Höstsäsongen inleddes på sämsta möjliga sätt. Inte för att vi förlora, inte för att vi släppte in fyra mål och heller inte bara för att vi gör ett framåt. Utan avsaknaden i inställning, i fokus, i lite jävla vilja, avsaknaden av att hela tiden försöka underlätta för sin medspelare genom att ta en löpning för att skapa yta. För att vilja ta hemjobbet för någon annan som hamnat i fel position av olika anledningar. Där var vi under all kritik.

Ett lag, bestående av en grupp människor som ska fungera med och mot varandra syntes inte till.

Redan i första minuten gör IFK Uddevalla mål genom en soloturné från en av deras duktiga spelare. Han dribblar alltså av tre spelare på rad för att sedan hitta nätet.

Efter det för vi spelet i ca 25 min och har ett dugligt passningsspel men hotar knappt. Djupledslöpningar? Viljan att hota? Viljan att springa? Endast ett fåtal gånger.

IFK Uddevalla gör 2-0 genom slarv och koncentration, det går för sakta i bollbehandling och detta utnyttjar IFK.

3-0. Ofukserat? Brist på tillit? Felix ropar klart och tydligt att han går ut för att ta bollen från en frispark, vi lyssnar inte. Självmål.

4-0 precis innan halvtidsvilan är pinsamt sett till hur vi förde oss på planen.
4-1, ett helt rättvist resultat sett till matchen även om vi "vinner" andra halvlek med 0-1.

Rejäla funderingar inför veckan krävs och framförallt nya tag. På lördag 12/8 kommer AFC Eskilstuna på besök till Klasmossen IP och vi har en revansch att utkräva. Både för sist drabbning mot varandra men framförallt för senaste prestationen.