Trots spelmässig jämnvikt blev Wollmars en allt för övermäktig motståndare när lagen drabbades samman i ösregnet på lördagseftermiddagen. Efter en spelmässigt jämn första kvart utnyttjade en påpasslig Wollmarsanfallare en allt för vek hemåtpassning med en tämligen enkel placering bakom debuterande Marcus i målet. Marcus som trots fem nätrassel bakom sig får priset som matchens spelare, efter ett antal frilägesräddningar. Efter ledningsmålet lyfte Hovet och fick in kvitteringen via en målvaktsretur. Spelet och snacket var betydligt positivare i denna retur om man jämför med matchen i juni. Domaren visade bara kortet två ggr, en för vardera laget. Innan paus lyckades Nittiorna få in ytterligare en boll bakom Marcus som i paus manade på lagkamraterna som om han känt dom hela livet. Avsaknaden av fysisk kontakt var en påtaglig brist från de för dagen vitklädda hovnarrarna. Likt vårmatchen var trean avgörande då den kom efter en hygglig press från Åkeshov som dessvärre drabbades av två skador driekt innan och vid målet. Detta gjorde att orken tröt och att undertecknad tvingades spela längre tid än någonsin tidigare. När orken inte räckte till för att spela kreativ fotboll blev resan enkel för de resliga motståndarna som enkelt plockade ner de mindre kreativa långbollarna. Två snabba mål på slutet spikade slutresultatet till en femetta för wollmars. Noterbart var att jag på sidan fick se min gamla lagkamrat i Åkeshov från sjuttiotalet Robert Nilsson -pappa till nr 16 i Wollmars. Vi tackar motståndare, publik och domare för en trevlig Lördagseftermiddag. //Mannen som fortfarande går som om jag hade mer än ett järnspett i byxorna...