Svensk fotboll är en demokratisk folkrörelse där medlemmarna väljer styrelse och andra förtroendevalda i föreningen. Föreningen utgör i sin tur basen för den demokratiska strukturen i Svensk Fotboll. Det är föreningarna som utser representanter till distriktens årsmöte och representantskap. Distrikten, liksom elitföreningarna, utser i sin tur representanter till Svenska Fotbollförbundets förbundsmöte och representantskap.
Demokratins funktionssätt och legitimitet förutsätter aktiva medlemmar, en enorm uppsjö av ideellt engagerade föreningsaktiva och fotbollsföreningar med ett stort engagemang i föreningen. En öppen intern dialog liksom respekt för demokratiskt fattade beslut är andra viktiga förutsättningar. Vi är stolta över vår demokratiska struktur och vår identitet som folkrörelse, det är något vi vill värna. För att kunna göra det är det viktigt att se hur förutsättningarna förändras och vilka krav det ställer. Det är nödvändigt att vår demokratiska struktur och vår identitet som folkrörelse hela tiden utvecklas.

Idag inleds Svenska Fotbollförbundets Ordförandekonferens då viktiga framtidsfrågor skall diskuteras. En av de frågor som står på dagordningen är just fotbollen och demokratin. Jag har fått uppdraget att inleda den diskussionen och jag vill här presentera hur jag ser på de utmaningar vi står inför:

Människors föreningsengagemang förändras. Det är naturligt att de allra flesta som är medlemmar i en fotbollsförening är det primärt för att de gillar att spela fotboll och inte för att de gillar att gå på årsmöten eller arbeta i en styrelse. Detta resulterar i att många som är engagerade inom fotbollen som spelare, tränare, föräldrar och lagledare inte vet hur fotbollens demokratiska organisation fungerar. Många tycks tro att det finns ”någon annan” som har till uppgift att se till att allting fungerar och saknar insikt i den helt avgörande betydelse som det ideella engagemanget har.

Det förändrade engagemanget tar sig uttryck i att många vill göra en arbetsuppgift men färre och färre vill ta ansvar. Det leder i sin tur till att föreningen/distriktet kan organisera färre aktiviteter eftersom det förutsätter att det finns ideellt engagerade som vill ta ansvar, och så blir det en ond cirkel. Många föreningar vittnar också om att föräldrarnas engagemang i allt högre utsträckning begränsas till laget där det egna barnet spelar och allt mer sällan utsträcks till att gälla föreningen. Det är inte ovanligt att lagen blir som egna ”föreningar i föreningen” utan närmare samhörighet med föreningen som helhet utöver klubbmärket. Samtidigt har utvecklingen på arbetsmarknaden gjort att det snarare är regel än undantag att jobbet är så krävande och omfattande att människor inte tycker sig ha tid med ett föreningsengagemang därutöver. Tiden då arbetsgivare kunde tillåta visst ideellt engagemang (telefonsamtal, mail mm) på arbetstid är definitivt förbi. Samtidigt är de demokratiska strukturerna och det ideella engagemanget som förtroendevald själva förutsättningen för att Svensk Fotboll skall överleva och utvecklas som en folkrörelse.

De politiska och ekonomiska förutsättningarna för fotbollen förändras även de och skapar nya utmaningar för fotbollens demokratiska struktur och ideella engagemang. Den ekonomiska utvecklingen och internationella konkurrensen gör att många elitföreningar har bildat, eller överväger att bilda, aktiebolag för sin elitverksamhet. Det handlar om att skapa en trygg och rationell struktur för mycket stora ekonomiska åtaganden men innebär samtidigt en utmaning för, och ett hot mot, fotbollens demokratiska struktur och folkrörelsekaraktär. Polisens beslut att ta betalt för polisinsatser i samband med matcher som arrangeras av ett Idrotts AB illustrerar detta. En annan aktuell fråga gäller momsplikten. Hittills har ideella föreningar varit momsbefriade men detta ifrågasätts nu allt kraftigare av EU-kommissionen som vill ha enhetliga momsregler. Om Sverige tvingas ändra sina momsregler skulle det innebära att kassörsuppdraget i alla föreningar blir betydligt mer omfattande och det ekonomiska ansvaret för styrelsen större med trolig följd att det blir svårare att rekrytera personer som vill åta sig detta ansvar.

Eftersom fotbollen engagerar så många och så starkt är det naturligt att de beslut som tas inom Svensk Fotboll, på olika nivåer, blir granskade av media och omdiskuterade. Detta är i grunden något positivt. Men om fotbollens egna demokratiska strukturer är okända även för majoriteten av de aktiva så att man inte vet vem som ansvarar för de olika besluten, eller om de diskussioner som föregått ett visst beslut varit förebehållna en relativt liten grupp förtroendevalda, så skapas problem. Det kan lätt bli en känsla av ”god dag yxskaft” om och när den nödvändiga debatten om fotbollens ställningstaganden och utveckling förs utifrån vitt skilda utgångspunkter. Risken är paradoxalt nog att demokratiskt fattade beslut i media kan framställas som om Svensk Fotbolls organisation vore tondöv.

Ylva Johansson
ordförande