Domarsidan

Behandla andra som du vill bli behandlad själv! Respekt kan inte krävas, det förtjänar man! Det säger Mirre Söderlund innebandyledare i Hälleforsnäs som menar att genom idrotten fostrar vi morgondagens medmänniskor. (dec-03)

Mirre Söderlund är en engagerad ledare för ett flicklag i Hälleforsnäs i Södermanland. Att arbeta med tjejer i yngre tonåren ställer speciella krav, menar Mirre. Det handlar lika mycket om att lära ut passningar som hur man uppträder mot varandra. I klubben bedriver man därför en verksamhet där man fostrar tjejerna på ett positivt sätt samtidigt som man strävar efter framgångar på planen. Något även Folksam har uppmärksammat genom att dela ut ett stipendium till föreningen.

Detta låter intressant tycker Coachen som vill höra mer.

Berätta lite om dig själv och hur det kommer sig att du började som ledare i Hälleforsnäs
- Jag är snart 33 år, jobbar som IT-gruppchef, har två barn (Ylwa 12 år och Richard 10 år). Bor sedan 11 år i Hälleforsnäs, ett samhälle i Sörmland med ca 2000 invånare.
Innebandy-sektionen bildades för 3 år sedan av ett gäng tjejer i 30-årsåldern, som tränade innebandy ihop. Mer eller mindre på ett bananskal blev vi som bildade sektionen både styrelse och ledare...

Berätta lite om verksamheten i klubben.
- . I föreningen utövas sedan många år tillbaka bandy och fotboll - där "tjejer får vara med", men det fanns inget bara för tjejer. Innebandyverksamheten har därför från start varit mest riktad till tjejer. Idag har vi även kill-lag i innebandyn men vi är fortfarande mest kvinnliga ledare, och vi försöker rekrytera fler. Det är viktigt för de utövande tjejerna att det finns förebilder! För vårt arbete med tjejprägel har vi faktiskt fått ett stipendium från Folksam!

Du är tränare för tjejer i 11-14 årsåldern, är det något speciellt man bör tänka på när man har med unga i den åldern att göra. Något speciellt eftersom det är tjejer?
-I åldern 11-14 händer det mycket i kroppen och huvudet, när ungdomarna kommer in i puberteten. Det är många saker som påverkar och som lockar. Kroppen växer och lyder inte alltid, i huvudet snurrar tankar och funderingar, självförtroendet går upp och ner. Kompisar tycker, vad tycker man själv? Det andra könet ägnas allt större uppmärksamhet. Vi jobbar mycket med begreppen laganda, respekt och självförtroende. Att du duger som du är! Med tjejer måste man vara lite mer diplomatisk, lite mjukare. Det handlar lika mycket om att vara extramamma, kurator, kompis, att sätta gränser (och få dem testade!) som att lära ut teknik och taktik. Men tjejerna ger också väldigt mycket tillbaka: de är kramiga, omtänksamma och visar när de gillar en!

För att vinna måste man spela med detta bästa laget. Samtidigt vill man att alla ska få vara med och ha roligt. Hur gör ni i ert lag för att hitta denna balans?
- Vi har från första början sagt att vi inte sysslar med toppning av lag. Alla som vill ska få spela. Alltså spelar vi inte alltid med det på papperet bästa laget, utan vi försöker istället att balansera de lite svagare spelarna med starkare. Många gånger kan också visat förtroende för spelaren få denne att växa på sin position! Eftersom vi är så många i vårt lag så måste vi ha uttagningar men vi har bestämt att alla ska få spela ungefär lika många matcher totalt. Men det är jättesvårt ändå, trots att vi försöker vara tydliga i motiveringarna till hur ett lag komponeras/tas ut. Alla vill ju vinna! Det är en evig balansgång.

