Delad pott i en välspelad bortamatch på hemmaplanLäs mer...

Manfall i premiären på Åkeshov gav positiv effekt på inställningen. Läs mer...

Manfallet var stort på lördagsmorgonen då Åkeshov (7) mötte Oranje (6) på Skytteholm. Underbart vårväder och lika härlig stämning lagen emellan. Som alltid då dessa lag möts blir det jämnt och tufft.Läs mer...

För första gången deltog Åkeshov i Lidingö Gazoliners och Oranjes sommarcup. Laget som skulle prestera var en blandning av gammalt och nytt och nygamla spelare, Apy hemkommen från Linköping och Hagström från Umeå, båda med humor och ´touch väl konserverade. Apy började i målet och lyckades hålla nollan mot Oranje i öppinngsmatchen som var en aning trevande från Narrarnas sida. Inget av lagen lyckades få in någon boll så matchen slutade 0-0. Adam tog med sig en Jesper som stod mellan stolparna för fyra år sedan, men målvaktsjobbet är som att cykla, när man väl kan det så är det inte så knepigt. Jesper höll med backlinjens och dagens gigant Adams hjälp rent framför målet och höll nollan ända fram till finalen. I de flesta matcher var Åkeshov spelmässigt överlägsna men oförmågan att göra enkla mål kostade oss slutsegern i denna cup. En cup som verkligen rekommenderas, härlig organisation, trevliga lag, inget tjafs. Det är inte utan minnen från Gotland, Holland, Spanien och Pite summer games gör sig påminda, samma känsla att gå i fotbollsskor en hel dag, lätt svettig hela tiden undrandes när nästa match skall spelas och på vilken plan. Går vi vidare med sex eller sju pinnar...osv Härligt!!! Lika härligt att höra cupledningen ropa upp Adam och ge honom priset till cupens bästa spelare!!! Grattis Adam, det var inte bara tomma ord från mig när jag gav dig beröm :-) Nu väntar derby den 8/8 mot Nockebyhov , innan dess sommarlov!! Trevlig sommar!! //BjörtaLäs mer...

Den avbrutna matchen mot Caribbean hade alla förutsättningar att bli en rolig tillställning med en härlig skämtsam ton innan match i kombination med bra fotbollsväder och två spelsugna lag. Matchen omstartades där den slutade med inspark i trettionde minuten för Oskar i målet. Ett lika spelskickligt Åkeshov tog direkt tag i taktpinnen och spelade precis så bra som vi gjorde senast men utan att komma till avslut. Under den kvart som var kvar av första halvlek bjöds publiken bara på en giftig chans, för motståndarna då deras enda offensiva spelare på kontring kom fri med Oskar som dock inte lät sig överlistas. Att släppa fokus på uppgiften när det går emot och när motståndarna med en medelålder på över fyrtio medvetet maskar och psykar är inte det som bidrar till en laginsats. I andra halvlek blev det därför gnäll och tjafs i samband med varenda avblåsning vilket resulterade i lämpligt långa vilostunder för motståndarna. Några fula grejer ids jag inte skriva om. Då skriver jag hellre om självmålet som föregicks av ett skott som olyckligt träffade mittbacken i huvudet och totalt ställde målvakten. Då hade vi redan sett missad straff av Åkeshov när Filip blivit nedriven och ett ruggigt hårt skott från Jonas i nya dojjor á la Benny Guldfot i tidningen Buster som fick alla att titta mot krysset. Nu gick den inte in utan kryssribba in enligt många, kryssribba ut enligt domaren. En minst sagt välförtjänt kvittering får man nog säga att det var ändå. Åkeshovpressen fortgick och blev alltmer intensiv tack vare ett mer varierat spel. Löpningarna blev fler och allt eftersom motståndarna tröttnade kom vi närmare en kvittering av egen kraft. En hård frispark gav både kvitteringen och en skön befriande känsla om att även ett ledningsmål var på gång. Mitt i hemmalagets press erövrade mittbacken i Caribbean bollen och drev upp bollen förbi flera narrar och vid mittlinjen var bara Hampus kvar som till en början sprang till synes säker på att bryta enkelt, men när försöket misslyckades fanns inte mer råd än att ta en frilägesutvisning vilket nog var ett klokt val. Då den efterföljande frisparken inte resulterade i annat än en inspark. Då började jakten på seger...men den får vi vänta på till den 8/8 då Nockebyhov står för motståndet. Matchen slutade således 2-2. Hetsigheten och den ilskna tonen vissa spelare emellan lade sig ändå rätt snart efter det att domaren blåst av matchen. Jag är fortfarande tacksam över både domare och motståndarnas agerande då matchen avbröts och bär med mig den tonen från matchen i sin helhet. Tack motståndare, supportrar, föräldrar, twitterföljare och övriga fotbollsentusiaster för en rolig fotbollsvår. Bollen är rund, vår tid på jorden blott en kort stund...låt oss njuta av den! Utan motståndarlag - ingen serie Ha en härlig sommar så ses vi i Augusti!! //BjörtaLäs mer...

