Hej Alla!

Min premiärtur som ny lagledare intogs lite avvaktande...(jag har ju inte en aaaning om vad jag har givit mig in på, vet ni?)

Det började med en trång samlingsplats där snön gjorde det omöjligt att ställa sig om annat än trångt...

Jag har skottat fram bilar tillräckligt under både Torsdagen & Fredagen, så här chansades ingenting..

Lite knölande att skjuta fram stolarna så att alla brudarna fick plats (de har ju blivit så långa), och vips!, vart har alla de andra bilarna tagit vägen??

Här stod vi ensamma i denna snööken och det var tur att jag hann kolla, jo det var i "tältet" vi skulle vara, och dit hittade jag i alla fall...

Alla mina försök att vara duktigt lagledare grusades omedelbums, alla utskrifter med matcher och tider låg i ryggan, och var låg ryggan??, hemma!

Lite smått förväntasfulla tjejer delade omkädningsrum med i stort sett alla andra lag, för ett rum hade tydligen snön rasat in i..!

Första matchen Hanviken, ett lag vi aldrig hört talas om förut (Tyresö), där petade Sandra i matchbollen i 8:e sista sekunden, och avgjorde.(1-0)

Vasan satte ju lite pirr hos tjejerna, men Vasan fick ett tuff mothugg av gultröjade motståndare, och torskade ärofullt med 1-2.

Frej hade det inte lättare heller, de fick inte damma av hemmaplan med annat än oavgjort, 2-2

Sist men inte minst, Aspis, där en vinst var tvunget för att gå vidare till final, avgjorde Aspudden med ett likadant mål som vi gjorde i första matchen,

några sekunder innan domaren blåser tvåstämmigt, 1-2...

Ja det här sög ju fett (som det heter på ungdomiska), rent resultatmässigt, men ujuj vilket lir brudarna ställde upp med...

Boxspelet som jag bara hört talas om fungerade ju alldeles utmärkt, vi ägde ju egentligen i nästan alla matcher...

Vi blev ju ingalunda bortspelade, det var bara att det andra gjorde flera mål, lixom...

Nä, det där var inget annat än RESPEKT, vårat revir är ännu mera inpinkat än tidigare...

Vi lär få möta toppade lag nästa gång vi möter dem igen, no doubt about that!

Det var inga tunga suckar i bilen på väg hem heller, för vi hade ju vunnit, på vårt sätt, lagmässigt...

För nåde den som möter vårat lag nästa gång, med den lagspelet som vi hade nu, vi växte från bra till bättre för varje match..

 

..efter 10 år på andra sidan planen så kan man ju inte annat än "tuppa" sig som lagledare, för gala fick jag ju göra...

Sorry tränarna, men ni har fått in en skrikig rackare på er sida av planen, det är bara att tjacka hörselskydd!

Tack också till lediga spelare och föräldrasupporters som hejjade fram oss, ni är också bäst!

 /Bernt'a