1993 - I RF:s egen tidning

I RF:s egen tidning Svensk Idrott har vi sett en artikel om idrotts­männen som aldrig tycks få nog. Som aldrig tröttnar på att idrotta.

Marianne Grane - nytänd simmarveteran 

Vi saxar lite som rör en av våra egna, nämligen om före detta elit­simmerskan Marianne Grane, 61, som fick tävlingslusten åter på äldre dar.

- Tävlingsdjävulen är kvar i mig än, säger Marianne Grane, som åter började tävlingssimma vid 54 års ålder.

- När jag som 26-åring slutade simma, trodde jag aldrig att jag skulle börja tävla igen. Då var jag innerligt trött på träning och tävling, säger hon. Åren gick och Marianne höll sig i form genom gympa ett par gånger i veckan samt att åka skidor på längden och tvären. Av systern, som är simtränare, lockades Marianne efter många år att ställa upp på en s k Masterstävling i Stockholm. Under lagkappstävlingen väcktes hennes slum­rande tävlingsinstinkt till liv.

- Sedan var det kört helt enkelt, förklarar Marianne, som nu tävlar för Hellas.

Marianne Grane som är lågstadielärare, bor i Örebro till­sammans med maken Kjell (fd Morgonpasset i radion). Tre gånger i veckan kör hon sina träningspass på mellan 1 500 och 2 000 meter. När hon tävlar gör hon det på sju olika distanser. Att glida fram 50 meter frisim tar ungefär 37 sekunder. Under hennes glansdagar var hennes personliga rekord på samma distans 30,9 sekunder.

Guld på VM!

I unga år avverkade hon 21 SM, tre EM och två OS. Som bäst har hon, förutom ett otal SM-titlar, en femteplacering på EM. Som veteransimmare gjorde hon i somras sina bästa placeringar - hittills - då hon på VM i Indianapolis i USA tog hem ett lagkappsguld och blev trea på tre individuella distanser.

- Det var en fantastisk känsla. Jag kunde inte tro att det var sant.

Skälen till att hon fortsätter träna och tävla, förklarar hon så här:

- Dels är det ju roligt och ger bra motion. Men jag har också fått klart för mig att jag inte är så ynklig, trots att jag är lite till åren. Faktum är att jag har märkt att jag sedan jag började simma igen har stigit i aktning bland vänner och kollegor. De uppmuntrar mig och ger mig beröm för att jag orkar.

När hon får frågan hur länge hon tänker hålla på, svarar hon något överraskande.

- I många år. Efter 65 hamnar jag i en ny klass, och då ökar mina chanser betydligt. Då tar jag nya satser mot nya vinster. Då, när jag får mer tid till träning, ska jag ta dem igen. Då kommer jag igen med fräscha krafter.