1993 - Scandinavian Peace Tour till Sydafrika

Tävlingarna ingick i aktiviteter under mottot National Peace Accord, som anordnades av alla idrottsorganisa­tioner i S.A. Avsikten med aktiviteterna var att samla in pengar för att förbättra skolgång, anskaffa samlings­lokaler, idrottsanläggningar m m till förmån för de mindre bemedlade.

Simtruppen kom att bli ambassadörer för det nya ut­bytet. Riksidrottsförbundet insåg vikten i detta och medsände en skrivelse till idrottsorganisationerna i S.A. och även Prins Bertil ställde upp med ett liknande meddelande. Skrivelserna kom att läsas upp vid mot­tagningar i Pretoria, Nelspuit, Kapstaden och Clifton. Skrivelserna överlämnades vid en pressmottagning på flygplatsen i Johannesburg vid hemfärden till biskopen i Johannesburg som representant för biskop Tutu.

Resan pågick 15-28 oktober

Deltagarna var (utan särskild ordning) Eva Törngren, Kristina Vadem, Kerstin Gjöres, Barbro Billqvist-Romell, Maj-Britt Nordin, Margareta Rainer, Lennart Ingmo, Arne Jutner, Nils Kling, Jan Elvin, Hasse Andersson, Peter Bergengren, Hasse Ljungberg, Eric Forslund, Ingvar Eriksson, Bo Jutner, Gösta Ek och Christian Tollstoy samt från Norge Öivind Gunnerud, Liv Mustad, Åshild Nåtö, Karen Jensen och Espen Engebretsen.

Här ett mycket förkortat sammandrag över resan

15/10 flög vi från Arlanda och sammanträffade med övriga på London-Heathrow för vidare färd i 10½ timma till Jan Smuts-flygplatsen i Johannesburg, dit vi anlände den 16/10 och hämtades med privatbilar för färd till fashionabla Pretoria Midland Hotel. Efter en timmes vila hämtades vi för färd till Jacaranda City Hillcrest Swimmingpool, 50 meters utomhuspool, omgiven av blomstrande jakarandaträd, för tävlingar.

Tävlingarna bevistades förutom av en stor publik av före­trädare för den svenska legationen, som senare upphöjdes till ambassad. Dessutom hade vi turen att komma till S.A. sam­tidigt som Nobelpriset tilldelades de Klerk och Nelson Mandela, vilket inte gjorde det hela sämre. Trots den tröt­tande nattliga flygningen gick tävlingarna lysande för den skandinaviska truppen, som tog hem det mesta i medaljväg.

Barbeque

Efter tävlingarna blev det officiell mottagning i badet med barbeque och diverse smått och gott och tal av stadens borg­mästare, varvid samtidigt breven från RF och Prins Bertil lästes upp.

17/10 söndag:  Dagen ägnades helt åt sightseeing. Vi fick bl a stiga ned i en fd guldgruva.

18/10 måndag:  Kl 10.00 startade vi i långfärdsbuss mot Kruger National Park. Lunch i Dullstoom på 2.043 möh. Efter lunchen kom kökspersonalen ut och sjöng - troligtvis stamsånger - vilket vi besvarade med 'Ju, mer vi är till­sammans...'.

  Färden gick vidare över Lydenburg för tankning och 'bankning' och över Rövarnas Pass till Hotellet Monte Cheba beläget i ett mycket naturskönt, men 'vilt' område. Den sista milen fram till hotellet gick på slingrande serpen­tinvägar och i dimma. Ett otroligt fashionabelt hotell i gam­mal engelsk stil. På kvällen 'uppklädd' sexrätters middag.

19-20/10 tisdag och onsdag:  Bosse (Jutner) fyllde 48 år och hyllades vid frukosten med tårta, sång och champis (ingen dålig start på dagen).

  Färden gick vidare till den gamla guldgrävarstaden Pilgrimsrest, med autentiska byggnader från guldrushens dagar. Bara det gamla postkontoret i drift - men dess inred­ning gav valuta för 'stoppet'.

