och utanför judomattan.

Jag körde på enligt ovan och det var ganska jobbigt men kul och bra träning med riktigt bra motstånd i randorin. Efter några dagar blev jag inbjuden att vara med Polens tjej-landslagstrupp (ca 40 st U17 och juniorer) och träna på eftermiddagarna.
Med dem körde jag några dagar 2x2.5h judo på eftermiddag och kväll. Jobbig men jätte kul och bra träning och ännu bättre sparring.
Jag missade inte ett enda randori pass under veckorna, vilket faktiskt uppmärksammades lite av deras chefstränare som var mycket nöjd med min
träning och inställning. Det som kändes lite extra bra var att jag inte hade några problem alls mot de tjejer som fortfarande är U17 i Polen
landslag.

Eftersom man var ganska slut efter en dag, samt att det skulle vara tyst kl 22.30 hann vi inte med så mycket mer än att träna, äta och sova.
Självklart blev det en hel del snack, kort mm mellan träningarna med framför allt de övriga svenskar. Vi hade jätte roligt.

Det som också var lärorikt var att eftersom det var jätte varmt under hela lägret, ca 30-40 grader nästan varje dag, så var det väldigt viktigt
att äta och framför allt dricka mycket vatten och se till att man fick vila mellan passen. Flera slavrade med detta och hade då inte en chans att vara med på alla pass pga utmattning och vätskebrist.

Efter en vecka kom delar av svenska juniortruppen. Jag tränade då mycket med dem och även med Polens trupp.
I slutet av vecka två trappade vi ner träningen en del eftersom det var tävling på lördagen. I slutet av vecka två kände jag mig rätt sliten
och mör. Kanske inte bästa tänkbara inför en så pass svår tävling som väntade på lördagen. Men eftersom tävlingen var tänkt som ett bra tillfälle för mig att skaffa mig nya erfarenheter på en tuffare nivå så vara det inga problem att bita ihop. De övriga som var med var ju faktiskt 2-3 år äldre än mig.

Tävlingen var den största och definitivt det bästa motståndet jag har stött på. 22 olika nationer från Europa samt Kazakstan, Kanada och Azerbadjan var med. I min första match fick jag möta Polens bästa junior. Henne hade jag mött ett par tillfällen i samband med randori under veckan. Det skulle bli svårt, men jag hade chans. Jag förlorade första matchen mot polskan, men eftersom hon gick vidare till finalpasset, så fick jag en ny chans i återkvalet. Där fick jag möte en brittiska som tidigare har vunnit vann British Open och kommit 2:a på senior SWOP, även denna motståndare blev för svår.Jag är dock nöjd eftersom jag gick tiden ut i båda matcherna men förlorade båda på wasari. Jag var inte alls chanslös, men det märks att de var mer taktiska och bättre i tex greppning. Jag lärde mig en hel del och framför allt fick jag massa erfarenhet som jag kommer ha nytta av.
Jag är trots allt nöjd, och glad att jag fick två matcher även om det blev förluster. Jag känner att jag hade chansen och har definitivt en hel del att sätta emot i dessa samanhang.
Nästa år ska jag slåss om en placering bland de sju främsta!

Av de svenska deltagarna så tog både Emma Barkling (-57) och Anna Bernholm (-63) silvermedaljer. Även Mia Hermansson och Robin Pacek tog fina placeringar, femma repsktive sjua.

Efter drygt två veckor var det ändå ganska skönt att åka hem. Så nu är jag i full gång med träningen på hemmaplan för att bli i bra form i slutet av augusti då tre läger under helgerna ligger på rad. Jag börjar redan se fram emot dessa läger. Jag har också bestämt mig för att försöka komma tillbaka till Polen nästa sommar igen.

Vill slutligen tacka Teddy (Solna judo) för att jag ficka vara med på detta läger och för all hjälp och service i Polen.

/Mathilda