Stefan Edvardsson/Mikael Nilsson, i +40 herrdubbel, visar ingen pardon mot Jason Grimshaw/Paul Mitchel, från England. Direkt i första set tar det en ledning som de sedan aldrig släpper ifrån sig. Framförallt tar Mickael nätet direkt och får mentalt övertag där. När sedan Stefan kliver in och spelar en defensiv som mer liknar en attack från ett artilleri, då har engelsmännen inget att sätta emot. I andra försöker de sig på att spela mer taktiskt och inte ligga på så hårt. Det funkar de första fem bollarna. Men längre än så går det inte att överlista svenskarna. De flyttar omkring engelsmännen som desperat försöker trycka på igen när de lockas in i en långsammare defensiv. Pang, bom och Stefan kontrar bort dem gång på gång igen. Setet rinner iväg och Stefan och Micke får 9 matchbollar att förvalta. Guldet är bärgat! Seger med 21-14, 21-11. Inte illa av en debutant. Även om Mikael fått god hjälp av mästerskapsrutinerade Stefan så är han helt klart delaktig i det här guldet. Inte minst bevisat av att han och Ingela var så nära att ta medalj även i mixed +40.

Näste finalist på banan var Fredrik du Hane i par med dansken Lars Klintrup i herrdubbel +35. Bara att ta sig till final i det här sammanhanget, utan att ha spelat ihop en enda gång innan första matchen på EM, är en bedrift. Men paret visade inga tecken på att vara nöjda. Tvärtom. Med bra fokus och snålt spel stoppade de effektivt fransmännen Xavier Engrand/Jerome Kraeczyk attacker och snabba flackspel. Första set såg helt enkelt stabilt ut. Men så tappas fokus och bara lite, lite sämre placerade bollar räcker för att fransmännen ska komma ikapp och förbi. Verkligen bevis på att det aldrig är klart förrän sista boll är slagen. I andra set får Fredrik och Lars en lika bra start.  Självförtroendet är tillbaka och det ser bra ut igen. Men ,men, men… samma sak igen. Men nu biter de sig kvar och det ser ut att ordna sig och vi hoppas på ett skilje. Men så kommer två missar igen. Så oerhört små marginaler och tråkigt att det bara hänger på några sekunders sämre fokus. Förlust med 17-21, 21-23. Två nedstämda nordbor deppar efteråt. Men väl på prispallen har lystern kommit tillbaka. Silvermedalj på EM, åter igen till en debutant, är väldigt, väldigt bra i det här startfältet. En av ryssarna som vann VM i Ankara för ett år sedan tog bara brons.

Finalpassets absolut sista match i egen majestät blev även Sveriges sista chans till Guld. I +70 mixed steg Lisbeth Bengtsson in, i ännu ett nordiskt sammarbete, med norrmannen Knut Liland. Inför fullsatta läktare spelar EM:s äldsta deltagare ett både underhållande och spännande första set. Nordborna tar en tidig ledning mot de tyska åldermännen genom smart diagonalspel, som tvingar tyskarna till långa löpningar. Men sedan kommer de tillbaka genom ett snabbare spel där Lisbeth kommer fel in i duellerna. Setet är jämt igen. Knut kliver fram igen och kämpar fram förlängning och serven byter fram och tillbaka. På femte matchbollen kniper tyskarna setet, 26-24. Med stärkt självförtroende och bättre fart drar sedan andra set ifrån direkt i starten. Förlust 7-21. Men återigen. Ett EM-silver är ett EM-silver. Knut och Lisbeth fick segern genom tresetare i de två första matcherna. Sedan lite tur genom WO i sin semifinal, då en engelsman skadade sin fot. Så silvret är resultatet av både hårt slit och lite tur. Men SÅ välförtjänt.

