Varför är man då besviken som tränare?!

Besvikelsen återkommer jag till lite senare i texten. Först tar vi matchen.

För motståndet stod Mälarö som under seriens gång varit det lag som har varit fast förankrat i botten av tabellen. Ett lag som vi ska slå, så enkelt är det. Men detta till trots så förlorade vi den senaste hemma matchen mot dem med 4-3. Detta efter att vi enligt mig trodde att vi var bättre än vad vi faktiskt är. Vi fick då en bra start med två ganska snabba mål, efter dem kändes det som att vi trodde att det skulle bli enkelt. Men i hockey är det så otroligt små marginaler på den här nivån, slappnar man av så ringer det snart bakom den egna målvakten. Det var precis det som hände 2-0 blev snabbt 2-2 och sen lite senare även 2-3, sen fick vi jobba hårt under resten av matchen för att tillslut kvittera med fem minuter kvar. Men även denna gång så slappnade vi av och Mälarö kunde sätta matchavgörande 4-3 med mindre än 3 minuter kvar av matchen.

Med det i minnet klev vi ut på isen i Allhallen att nu skulle vi verkligen göra en bra match under tre hela perioder.
Precis som senast börjar vi riktigt bra, snabba spelvändningar och många fina chanser. Även denna gång så lyckas vi redan efter 8 minuter ha ledningen med 2-0 efter mål av Jonathan Fagerlund och Thomas Bucht.  Även om vi släpper in 1-2 efter 12 minuter så är jag ganska nöjd när perioden är slut. Klart spelövertag och en 2-1 ledning. Dessutom kändes det som att vi hade mer att ge.

Andra perioden börjar i lite högre tempo än den första för båda lagen. Men efter ca 8 minuter så hamnar vi i "koma", på tre minuter lyckas inte bara Mälarö kvittera och ta ledningen, utan de gör även 4-2 innan vi tar en time out och jag ger grabbarna och kanske även oss själva (jag och Samer) en rejäl utskällning. Det har hänt igen, utan att vi på ledarsidan lyckats stoppa det i tid. Lika besviken som jag är på grabbarna som är på isen lika frustrerad är jag på mig själv över att jag och Samer inte lyckats få stopp på detta snabbare. Efter time outen rycker vi upp oss lite, främst genom att vi spelar lite enklare. Men vårt spel vill inte alls "kugga i" som vi vill, en sak som är väldigt svår i hockey är när man väl har sänkt garden lite så är det svårt att komma upp på tå igen. Tredje perioden blir spelmässigt vår sämsta förutom de 3 minuterna under mitten av andra perioden.
Trots detta så lyckas vi kvittera när klockan står på 14:26 genom Rickard Axell, efter förarbete av Daniel Sahlman. Resten av perioden börjar vi ta över mer och mer, men de där riktigt heta chanserna vill inte riktigt uppstå.

Matchen går till förlängning, vår fjärde för säsongen. De tre tidigare har slutat med seger, två gånger efter straffar och en gång har vi lyckats att avgöra redan i förlängningen.
Denna gång är det inget snack, vi tar tag i spelet direkt, hinner skapa 3-4 riktigt bra lägen innan Thomas Bucht hittar Gustav Asplind som är fri från mittlinjen och kan avgöra matchen efter 1:18 in i förlängningen.

Självklart är det skönt att få med sig de två poängen, men jag är otroligt missnöjd med vårt uppträdande när vi än en gång tappar poäng mot ett lag som är klart sämre än oss egentligen. Jag är besviken på mig själv för att jag uppenbarligen inte lyckats att nå fram till grabbarna med vissa av mina uppmaningar.

Men men, nu blev det två poäng. Det kan visa sig vara två väldigt viktiga poäng, för att om vi nu inte hade vunnit i förlängningen tror jag vi hade haft väldigt svårt att nå kvalet. Nu är vi 6 poäng från strecket med 4 matcher kvar, och då har vi både Bajen och Haninge som ligger närmast före kvar.

Än har vi inte gett upp!! På Tisdag får vi besök av Bajen och förhoppningsvis så kommer det mycket folk till IVT-hallen.

Hoppas vi ses där!!

Erik Forsgren
Tränare