För er öldrickare på nittiotalet klingar rubriken bekant. För öldrickarna i laget betyder det något helt annat. Kvällens välbesökta match på Åkeshov mellan lagen som fångar upp ungdomarna från Bromma när Brommapojkarna och Ängby inte har plats för blivande seniorer, Nockebyhov och Åkeshov, blev som vanligt en match med bra ton och leenden allt eftersom matchen led. Domaren bidrog på allra bästa sätt till att få denna division-7 match att flyta på som en match i högre serier. Inga onödiga avblåsningar, rättvisa domslut, tillät hårt och tufft spel så länge regelboken medgav det. Tio poäng av tio möjliga! Bortalaget Åkeshov kom till spel utan målskytten i de två senaste matcherna Rubba och mittfältsdynamon Wård. Detta borde inverkat mer på spelet än det nu visade sig göra. Vikarierna gjorde sitt yttersta, backlinjen likaså, och hemvändarna toktrimmade Oskar i målet och inte lika toktrimmade Tompa på kanten visade ändå att de platsar i laget. Oskar hade inte allt för mycket att göra så han manade på och kom med positiva kommentarer hela första halvlek där han stod på sin linje. Tom var inte lika lyckosam i första halvlek när han väl fick komma in, bollmottagningarna satt inte sådär självklart intill foten, det skulle dock bli ändring på det till andra halvlek. Motståndarna Nockebyhov är en gåta, bra spelarmaterial, bra organisation, varför kommer inte segrarna? I kvällens match var Åkeshovs backlinje och försvarsarbete övermäktigt, jag är övertygad att några segrar ändå lär komma i höst, var så säkra. Åter till rubriken, bestefar ja, Åkeshov tilldömdes i 1-1 läge en inte helt solklar straff, efter att den brilliant dribblande Filip Thelin snurrat upp NIF-försvaret så till den grad att en back var tvungen att ta till ojusta medel, Domaren var bestämd och det kom inga protester från Nockanhåll. Kvällens Narrkapten Edwin som hade släkt och vänner inklusive bestefar nedrest från Lule fick lägga straffen och i och med det sätta det viktiga ledningsmålet till 2-1. Efter straffen följde en kavalkad av Åkeshovlägen som borde ha resulterat i mål, skott som räddades på mållinjen och ett visst mått av övermod från de för kvällen vitklädda narrarna kunde mycket väl ha straffat sig på någon av de fasta situationer som Nockan ändå fick under den andra halvleken. Mannen med den begynnande buken ville annat, Tom löpte sig fri flera gånger på kanten och spelade osjälviskt fram medspelare till drömlägen. När dessa inte förvaltades tog han saken i egna händer när han erövrade bollen i straffområdet fintade sig förbi och krutade in tredje målet som även innebar tre pinnar i jakten på en topplacering. Vikarierna då? Oscar Stark gjorde en stabil insats dom defensiv mittfältare, lika stabila var Jocke och Marcus som nog gjorde sina bästa insatser i Åkeshovtröjorna. Jockes inlägg till måltjuven Hampus som nickade!!! in ettan var av yppersta klass. Att ständigt löpande Harry (Harald) inte fick se sin Martin Dahlinnick söka sig in i nätmaskorna grämer han sig nog över fortfarande. Härligt häng från Harrys sida och en bra räddning av Nockanmålisen som hela tiden var välplacerad gjorde att resultatet stannade vid 3-1 till bortalaget. Vi gläds mycket över en stabil seger och tre poäng .. är vi på väg mot toppen?! På onsdag om en vecka avslutar vi vårsäsongen med att spela färdigt matchen som bröts i 0-2 underläge efter trettio minuter mot Carabbean....Vänder vi tro? Tack domare, motståndare, släkt, vänner, och alla ungar som förgyllde stämningen denna kväll! Läs mer...

