Kanske är det så att man är för girigt trotts allt? För när jag tittar närmare på hur många jämna matcher vi verkligen förlorade så visar det sig att vi ändå vinner åtta av de arton tresetare som spelades med svensk deltagande. Ungefär samma utdelning var det i de andra jämna tvåsetarna. Men det blir såklart extra surt när vi bland förlusterna hittar namn som tex Martin Hagberg i herrsingel +40, som tappar mot indonesen Dharma Gunawi 18-21, 21-17, 9-21. Martin hade definitivt läge att ta första set. Eller Marcus Jansson i +35 som tappar mot danska Lars Klintrup 21-11, 8-21, 16-21. I dubbel förlorade även Milan Duvsund/Erik Söderberg mot väldigt bra motstånd från Danmark, torsk 15-21, 21-17, 14-21 . Lika öde går Jonas Andersson/Ulf Svensson i +40 mot engelsmän, 21-17, 13-21, 19-21. Precis samma öde som Pawarisa och Dora Harfman Bromeé går i +35 damdubbeln, mot danskt motstånd, jämnt hela vägen, men 19-21 i tredje set.  Alla de hade haft goda chanser att vinna även i nästa omgång.

MEN så har vi samtidigt glädjen att få se överraskningar. T.ex. herrdubbel +35 där rookies som Tomas Stendahl/Rikard Nilsson får jubla efter respektlöst spel mot belgarna Yu hin Sui /Van der Brande, 21-16, 21-23, 21-18, eller Hans Möller/Fredrik Ingemansson i +45, som slår tyskarna Berger/Reineman. Fredrik och Hans hade helt klart förmågan att fokusera när det behövdes, 21-10, 14-21, 21-10. Något som man även måste tillskriva de mer rutinerade spelarna Joakim Nordgren i +45 herrsingel mot en estländare, förlust 21-15 i första, sedan säkra 21-12, 21-10. Liknande gör Mikael Nilsson i +40 mot T-G Morskogen (Norge), seger 21-10 tredje set. Jörgen Olsson och danska Frank Johansen körde taktik snack även de efter att ha tagit första men tappat stort i andra De biter ihop och tar tredje med 21-17. Även Per-Arnold Höij i +65, Katja Wengberg i +35 och Ohrås/Ekengren-Gärtner i mixed +65 gör starka sista set i sina tresetare.

Några andra manfall, men efter mycket bra spel, får vi tyvärr i matcher där vi hade visst hopp på framskjutna placeringar, däribland Håkan Larsson, Curt Ingedahl, Christer Forsgren, Fredrik Du Hane/Lars Klintrup. Minsta möjliga marginal för dem. Surt såklart. Björn Wigardt imponerade även han efter att ha pressat All England vinaren från Canada, Henry Painter till skiljeset.

Samtidigt har vi andra spelare som bara kör på och ser hur stabila ut som helst. Frågan är hur länge det flow de har hänger med? Kan vi hitta medaljerna bland de här? Magnus Nytell är vidare i alla tre kategorier utan att vara nära setförlust, i dubbel spelar han med Olof Åslund och i mixed med Nederländska Grace Kakiay. Lika stabil har Fredrik Bohlin set ut i singel +40 och Jonas Thorné i +45. Jonas slår en bra indier, Jayant Dewangan med 21-19, 21-14. Stefan Ohrås i +65, Cheddi Liljeström i +60 och herrdubbeln i +40 med Martin Hagberg/Erik Sjöstedt ser alla att ha både lugnet och styrkan i behåll hela matcherna ut. Det gäller även Marina Kårström i +45, samt Lotten Wengberg och Kathryn Ekengren Gärtner i +65 damsingel. Sedan har vi fått se TRE svenska damdubblar gå fram till lätta segrar i +35. Riktigt kul.

Summering av andra speldagen: SVERIGE – VÄRLDEN 25 – 32.

Något bättre än första dagen och totalt efter tre speldagar är vi på plus 16 matcher (90-74).

Här är länk till tredje dagens alla resultat: http://bwf.tournamentsoftware.com/sport/matches.aspx?id=41FADC9B-841B-4AF6-B5FC-FCEB647F9DA5&d=20150922

I det stora mediaflödet hittade jag nu det stora uppslag som en av Sveriges största tidningar gjorde för några dagar sedan, här är nätversionen: http://www.gp.se/sport/1.2838946-veteraner-med-siktet-installt-pa-vm

Uppmärksammat under tredje dagen var mest att klimatet i Helsingborg liknar det i tropikerna? Monsnusregn på morgon och förmiddag och sedan solsken och värme på eftermiddagarna. Vad händer? Men vad gör vi inte för att Asiaterna ska känna sig välkomna och hemmastadda J

/Magnus Gustafsson

Team Manager, Veteranlandslaget