Tyvärr så har vi satt oss själva i situationen att våra två sista matcher inte gäller något vad det gäller tabellplacering. Det "enda" vi spelar för nu är vår egen stolthet.

Innan matchen igår så kände man på oss alla att det här var en match som inte var speciellt viktig, stämningen i omklädningsrummet var väldigt lättsam. Det behöver inte alltid vara negativt, men den här gången så kändes det som att det var lite väl lättsamt. Vi hade på träningen i Måndags pratat och kommit överens om att nu skulle vi avsluta serien med flaggan i topp. För att göra det skulle vi behöva sex poäng denna vecka. M/B hade vi dessutom en liten revansch att utkräva av, senast vi mötte dem borta så gjorde vi säsongens sämsta insats, förlust 7-2.

Nu till matchen.
Som jag skrev tidigare så låg vi under med 3-0, och detta redan efter 6 minuters spel. Anledningen till detta var en blandning av att vi spelade med huvudet under armen samtidigt som att David Sjöberg i kassen hade en riktigt olycklig start. Redan efter 6 minuter hade vi hunnit släppa in tre mål, skapa en hel del framåt, tagit en time out och bytt målvakt. Det enda jag sa under time outen var att nu ska vi vinna resen av matchen med minst 4-0. Alla grabbarna tog mig på orden och startade omgående en ursinnig offensiv. Tyvärr lyckades vi aldrig få in kvitteringspucken under den resterande delen av första perioden. Men vi var otroligt heta, vi åkte sönder M/B fullständigt. Skotten blev 22-9, men som sagt underläget var fortfarande 0-3.

I pausen var det inte så mycket att säga mer än att fortsätt att trycka på, åk skridskor och var heta på returer. Jag kände redan då, trots underläget att vi var närmare en seger än vad M/B var. Andra perioden började lite jämnare spelmässigt än vad den första var, men vi började att komma igång ju längre perioden gick. När klockan stod på 11:26 så kom då äntligen mycket välförtjänt vår första reducering. Det var Pierre Blomqvist och "Jonte" Fagerlund som lyckades få fram pucken till Adam Andersson som tillslut på sin egen retur lyckades överlista ("väggen" så långt) M/B´s målvakt. Vi fortsatte och hade klart övertag under resterande delen av perioden, men trots mängder av chanser så lyckades vi inte få in pucken i kassen. De flesta av våra lägen slutade i att vi missade mål eller spelade bort läget som vi skapat oss med en pass för mycket. Skotten blev 13-11 till M/B, vilket måste ha varit en glädje kalkyl för dem, då jag (något blåögt) kan genom mitt minne från perioden räkna fram minst 15 skott i bra lägen från oss ;)

I den sista periodpausen så var det inget att snacka om. Nu skulle vi ut och göra "slarvsylta" av M/B!!!

Och, det gjorde vi sannerligen!! Vi pepprade M/B´s målvakt med 24 skott, släppte ett emot oss och gjorde fyra mål framåt. Nu kanske vi inte mötte ett speciellt taggat motstånd, men man har ju alltid sin heder att spela för. Men herregud vad vi körde över dem i sista perioden.
Målen gjordes av Daniel Sahlman, Gustav Asplind och Pierre Blomqvist x 2.
Slutresultatet blev alltså 5-3 och skotten blev förkrossande 57-23.

Viktiga notiser från matchen var att "Sebbe" Näslund klev i och höll nollan under sina 54 minuter på isen, ska man vända ett underläge som vi gjorde är det väldigt viktigt att målvakten "står på huvudet" ett par gånger precis som "Sebbe" gjorde. En annan sak som jag vill nämna är hur otroligt nära Pierre Blomqvist är att göra sitt första (troligen?) hattrick under sin karriär. Under matchens sista två minuter kom han fram i 3-4 bra lägen och ett av dem var tom otroligt nära att resultera :) Synd Pierre, ny chans på Fredag :)
Sen vill jag nämna en liten förändring som Samer och jag bestämde under matchdagen. Jag satt hemma och kollade på Ottawa - NY Islanders under Måndagskvällen, i Ottawa så spelar ju för tillfället världens bästa back, Erik Karlsson. Jag har alltid gillat honom, hans sätt att se isen och göra det svåra enkelt imponerar på mig. Tänk att ha en sån back i sitt eget lag tänkte jag, som läget är hos oss tycker jag att vi har en riktigt bra backbesättning.  Men förståeligt nog ingen som liknar Erik. På matchdagens morgon så ringde jag Samer och han hade sett Erik Karlsson även han. Vi började att diskutera och kom fram till att "Micke" Lindevall kanske skulle kunna vara den spelaren för oss, en puck- och skridskoskicklig spelare som dessutom har ett mycket bra spelsinne. Vi bestämde oss för att prova, så trots att vi fick återbud från Lukas Larnesjö på matchdagen som är center (Mickes vanliga position) så sa vi att vi rullar på två centrar och kollar hur "Micke" funkar som back. Jag kan bara säga en sak... SUCCÉ!!! "Micke" spelade precis som jag och Samer ville. Snabba pass, kall med pucken och bra skott. Om det var något som Micke hade lite problem med var det kanske att hitta rätt position i egen zon, men å andra sidan om Erik Karlsson har några svagheter så är det just i egen zon :)
I övrigt vill jag nämna att alla spelare, verkligen ALLA bidrog till att vi vände matchen och vann. Precis som vanligt när Spånga vinner sina matcher säsongen 2011-2012 så bidrar alla spelare lika mycket!

Nu hoppas jag att vi kan sluta säsongen med en vinst även på hemma plan, på Fredag kommer Haninge på besök. Då har vi ett "perfect record" att försvara. Haninge kan nämligen bli det lag i alltvåan som vi vinner alla tre matcher mot...

Hoppas vi ses där!

Erik Forsgren
Tränare