Jodå, nu känns det okey igen, även om orden "lön för mödan" inte stämde denna kväll. När ett lag både har motivation och ett spel som formligen utklassar motståndet på alla lagdelar möter ett otroligt gnälligt, skrikande, filmande lag utan något som helst spel brukar segern bli stor för det förstnämnda. Så blev det Inte denna kväll. Som tidigare skrivits var kvällens mål att vinna med fem bollar för att i och med det gå upp i serietopp. Visst började det bra, Lugnt metodiskt och varierat spel med massivt spelövertag höll i sig hela första halvlek som med lite flyt resulterat i betydligt fler mål än de två vi lyckades spela oss fram till. Nu var vårt spel så överlägset motståndarnas i första halvlek att den utvisning en hetlevrad motståndare drog på sig en halvtimme in i matchen förmodligen påverkade vissa spelares koncentration efter paus. Undertecknad var dock övertygad att det skulle bli en mycket enkel resa till åtminstone tre poäng. Serieledningen kändes absolut inte långt borta. Faktum är att övertaget fortsatte genom hela matchen. Det har ju tidigare visat sig att Hovnarrarna inte släpper till allt för många chanser till spelmål för motståndarna så inte heller denna kväll. Inte en enda riktig målchans på hela matchen utöver de två frisparksmål som letade sig in bakom kvällens målman i Hovets mål. Det första är absolut värt att beskriva och samtidigt berömma målskytten som såg läget och dunkade på från 25-30 m. Det andra målet från Ibro kom efter det att stillastående bolltittande hovnarrar paralyserade lät en motståndare stöta in en retur. Innan kvitteringen hade de svartkädda motståndarna snackat till sig otaliga gula kort och ytterligare ett rött. Domaren som var utmärkt i första hade det mycket svårt med de hetlevrade spelarna i Iberoamerican. Heder åt deras tränare som höll en lugn ton mot oss och sina egna utan att hetsa upp sig. Det måste ha känts som en skänk från ovan för honom att kunna inkassera en pinne från denna match. Det kan vi väl bjuda på, gör man lika många mål skall man dela på poängen och låta det bli till ett minne värt att ta fram som motivator till returen. Tack alla Hovnarrar för att ni höll huvudena kalla när det var som hetsigast hos motståndarna! Skönt att båda lagen trots allt sportsligt tackade domare och motståndare för en god match. Jag lägger till ett tack till publiken, tack! Vi lägger denna match bakom oss och ser fram emot en bättre effektivitet i nästa veckas derby mot Nockan. Med lite flyt dröjer det inte länge förrän vi tar oss upp mot tabelltoppen. Väl mött då på Åkeshov den 11/6 kl 20:00. Läs mer...