Kruger National Park

Omedelbart före infarten till Kruger Park (Kruger Gate) fick vi se elefanter, flodhäst och en krokodil. Under tiden vi väntade på entréformaliteterna fick vi se tre lejon som jagade en flock impala (liknande våra rådjur). En bra början innan vi ens passerat in i parken, som enligt uppgift är 34 mil lång och sju mil bred, vårdslöst uttryckt.

  Campen där vi bodde var enligt uppgift inhägnad, men det hindrade inte att ett flertal djur vistades där. Ingvar Eriksson och hans gäng hade en kväll vid grillning besök av en serval (inte versal), ett kattdjur något mindre än en leopard. Tyvärr för servalen så låg köttet redan på grillen.

21/10 torsdag:  Avfärd till Nelspuit, där vi fick träna i en utomhuspool med olympiska mått. Efter träningen hade den lokala klubben ordnat med lunch i badet, till vilken stadens borgmästare kom och hälsade oss välkomna. Även här överlämnades och upplästes våra brev från RF och Prins Bertil.

22/10 fredag:  Mot Johannesburg och Jan Smuts för vidare flygfärd till Kapstaden. Bussfärden blev rätt så dramatisk, då reseledaren misstagit sig på flygavgången. Vår utmärkte bussförare klarade dock en inkörning av två timmar, så vi hann flyget med 15 minuters marginal. Flyget till Kapstaden gick bra och temperaturen var 26 plusgrader vid ankomsten på 'låghöjd'. Vi installerades på Capetonian Hotel i city - inga dåliga grejer.

  På kvällen var vi inbjudna till ordföranden i sydafrikanska Masterssimförbundet, Errol Stern, som med sin familj bodde högt upp bland bergen med förnämlig utsikt över stan. Hit var även inbjudna sponsorer av Touren, lokala funktionärer och ledare som tillsammans med oss njöt av grillat och vad därtill hör.

23/10 lördag:  Sightseeing med museibesök i Stennbach. Gamla hem från tidig kolonialtid med respektive holländsk och engelsk stil.

  Lunch intogs i vingården Delheim, där Nils Kling (71), dagen till ära firades med vin och sång.

24/10 söndag:  Denna morgon, liksom vid alla övriga, serverades frukost, som man i Sverige lindrigt sagt skulle kalla för 'stenhuggarfrukost'.

  Därefter bar det av till resans andra tävling i Strand Pavillon, rubriksatt i det påkostade programmet som 'Inter­nationell Gala - Scandinavian Peace Tour'.

Tävlingarna

bevakades av tidningsjournalister och TV. Arrangörerna, som fått många företag att ställa upp som sponsorer, över­lämnade en check till chefen för The National Peace Accord Trust. Från vår sida överlämnades brevet i original från Prins Bertil och RF:s skrivelse.

  Till tävlingarna hade präglats en särskild medalj i guld, silver och brons. Ena sidan med Mastersdekal och texten 'Western Province Masters Swimming' och på den andra sidan 'Scandinavian Peace Tour 1993 Cape Town' med stadssymbolen och Peacedekalen (två duvor - en blå och en vit på blå botten). Alla oavsett hudfärg bar denna dekal som även hade texten 'Peace is in our hands - Peace in our land'.

  Den skandinaviska truppen lade beslag på 36 guld, 20 silver och två brons.

25/10 måndag:  Efter frukost ut­flykt i första hand till Tafel­berget (1 083 möh), dit en lin­bana går. Man måste passa på att åka på morgonen då vind­styrkan är relativt liten. I annat fall riskerar man att banan är avstängd. Från toppen på ber­get har man en strålande utsikt över stan. Färden - särskilt upp var pirrig.

                      Vi fortsatte sedan mot Goda Hoppsudden och Kappunkten. Större delen av udden är na­turreservat med en praktfull flora. Området är cirka två mil långt och 3-6 km brett. Från Kappunkten har man utsikt över både Atlanten och In­diska Oceanen.

