Attundacupen 2011 - 7-mannapremiär för VBK P02

Efter en vinter som aldrig riktigt ville släppa taget var det äntligen dags. Dags att få springa ut på en grön matta, dags att få lite större ytor att röra sig på (återkommer till det) och dags att känna på ”riktig” fotboll.

Väderguden välkomnade oss till Skinnaråsens IP med att bjuda på ett oväntat ”fredagsmys”. Hagel, regn, halvstorm, lite hagel igen och vi kände att vi levde. Mössor åkte på och en uppvärmning kändes som det viktigaste i världen.

Premiärmatchen skulle således ske på en större plan och med fler spelare än vi var vana med. En utmaning för såväl spelare som för ledare. Som om inte detta räckte så var motståndarna ett år äldre och hade fuskat i 7-manna en hel säsong…

När domaren flöjtade igång första matchen stod Sollentuna för motståndet. En svårknäckt nöt skulle det visa sig. Vi höll stången hyfsat bra de första fem minuterna men sen började bollarna trilla in. Konstgräset blev rejält slitet nere på vår planhalva och trots att David (och hans målställning) var i högform torskade vi med 9 – 0 till slut. 

Efter energipåfyllning i form av korvar och mackor var det dags för match två; den här gången stod AIK för motståndet.

På pappret skulle kanske den här matchen bli ännu tuffare men vi visade en oerhört bra inställning och kämpaanda. Vi stressade faktiskt AIK riktigt bra och skapade målchanser i form av frispark och skott på mål. Ställningen efter första halvlek var 1-0 till AIK. I andra så hade AIK vinden i ryggen och det märktes. Trots att vi gör en bra match så förlorar vi till slut med 6-0.

Lördag, 110409

På lördagen spelades det matcher för att ta sig till ett eventuellt slutspel.  I första matchen ”mötte” vi VAKANT och vann med 3-0. Vilka som gjorde målen får vi väl lotta om… Men visst räknar vi detta som vår första historiska seger?

Lördagens första riktiga match spelades även den på Skinnaråsens IP. Fredagens skitväder hade förbytts mot en betydligt trevligare väderlek. Solen gjorde sitt bästa för att värma oss.

När vi klev in på planen för match mot FK Bromma visade det sig att även spelarna hade gett sig katten på att även dem ville värma oss… Vi gör definitivt vår bästa match i turneringen. Visserligen släpper vi in ett mål i första halvlek, ett mål som kommer från ingenstans. Genomgående under matchen så stressar vi motståndarna, vi försöker spela bollen och vi försöker komma till avslut.  Under andra halvlek har vi vinden i ryggen och orderna till spelarna är att skjuta. Vi skjuter och vi skjuter men bollrackarn vill inte gå in. Vi har bollar på mållinjen och i målramen men ingen över linjen. Hur som helst så ska grabbarna ha all heder för sin insats. Det här var en match som vi borde ha vunnit.

I det som skulle visa sig bli helgens sista match stod Bollstanäs för motståndet. Att möta Bollstanäs är oftast inte lätt, att möta ett Bollstanäs som är ett år äldre och därmed bollskickligare är jättesvårt. Det här visade sig ganska tydligt i matchen. Vi kom aldrig riktigt in i matchen trots att vi försöker kämpa oss in i den. Motståndarna var väldigt trygga med bollen och hade en kille som gjorde lite som han ville ute på planen. När domaren blåste av tillställningen hade vi fått plocka ut fem bollar ur vårt mål, 0-5.

Trots att vi under fyra matcher inte lyckas göra något mål framåt tycker jag ändå att vi ska vara nöjda med turneringen och prestationen. Det är trots allt första gången på en 7-mannaplan mot äldre motståndare.  Det är en större plan än vad vi är vana med, det går fortare, motståndarna är skickligare med bollen de är också oftast större rent fysiskt. Jag tror det är nyttigt att få prova på hur det är och att vi kan ta lärdom och utvecklas som individer. Alla spelare kommer ju den här säsongen att få möjlighet att fortsätta spela 7-mannamatcher mot äldre killar. Förhoppningsvis ska det hjälpa oss framöver.

Ett stort tack till alla spelare, ledare och föräldrar för en väl genomförd premiärturnering.