Det första målet för säsongen är ännu inte nått...att fullfölja. Trots över femtio spelare i truppen och sex (till antalet) på träningarna i våras var detta ingen självklarhet, närvaron till match och träning är ändå tillräcklig för att mål-ett lär uppnås. Mål nummer två var att inte torska alla matcher, så efter en övertygande seger i premiären mot Kasam var vi tvungna att sätta nya mål. Tredje målet var att genomföra en träning utan att någon i gruppen ifrågasatte något träningsmoment och i stället gav ett alternativ som stal tio procent av betald träningstid, detta målet är ännu inte uppnått...men det får på något sätt passera, vi har ju ändå rätt roligt och träningarna håller mycket hög klass. Det måste även de nytillkomna tycka efter att ha blivit tunnlade två ggr första träningen, eller vad säger du Jim? Det mål som förmodligen aldrig kommer uppnås är att alla betalar spelaravgiften i tid, alltså de 750 kronorna som skall in på Bankgiro 682-7620. Heder åt de två som redan betalat...namnen kommer lyftas fram här på hemsidan när kassören meddelat vilka de ordningssamma är. Mål nummer FEM kom jag på när jag skulle påa nästa match, det är att slå morgondagens motståndarlag med fler än fem mål och i och med klättra upp i serieledning. Välkommen till Åkeshovs Bollplan klockan 20:00, till matchen mot det Brasseinspirerade laget Iberoamerica. Får vi se en försmak till VM-festen? Vår egen brasse Elias är redan i Rio så ni får hålla till godo med Filipinho och Rubbinho eller varför inte vänta på inhopparen Björtinho? Hur som helst välkomna i morgon!! Läs mer...

Åkeshov med ett icke allt för samspelt lag kom till spel utan ordinarie målvakt. Kvällens match mot Hässelby visade sig bli en sådan där tillställning där spelet flyter, där lagmoralen och glädjen lyfter fram varje individs bästa förmåga. Då laget tror sig kunna mosa vilket motstånd som helst. Spelet Åkeshov visade upp i första halvlek fick nog motståndarna att kippa efter andan och i panik leta efter motdrag. Det spel som visades upp var av den klass som vilken fotbollsintresserad förbipasserande som helst i det värsta regnvädret skulle stanna till och njuta av. Kombinationer och individuella finesser signerade både Rubba och Knorr fastnade på många näthinnor. Totalfotbollen fick ett ansikte denna kväll, från den färske nollan i målet som med pondus agerade som den kapten han var. Till en annan behållning som också måste lyftas fram, försvarsspelet som var en njutning att se för alla fotbollsälskare, även om det faktiskt är frågan om div sju. Undertecknad har under säsongen påpekat att Åkeshov i sitt offensiva spel lämnar farliga ytor mellan mittfält och försvar, något som denna kväll var ett minne från förr, Vilka utmärkte sig då? Förutom ovan nämnda Rubba och Knorr var det en fröjd att se själva laget mala ner den välspelande storvuxna röda armén. Annars var det kvällens rättskipare Domare Serdar som glänste mest med en relativt hög toleransnivå och bra kommunikation med spelarna genom hela matchen. En tydlig sportslighet från båda läger när spelare med krämpor av olika slag ramlade som käglor på en bowlingbana. Snabba bollar ut över sidlinjen och sedvanlig applåd vid igångsättning. Det gladde att se. Första halvlek slutade noll noll efter massivt bollinnehav och bra kontroll från Åkeshov, lite oroligt var det ändå då vi inte lyckades få hål på det samspelta FCH försvaret. Vår twittrare citerade Björta med orden " vi spelar ju ruskigt bra" i slutet på första halvlek, en kommentar som bekräftades av både publik och bisittare efter matchen. Andra halvlek var inte gammal när fjolårets skyttekung utan någon tydlig chans ändå fick in bollen i nät bakom den icke helt ordinarie FCH målisen, då jublade hovnarrarna precis på det sätt man önskar höra från ett hängivet lag. Kvällens man trodde många skulle bli Andreas, vår frivillige målvakt som gärna gör spektakulära räddningar, och visst fick dom rätt!! Andreas spikade igen åkeshovburen och höll sin andra nolla i sin blott andra match i målet. Glädjescener utspelade sig efter matchen som slutade med en 0-1 seger, synnerligen välförtjänt. Om glädjescenerna var för segern eller den kommande segerbanketten hemma hos coach låter vi vara osagt. Den fjärde juni får vi se om det fina spelet är konserverat till nästa match på Åkeshov klockan 20 00. Tack Narrar, motståndare, domare och publik för en underhållande välspelad match! Björta .. Läs mer...