Borgmästarmottagning

På eftermiddagen mottagning för hela truppen hos Kap­stadens borgmästare - i detta fall en kvinna. Sedvanlig uppläsning av RF:s brev och Prins Bertils hälsning till alla i Sydafrika

26/10 tisdag:  Kapstaden lämnades för färd i luftkondi­tionerad buss efter Indiska Oceanen på något som kallas Garden Route. Siktet var i första hand inställt på staden Georgs, men närmare bestämt lite längre bort i Sedgefield och Prince Lake Charlet, där vi installerades i en camp lik den i Kruger park.

  Under färden passerade vi äppelodlingar och milsvida jordbruksområden, som normalt tar in två skördar per sä­song. I detta sammanhang bör man kanske erinra om att allt är omvänt mot i Sverige.

  Klimatmässigt var det vår och sol och månen gick åt 'fel håll'. Sydafrika är för övrigt en mycket stor fruktodlare med olika områden för citrusfrukter vilka passar bäst i Transvaal och de mjukare frukterna som persikor och avokado m fl i Kapprovinsen, som också har det gröna området för vin­druvodling.

27/10 onsdag:  Efter frukost tog oss bussen till den berömda playan vid Plettenberg Bay och Indiska Oceanen och bad. En del stannade kvar på stranden och en del fortsatte med bussen till Cango Caves. En calsitegrotta 1800 m lång med fantastiska droppstensformationer.

  Grottan hade upptäckts av en jägare för cirka 100 år sedan. Vägen till grottan gick genom svindlande bergspass. Måste ses - som det står i annonserna.

  På vägen till grottan passerade vi även huvudorten för strutsuppfödning, Oudtshoorn, vilket också bekräftades av den stora mängd strutsflockar som kantade vår färdväg. Sydafrika är ledande exportör av fjädrar.

28/10 torsdag:  Efter frukost och innan avfärd stor upp­ställning för 50-årsfirande Christian Tollstoy och skämtsam prisutdelning till alla i truppen arrangerad av Bosse Jutner.

  Bland prismotiveringarna kan nämnas 'största Djurvän', 'Resans mest positiva överraskning', 'Doldisen som trädde fram', 'Resans lady' etc. Ingen glömd!

  Bussen tog oss till flygplatsen i Georges fvb till Johannes­burg och Jan Smuts (flygplatsen). I VIP-rummet var ordnat med pressmottagning. Biskopen i Johannesburg represen­terade biskop Tutu, som på grund av andra uppdrag var förhindrad närvara. I sitt tal framhöll han att man genom sporten förenar alla länder och erinrade samtidigt om den nya giv inom Sydafrika som leder till demokrati och förstå­else mellan olika åsikter.

  De flesta av våra nyförvärvade vänner ställde upp vid mottagningen och särskilt gladde vi oss åt att vår chaufför under safarifärden, Brian Moses, dök upp.

Ett antal gåvor utväxlades, varefter flyget embarkerades för färd via London och åter till respektive utgångspunkter.

  Från Norge har i skrivande stund inkommit skrivelser med betygssättning av resan:

  Hallo Arne!

  Tusen takk for kjempehyggelig samvar i Sör Afrika, og en 100% vellykket og flott tur! Håper de svenske og norske Masters-svömmerne kan reise på flere flotte langturer sammen!  Best hilsen Åshild

Arne!

Grethe og jeg vil takke for et fenomenalt initiativ og en fantastisk opplevelse i Syd-Afrika, en opplevelse som vi aldri skal glemme.

  Det som det hele handler om er til syvende og sist men­nesker vi fikk treffe og være sammen med, en glede alle veier! Et større utbytte av idretten, på det menneskelige plan, enn det vi høstet tror jeg ingen oppnår.

  Vi har gledet oss, reisen har virket stimulerende, utbyttet er stort - det vi har å se tilbake på er storartet - det vi skal se frem imot er et snarlig gjensyn.

Grethe och Öivind Gunnerud