Förutom finaldagens tre medaljer och de 9 semifinalerna, så har dessutom 19 ytterligare som hade chansen och var nära avancemang och medalj i sina kvartsfinaler. Totalt sett vinner vi under EM 99 av totalt 187 spelade matcher med svenskar inblandade. Det har aldrig hänt förut att vi vinner fler matcher än vi förlorar. Vi har inte bara närmat oss toppen i flera klasser, utan även bredden är bättre. Då har ändå statusen och motståndet också blivit bättre. Fler nationer kommer med stora trupper och fler fd internationella spelare dyker upp. Fler tidigare mindre framträdande nationer tar medaljer. Extra tydligt när vi tex  i herrsingel +40 får se segern gå till Fernando Silva från Portugal över Mario Carula från Spanien. I +45 vinner ungraren Tamas Gebhard herrsingel och mixeddubbel +40 med landsmaninnan Csilla Forian, som även vinner damsingel +40.  Hela 20 olika länder tar medalj. Vi blir 8 i ordningen efter antal guld-silver-brons, men faktiskt femma i Europa om man räknar antalet medaljer istället. Det har inneburit tuffare och bättre matcher för alla. Men vi hänger med!

Kungen av svenskarna detta mästerskap blir Stefan Edvardsson, med ett guld och ett brons. Att han nu för tar sitt tredje guld i herrdubbel bevisar ju allt. Tidigare guld har han tagit med Joakim Fellenius 2008, Joakim Nordgren 2012 och så nu med Mikael Nilsson 2014. Vem vill spela med honom nästa gång?

Drottningen är nog ändå Lieselotte Wengberg, med ett brons i damsingel +65. Hon är så nära, så nära att få till skilje i andra set mot danskan Jette Nielsen, som slutar 25-27. Jette förlorar sedan finalen i en lika jämn match, 18-21, 22-24. Små marginaler! Men truppens äldsta deltagare Lisbeth Bengtsson imponerar lika mycket genom sitt silver i mixed +70 såklart.

Förutom alla medaljörerna nedan, där tolv av truppens 60 spelare tar medalj, så gör bl.a. Jonas Torné i +45 ett makalöst EM, när han tar medalj i HS och når kvartsfinal i både mixed och dubbel. Joakim Nordgren spelar starkt i en yngre åldersklass och når kvartsfinal i HS+40, plus ett brons i dubbel +45 med Miland Duvsund. Där de förlorar knappt mot slutsegrarna Golds/Bagga från England. Moraliska finalen skulle jag säga. Bland tjejerna är säkert Sara Rehnström också nöjd med sin insatts. Inga medaljer, men kvartsfinal är verkligen inte dåligt. Starkt. Lite förvånad blev jag när Lars Winnberg berättar att han är själaglad över sin första medalj på EM eller VM? Jag har ju varit med honom ett tag och borde kanske haft koll på det? Men med passerade 60 och bra spel blev det alltså första medaljen nu. Man ska aldrig ge upp!

När man går omkring i hallen hör man massor av spelare, både svenskar och andra, som redan pratar om Veteran VM i Helsingborg om ett år. Som alltså Badminton Sweden står som värd för. Konkurrensen tuff och chanserna att komma med blir mindre och mindre för varje gång nu. Med bara 4 singelplatser och 8 i dubbel och mixed ökar naturligtvis träningsviljan och tävlandet i hela veterangruppen. Alla vill uppleva ett mästerskap. Alla vill vinna medalj. Men hur många klarar det? Om exakt ett år får vi svaret. Blir det då fler än de nio vi tog nu? Jag tror faktiskt det!

Ett avslutande tack till alla spelare, anhöriga, vänner som stöttat och hjälpt varandra hel EM-veckan. Extra stort tack till Stefan Mattsson, min assisterande FK, som outtröttligt hjälp till och sett till att alla haft coaching, fått reda på tider och annan viktig info.

Guldmedalj till:

+40 Herrdubbel                           Stefan Edvardsson/Mikael Nilsson

Silvermedaljer till:

+35 Herrdubbel                           Fredrik Du Hane/Lars Klintrup (Danmark)

+70  Mixeddubbel                      Lisbeth Bengtsson/Knut Liland (Norge)

Bronsmedaljer till:

+40 Herrsingel                            Stefan Edvardsson

+45 Herrsingel                            Jonas Thorné

+45 Herrdubbel                           Milan Duvsund/Joakim Nordgren

+50 Herrdubbel                           Olof Åslund/Magnus Nytell

+60 Herrdubbel                           Lars Winnberg/Bengt Randström

+65 Damsingel Lieselotte Wengberg

Alla resultat: http://bwf.tournamentsoftware.com/sport/tournament.aspx?id=79483FFB-D0DC-492B-9454-41DE82D349F3