Allt var upplagt för en underbar kväll i fotbollsgemenskapens tecken i den ljumma kvällsvärmen som stannade kvar även när solen gick ner bakom Judarnskogens trädridå. Motståndarlagets synnerligen trevlige ledare Mike ringde och önskade att vi skulle spela i vårt bortaställ med anledning av att motståndarna likt Åkeshov är ett lag med skral ekonomi och ännu inte haft råd med något så lyxigt som ett bortaställ. Åkeshovskillarna mötte önskemålet med bravur och letade rätt på de vita tröjorna i gömmorna. Innan matchstart kände den gamla hovnarren sig inte sig så gammal längre, flera spelare i motståndarlaget kom med lätt rondör med en cigg i mungipan leendes som om de skulle träffas och TITTA på en fotbollsmatch.. Det såg givetvis övriga narrar och släppte därmed det fokus som krävs för att vinna matcher. Matchen började med stort bollinnehav för motståndarna de första minuterna. När väl Åkeshov fick bollkontroll slogs långbollar, visserligen framgångsrika men utan att följa instruktionerna. Några klara målchanser för hovet passerade innan domaren vid en omställning blåste för straff för motståndarna för en förseelse ingen annan såg. Att lägga sig själv utan kontakt brukar inte rendera straff utan gult kort. Domaren dömer och det gjorde han bra ändå. Straffen då? Kvällens huvudperson i dubbel bemärkelse Jesper Theddén som kvällen till ära utan knussel tagit på sig både målvaktsstället och kaptensbindel var mycket nära att ta den hårda men dåligt placerade straffen som trots allt hamnade i nät. Tvåan kom på en omställning som så många gånger förr på en riktigt snygg avslutning helt otagbart. Här någonstans vänder matchen och de löpande narrarna river upp stora sår i motståndarförsvaret. Det är ändå i samband med en kontring, i det närmaste ett friläge som den ljuvliga kvällen växlar över till oro, skräck men även stärkt gemenskap. I en duell får Jeppe ett knä i ansiktet när han precis avstyrt ett farligt läge. Smällen är så kraftig att samtliga runtomkring slutar spela. I tystnaden som följer hörs Wården skrika högt om skadad spelare. Han själv, närmaste motståndare hjälps åt att få upp tungan ur svalget. När väl andnigen kommer igång rosslig men hörbar tillkallas givetvis ambulans. Tankarna som passerade under de kanske fem minuter av okontaktbar medvetslöshet får tankarna på placering, resultat och spel att blekna. Lyckan och lättnaden över att se en hand som rör sig eller ett öga som blinkar till går inte att beskriva i ord. Lika svårt att beskriva den ångest jag som ledare kände när jag mitt i uppståndelsen funderade över min egen skuld för Jespers eventuellt framtida men. När ambulansen anlände kvicknade hovets egen Totti till och lugnade med sin vakenhet både lagkamrater och de helt fantastiskt sportsliga hjälpsamma motståndarna. På vägen till sjukhuset satt undertecknad bredvid ambulansföraren som tittade på mitt bröst och sken upp, - Är det inte Åkeshov? Det visade sig att han spelat för Åkeshov som liten i början på åttiotalet. Väl på plats på St Göran, genomfördes grundliga undersökningar och Jeppe lades in för observation. Senaste informationen är att han efter omständigheterna mår bra, han är kvar på sjukhuset även i natt. Med det berättat är jag glad att avsluta med gårdagens härligaste kommentar. Det var när en av läkarna ställde den tämligen enkla frågan om vilken årstid det var. Svaret från Jeppe lätt sömnig iklädd shorts och t-shirt: - Ja, jag vet inte riktigt, vinter kanske? Ett leende förlänger livet, le ofta! Tack alla som hjälpte till igår, ingen nämnd ingen glömd. Jag är så glad! Björta Läs mer...

