Bra att veta!

Spelar det någon roll om barn och unga idrottar?

Under många års tid ökade barnfetman i vårt land. Larmrapporterna duggade tätt om hur fler och fler barn fick problem med övervikt. Dessbättre har den utvecklingen kunnat brytas, barnfetman ökar inte längre i Sverige. Men trenden har inte vänt nedåt.

Alla är idag medvetna om den starka kopplingen mellan fysisk inaktivitet och övervikt. Särskilt viktigt är det förstås för barn och unga som skall bygga upp skelett, ligament och muskler som skall hålla för ett helt liv. Deras framtida hälsa påverkas i hög grad av hur aktiva de är idag.

I Stockholm finns idag få ytor för spontanidrott. Det är idrottsföreningarnas organiserade träningar och aktiviteter som är den viktigaste möjligheten att vara fysiskt aktiv i vår stad.

Vi vet också att klassmönstret är tydligt, både när det gäller risken för övervikt och inaktivitet. Just därför är det så extremt viktigt att idrotten är tillgänglig för alla barn och unga. Tillgänglig betyder billig och att det är enkelt att komma med. Fotbollen är nog i detta avseende den allra mest tillgängliga sporten.

Det är en av de billigaste sporterna man kan ägna sig åt, lagen har oftast 2-3 (i högre åldrar fler) tränings- och matchtillfällen och fotbollen finns precis överallt. Det är ingen slump att fotboll är den allra vanligaste idrotten för både killar och tjejer. Hälften av alla idrottsaktiviteter bland barn och unga i Stockholm utgörs av fotboll. Det är ett gott betyg åt Stockholmsfotbollen!

Men tillgängligheten är också i helt beroende av politiska beslut. Det krävs att framsynta politiker ser till att bygga konstgräsplaner och fotbollshallar i tillräcklig omfattning så att inte bristen på träningstider blir det som tvingar klubbar att säga nej till ungar som vill börja spela. Och det krävs bidrag till föreningsverksamheten som gör att avgifterna kan hållas låga så att inte avgifterna hindrar någon från att börja spela boll.

Därför är det beklämmande att ta del av den granskning som Magasinet Fotboll gjort och som visar att Stockholm satsar mycket mindre på idrotten än andra kommuner. Malmö satsar t ex fem gånger så mycket - 792 kr per invånare - än Stockholm som bara satsar 165 kr.

Göteborg satsar 463 kr per invånare. Jämförelsen har tagit hänsyn både till direkta bidrag och till effekten av subventionerade plan- och hallhyror. Nästa vecka skall jag och Ulf Henricsson uppvakta Stockholms idrottsborgarråd Regina Kevius. Det här är frågor som vi vill prata om och där borgarrådets prioriteringar direkt gör skillnad. Ylva Johansson