Du är väldigt engagerad i innebandyn. Vad är det som driver dig att vilja utvecklas som ledare?
- Innebandyn, både att leda och att spela själv, har blivit min ventil från ett tufft jobb. Att träna dessa tjejer tar mycket, men det ger också väldigt mycket tillbaka! Att se dem växa och utvecklas, att få vara en del av deras liv - både som innebandyspelare och som människor är jättekul. Visserligen tufft och jobbigt ibland men framförallt roligt och inspirerande!

Har du någon filosofi när det gäller ledarskap. Något som genomsyrar allt det du gör?
- Behandla andra som du vill bli behandlad själv! Respekt kan inte krävas, det förtjänar man!

Som ledare får man ofta dra ett tungt lass och man behöver ofta hjälp med en del praktiska ting. Hur har ni lyckats med att involvera föräldrarna i det ni gör?
- Först hoppades vi mycket på frivilligt engagemang, men det tycks svårt med tjejer i den här åldern. De vill inte alltid ha sina föräldrar med i det de gör... Så istället frågade vi föräldrarna vad de helst ville hjälpa till med (t.ex skjuts, sekretariat, kiosk, etc) och schemalägger sedan insatserna från gång till gång. Det har fallit ganska väl ut!

Precis som för alla andra ledare gäller det att få tiden att räcka till. Som tränare lägger man nästan all sin fritid på aktiviteter med laget. Jag frågar Mirre hur hon kan kombinera arbete, egna barn, andra intressen med ledaruppdraget.
- Man måste prioritera! Jag frågar mig vad jag tycker är roligt och vad som måste göras för att jag och mitt liv ska funka. Som ensamstående mamma till två barn, med krävande jobb och långa arbetsresor (20 tim/vecka) så blir det saker som strykning, bakning, dammning och avancerad matlagning som går bort. Detta är mina val och så länge jag och mina barn mår bra så fortsätter jag. Men därmed inte sagt att det är rätt sätt för alla - det måste var och en avgöra.

Vad tycker du är det svåraste med att vara ledare?
- Att veta om man gör rätt! Man har så stora möjligheter att påverka ungdomarna i den här åldern och då vill man ju påverka rätt. Jag känner mig ofta otillräcklig, både som teknisk tränare och som coach. Man får prova sig fram och ibland blir det fel, då kan det vara svårt att reparera.

Vilka områden skulle du vilja lära dig mer om för att kunna utveckla ditt ledarskap?
- Psykologi, gruppdynamik, hur man stärker laganda, kommunikation... Det är så mycket jag skulle vilja vara bättre på! Men erfarenhet gör ju också att ledarskapet utvecklas.

Hur hittar du inspirationen idag? Tittar du t.ex. på hur andra ledare jobbar?
- Inspirationen kommer främst från tjejernas gensvar och utveckling! Jag snappar gärna upp tips från andra ledare, men jag kan bara vara mig själv, jag kan inte kopiera någon annans stil.

Vad är det viktigaste du lärt dig som ledare?
- Att jag har stort inflytande och måste använda det förnuftigt. Att man ska ha tydliga mål och regler, och även om man ska stå fast vid dem måste man vara lyhörd och kunna förändra om det inte funkar.

Hur kan man locka fler tjejer till att engagera sig som idrottsledare?
- Genom att visa upp bra förebilder. Genom att låta tjejer börja leda småskaligt: t.ex att vara lagkapten med allt mer ansvar, hoppa in som hjälptränare, hitta på nya övningar, hjälpa de yngre. Ofta är det ansvaret som skrämmer. Så man måste stötta, uppmuntra och skapa förutsättningar och möjligheter utifrån var och ens utgångspunkt.

Om du skulle starta en debatt kring idrott. Vad skulle du vilja ta upp då?
- Etik och moral! Vi fostrar morgondagens medmänniskor, arbetskamrater, chefer, ledare. God sportsmannaanda ska komma från inte bara spelare utan även föräldrar och ledare. Sporten är ofta ett samhälle i miniatyr!

Finns det något du skulle vilja dela med dig av till andra idrottsledare?
- "Låt hjärtat va me!"