...sa min nyfunne vän sen 20 år tillbaka. Ur publikperspektiv la han till, jahaja tänkte jag vad roligt. Många är fingrarna som flyhänt far över tangenter i nattlampors sken har jag noterat efter att under åren tagit del av mer eller mindre genomtänkta texter efter matcher. Ja ,kanske jag kan skriva nåt. Efter att själv ha fuskat mig fram ,på mina barns idrottslags hemsidor med ansvar över text och bild ,de senaste 15 åren har jag lärt mig några klädsamma koder jag alltid nyttjar. Skriv inte i affekt, beröm motståndet utan de ingen match och framförallt spar på kritiken till det egna laget , det kan man ta på träning. Så ,då står vi då där vi okunniga som är fångade i för feta orörliga och stela kroppar för att ens anständigt och snyggt kunna knyta pjucken. Men vi står ändå där och enögt följer de vi älskar och/eller inte älskar och vi står också där för kärleken till fotbollen/idrotten. Ofta står det knickedicker på samma plats som man sett och kännt under lång tid, man har många minnen och skapar nya i en miljö där vapnen är lagda åt sidan där känslor får bubbla och rop ropas, härligt. I just mitt eget fall följer jag med nyfikenhet och intresse Åkeshovs IF rattat av Björn Söderberg som tillsammans med dr.Denis Mukwege och några fler tillhör en skara personer vilka jag högaktar. Björns deltagande i civilsamhället i form av fotbollsledare är stort, lätt kan tyckas men nä , det är ju inte bara att tvätta tröjor när man har med unga vuxna att göra. Okej, fotbollsmässigt är det rena drömmen vilket Björn också bevisat, t.om han kan coacha hem segrar utan att kunna speciellt mycket om fotboll (det där älskar Björn oroa er inte). Kanske en bakgrund till varför Åkeshov är ett funktionellt lag är på sin plats. Laget har en centrallinje som under många år i pojk och ungdomsfotbollen dominerade sina lag. Flera av spelarna har gjort rent hus , vunnit stora turneringar inför tusentals åskådare och givetvis gått hela vägen i Sankt Eriks cupen. Detta, kan man tycka självspelande piano, lag förfogar alltså Björn över ett lag som ändå vill jag påstå sett från sidan njuter mer av bra spel och sin skolning än slutsiffrorna på protokollet. Möjligen är det också därför det är så roligt att komma och titta, jag får se mitt ättelägg ha roligt och växa med sina kompisar allt under ledning av en bra ledare. Som sagt fotbollskunnandet är det kanske si och så med men ambitionen att bereda en bra fritid tillsammans med gossarna är det inget fel på. En stor fördel med Åkeshov som jag ser det är naturligheten i att vilja tävla, den finns liksom där ,viktig och drivande i allt väsentligt. Inte minst för att visa respekt för motståndet och alltid göra sitt bästa. Hälsosam hållning anser jag då jag jämförelsevis tycker mig se en del kamratgäng som skjuter lite så att säga "högt över målet". Å andra sidan några av lagen Åkeshov mött genom åren har haft en fantastiskt fin syn på helheten, b.la Snipers hyllade den attityden. Hur har vi det då vi på sidan? Hur gör man på sidan? På första frågan är svaret givet, kanon. Speciellt om kulissen är fredagkväll ,gärna ljummen, på Åkeshovs BP och det är fler på plats man känner igen och kan glädjas eller våndas med. Andra frågan är mer komplicerad av det enkla skälet att reptilhjärnan är helt i funktion även en sen fredagkväll. Personligen ropar jag alltför ofta och högt saker ,onödiga saker som -ahh men domarrrrn, eller -ahhhh gult kort domarrrrrrn, även - ooooffsajjjjjd domarrrrrn brukar slinka ur min okunniga men till min fördel faktiskt sedan fyra år helt nyktra trut. Med detta sagt slår jag nog an på det som vi trots allt diggar så mycket vi som tittar på idrott, det är känslor. Känslor i 2 x 45 min som man efter slutsignal alltid kan sortera bort som,det som hände på planen, ja nte för oss som inte varit på planen då... Med tillönskan om att alla lag respekterar varann och beter sig i laga ordning som man bör vid både vinst och förlust ser jag fram emot fler matcher att få titta på. Heja hovet! Läs mer...

