Veteran-EM i Portugal 2014

av Christofer Wiklander        --  Det finns även ett Spelar-Porträtt av Christofer här på Sweteranwebben

Ja vem hade trott det då jag lade racketarna på hyllan 2004? Inte jag i varje fall!

2012 blev suget (och kroppsstorleken) efter att få spela badminton för stort och jag dammade av mina gamla racketar och gjorde comeback i den klubb där allt en gång startade, i BMK Södermalm. Nytt räknesätt hade då också införts och jag gick vilse mest hela tiden då jag skulle spela dubbel. Tanken att då spela ett EM var lång långt borta, var ju mest glad att jag överlevde serieomgången 2 veckor efter min comeback.

Veteran-EM, jaha ok vad är det?? Efter en lååååång bilfärd till och från Halmstads SGP i december förra året med en annan riktig gammal veteran vid namn Stefan Edwardsson som övertalade mig att jag nog inte skulle göra bort mig allt för mycket och att det är jättekul att åka på EM och VM, så tänkte jag att varför inte?? Jag har ju aldrig fått spela med Sverigeflaggan på bröstet tidigare i mitt liv så varför inte på äldre dagar!

Plötsligt händer det!!

Jag blev uttagen att representera Sverige i vet-EM i + 35 klassen i alla 3 kategorierna och dagen för avresa hade kommit!

Vi landande i Lissabon väldigt sent lördag natt. Efter lite trubbel lyckades jag och mina reskamrater, Pierre Åhling och Uffe Svensson, få ut vår hyrbil (tack Micke Nilsson), och efter att GPS: n skickat oss åt fel håll (eller var det någon som körde fel??) så kom vi fram till huset där vi skulle bo, skulle tro att klockan var närmare 03.00. Tur att min mixed match var mitt på dagen, Pierre och Uffe var spellediga på söndagen.

Efter att GPS:en skickat oss fel igen så anlände vi till hallen i god tid. Där sprang vi på den Assisterande FK Mattson som gav oss våra spelar-ID-brickor.

Otroligt stor hall var min första tanke och hur ska man lyckas hitta träffen och känslan när det är så här stort? Vad mycket folk det var på läktarna, vad många banor och vad lustigt att de lagt två banor på längden -- ja många frågor och funderingar dök upp, som hur går det till innan match, vart ska man värma upp, vatten, coach mm

Nåväl, vi gick alla tre ned till bunkern där kiropraktorerna höll hus och hälsade på dem, vi delade ju trots allt hus ihop med dem, sedan började fokuseringen inför min mixeddubbel med en för mig okänd finska. Vi lyckades hitta de övriga svenskarna och lade ifrån oss våra grejer där.

Iväg och jogga lite, värma upp, försöka slå lite men det var både svårt att hitta plats och någon att slå med, de två banor som fanns för in bollning var så propp full med spelare som vill bolla in sig att det fick Oxford Street i julruschen att kännas folktomt.

Tid för match!

Jag gick ned till den plats där det såg ut som om det var någon form av samlingsplats för de spelare som strax skulle ut på banorna för match.

Stefan Mattsson erbjöd sig att vara coach och det kan man ju inte tacka nej till.  Nervöst, vem var min mixedpartner, hur bra var det paret vi skulle möta?

Domarna kom och letade reda på rätt spelare, jag hälsade på min partner och på mina motståndare, kontroll av kläder, allt var ok (tur det) sedan blev det uppställning på led och vi tågade ut mot bana 5. Mina ben kändes stumma, armen stel och det blev några ramträffar och konstiga slag under den korta inbollningen vi fick. TUR, det italienska paret var verkligen inte bra, skönt att få en enkel första match och en enkel seger. Skön start på min EM-debut.

Bra coaching från Stefan som ingav lugn och förtroende.

Klar för dagen, sedan var det till att hjälpa andra som skulle spela att coacha dem vilket var väldigt kul det med.

Roligaste matchen men också dem mest nervösa var nog ändå måndagens dubbel i par med Fredrik Bohlin, vi lyckades vända 0-1 i set till vinst med 23-21 i 3:e set.

Några reflektioner under EM veckan

Det som slog mig mest under denna vecka var ändå den otroliga sammanhållning den svenska truppen hade i hallen, alla coachade och stöttade varandra.

Många glada miner, lyckönskningar, roliga pratstunder med människor jag aldrig träffat eller pratat med förut. Trevliga luncher i bowlinghallen precis bredvid eller en pilsner i solen utanför. Trots väldigt långa dagar i hallen verkade alla på ett strålande humör, ja ivf de som jag träffade och pratade med. Om det var någon som surade så låg de säkert de på sina hotell rum eller på stranden J

Alla spelarna och även vissa domare verkade ha så roligt och oavsett ålder så kämpade alla på och verkade verkligen tycka att badminton är den roligaste sporten som finns.

Tycker även att hela arrangemanget var väldigt bra organiserat och matcherna flöt på i ett okej tempo, visst låg de efter tidsschemat de två första dagarna men sedan flöt det på väldig bra.

Det var verkligen annorlunda att spela i en så stor hall, med annorlunda ljus, vind och luftkonditionering i hallen som påverkade spelet mycket mer än vad jag hade räknat med.

Tur att vi hade ett gäng kiropraktorer med på resan, de arbetade ju nästan 12 timmar om dagen med att ta hand om oss alla.

Dessutom var de väldigt roligt att dela hus med dem, de gillade att grilla och att grilla räkor verkar vara någon form av delikatess som måste förtäras varje dag.
Att elda verkar också vara någon de gillar att göra...

Kul att även så många tog med sig sina familjer på resan, vilket jag tycker bidrog till en glad och positiv stämning. Kul också att statusen på att spela veteran-EM och VM verkar ha stigit sedan starten, det var ju många deltagare med och intresset verkar bara växa och växa för varje mästerskap.

Roligt också att vi tog fler medaljer och att vi vann fler matcher än vi förlorade, för första gången tydligen.

Ännu roligare hade det ju varit om alla svenskar bott på samma hotell, fast det hade ju kanske varit svårt att genomföra rent logistiskt, men nog hade det varit jäkligt kul om alla bott på samma hotell.

Det var ju några stycken som liksom jag var debutanter i dessa sammanhang, och jag tror att alla vi nya fick många goda tips och råd, vilket kan behövas inför en så stor och häftig tävling som EM. Det hade nog varit bra om jag hade varit ute och lirat någon internationell veterantävling innan EM, tror det hade hjälpt mycket inför EM.

En annan sak som var nytt för många av oss som var nya i dessa sammanhang var ju även att tävlingen spelades över så många dagar, vilket även det var nytt och tog mental kraft och energi.

Alltså...

För att summera det hela så var detta en upplevelse som gav mersmak. Så nu är siktet inställt att ta en plats till vet-VM i Helsingborg 2015 i 35- eller 40 klassen. Det kommer bli otroligt tufft att ta en plats i truppen men också väldigt inspirerande och motiverande.

Lyckas jag inte med det så får jag kanske äran att åka ned som assisterande eller vattenbärare J

Tack alla för en rolig och minnesvärd resa och tävling, och jag hoppas att vi alla ses till hemma-VM 2015!

Christofer W