Men vad hjälpte drömspelet när orken tröt och hjärnorna slutade tänka,. samtidigt som EBF likt förra gången ångade på trots underläge såväl målmässigt som antal spelare. Vittringen och rutinen gav utdelning i en underhållande match. Domaren han knappt sätta pipan i munnen förrän ettan låg bakom Oskar i Hovets kasse. Domaren fortsatte att blåsa i sin pipa för än det ena än det andra,sportslig ton mellan bänkarna gjorde att det aldrig blev irriterat. Lite tråkigt att det viftades med korten värre än på Cafe Opera en löningslördag. Två gula var hade räckt enligt undertecknad. Efter målet startade vi en underbar offensiv som motståndarna hade svårt att hantera, med lite skärpa i avsluten och försvarsarbetet så hade vi haft en trygg ledning i paus. I stället blev det bara två snygga mål och ett otal fina kombinationer som allt som oftast slutade med krångliga svåra avslut, Lägg till ett snöpligt kvitteringsmål i första halvleks sista minut så var det hela en vidöppen affär igen.. Då EBF fick en spelare oförklarligt utvisad anade EBF oråd och Hovnarrarna segersötman inom räckhåll. Trots ett massivt spelmässigt övertag lyckades Åkeshov inte ta ledningen med mer än ett mål, ett till hade nog behövts för att kunna spela på säkerhet., i stället kontrade åldermännen in ett kvitteringsmål två gånger om. Få trodde nog att matchen skulle få ett så dramatiskt avslut. När Elias spelade fram Tom till det som skulle resultera 5-3 blåser domaren för offisde och snart därpå får Tom sitt andra gula, också det oförklarligt.Det och Antons fotskada blir avgörande. Hemjobbet blir som så många ggr förr denna säsong för mycket för de offensiva amitiösa spelarna som flera ggr låg med kramp i det våta konstgräset.. Det straffar sig även denna gång med tre snabba baklängesmål. En mycket onödig förlust för den som såg matchen från sidan. All heder skall dock EBF ha för sportsligt uppträdande och humorutbyte på kanten :-) Tack också publiken som sökte sig ner även om timmen var sen. /Björta Läs mer...

I en haltande, ofullständig och knappast då a... Läs mer...

En bunt unga vuxna fick till det igen kunde med fokus finess och fart besegra SBK. Läs mer...

Trots spelmässig jämnvikt blev Wollmars en allt för övermäktig motståndare när lagen drabbades samman i ösregnet på lördagseftermiddagen. Efter en spelmässigt jämn första kvart utnyttjade en påpasslig Wollmarsanfallare en allt för vek hemåtpassning med en tämligen enkel placering bakom debuterande Marcus i målet. Marcus som trots fem nätrassel bakom sig får priset som matchens spelare, efter ett antal frilägesräddningar. Efter ledningsmålet lyfte Hovet och fick in kvitteringen via en målvaktsretur. Spelet och snacket var betydligt positivare i denna retur om man jämför med matchen i juni. Domaren visade bara kortet två ggr, en för vardera laget. Innan paus lyckades Nittiorna få in ytterligare en boll bakom Marcus som i paus manade på lagkamraterna som om han känt dom hela livet. Avsaknaden av fysisk kontakt var en påtaglig brist från de för dagen vitklädda hovnarrarna. Likt vårmatchen var trean avgörande då den kom efter en hygglig press från Åkeshov som dessvärre drabbades av två skador driekt innan och vid målet. Detta gjorde att orken tröt och att undertecknad tvingades spela längre tid än någonsin tidigare. När orken inte räckte till för att spela kreativ fotboll blev resan enkel för de resliga motståndarna som enkelt plockade ner de mindre kreativa långbollarna. Två snabba mål på slutet spikade slutresultatet till en femetta för wollmars. Noterbart var att jag på sidan fick se min gamla lagkamrat i Åkeshov från sjuttiotalet Robert Nilsson -pappa till nr 16 i Wollmars. Vi tackar motståndare, publik och domare för en trevlig Lördagseftermiddag. //Mannen som fortfarande går som om jag hade mer än ett järnspett i byxorna...Läs mer...

Det var glada miner om än lite ängsliga infö... Läs mer...