En månghövdad publik hade sökt sig till Åkeshovs bollplan för att bevittna lokalderbyt mellan bortalaget Åkeshov och hemmalaget Stockholms BK, bestående av både småvuxna spelare med kvick bollhantering och av fyrtorn med bra bollmottagningar och häng i luftdueller. Att Åkeshov vill spela kortpassningsspel har väl inte undgått någon vid det här laget. Förra matchens islossning indikerade att Hovet har hittat rätt både vad gäller anfall och försvarsspelet. Frågan var om det var som svalan i ordspråket, eller om Björta boys skulle kunna upprepa förra veckans bedrift. Svaret fick vi tidigt när kvällens gigant på mittfältet Oscar Wård visade varför han spelat på absolut högsta nivå i ungdomssammanhang. Med ett tillsynes medfött sjätte sinne förutspådde han motståndarnas agerande och utnyttjade detta med genialiska, brytningar passningar, korta och långa ja listan på Oscars delikatesser från kvällens match kan göras lång. Men....en spelare gör inget lag, Ikväll gjorde hela laget motståndarna till statister långa stunder med sitt vackra vägvinnande kortpassningsspel. Den fulla bänken manade på lagkamraterna med uppmuntrande rop och entusiastiska tips, det ena klokare än det andra. Glädjen när förra årets skyttekung Hampus satte ettan var stor på bänken, lika stor som när debutanten med den lätt linkande löpstilen Joakim Bergqvist efter mycket vackert förarbete satte tvåan i klykan. I detta skede av matchen njöt nog inte bara undertecknad av spelet, publiken bestående av före detta seriekonkurrenten Adelsö, vänner och förbipasserande fotbollsnjutare fick se ett spel som inte ofta ses i divisionsjusammanhang. Åkeshov ökade strax på till tre-noll innan den notoriske målskyttem mot hovet, eller ska vi skriva målnickaren i SBK med ett mycket härligt häng nickar in en reducering vid bortre stolpen, Fotbollsgodis för den som gillar timing på hörnor. Med 4-1 i paus var ödmjukheten mer eller mindre bortblåst i Åkeshovbåset, något som straffat sig tidigare varför coach Björta manade på sina narrar genom att hålla sig till matchplanen. Det gjordes givetvis eftersom den byggde på att utnyttja varje individs förmåga på bästa sätt. Målen trillade in allt eftersom tiden gick, och nog är det värt att kommentera speeden på Patrik Kamp när han kämpade sig förbi sin back och satte femettan eller Wårdens sätt att möta Bergenstíernas frispark till ett distinkt otagbart avslut till avslutningsmålet för Åkeshov. Målfyrverkeriet avslutades av SBK efter schabbel i det annars felfria Åkeshovsförsvaret. Som bekant är ett bra försvar och målvaktspel nyckeln till ett bra anfallspel! Grattis Hampus, Bärka och Harry till premiärmål för säsongen! Tack för en härlig kväll motståndare, domare, publik och lagkamrater!!Läs mer...