Nä, inga döda kroppar ligger kvar på Kälvesta efter matchen mot 94- all star. Ett sömnigt oorganiserat P93-7 kom till start mot ett fokuserat 94-3. Redan på uppvärmningen och i omklädningsrummet märktes skillnaden i inställning mellan förra helgens match och dagens. En sjuk Sebastian stod första halvlek och gjodre det bra, flera ingripanden och en räddad straff gjorde att BP 7 gick till halvtidsvila med 3-1. Halvtidsresultatet var en aning smickrande eftersom 94:orna var kvickare, hade bättre passningsspel och framför allt en tydlig spelidé. Även om 93-7 fick rätt många närkampsdomslut emot sig, fick publiken se en rätt underhållende match med många fina kombinationer. I pausen kom 93-7 överens om att spela på smma sätt som i söndags mot Täby. Det är ofta lätt att säga saker, att omvandla det i praktiken är inte lika lätt alla gånger. Ambitionerna lämnades i omklädningsrummet och hämtades inte ut därifrån förrän det återstod tolv minuter. Helt plötsligt var pressen på bollhållaren där, och modet att låta bollen rulla runt infann sig också. Flera bollar dansade på mållinjen men som så många gånger förr ville bollen inte in. 94:orna kämpade som ett lag och ett bra lag har ofta tur...På en frispark på övertid slogs bollen mot Rickard som fick stå i andra eftersom vi inte hade någon målvakt, släppte bollen till synes iskallt till inspark, men se där...den gick i mål. Lyckan hos 94-3 visste inga gränser, vi möts säkert igen! Det var kul att se en ny "Glenn Strömbergkopia" I nummer 16 i BP 94, han påminner mig om en spelare jag såg på Fredrikskans en gång sent 40-tal, Rolf Holmström hette han visst vill jag minnas. Gosse vilken lirare... //Björta