...nej det stämmer inte. Med fyra målisar borta kliver en hjälte in mellan stolparna, en sån där attityd som alla tränare drömmer om. "-det är ok, jag står" utan knussel. En olycklig start där vi släppte till lite för många frilägen mot stackars Tom i målet får jag som coach ta på mig. Efter att ha flyttat ut den lilla mittbacksbjässen Adam på kanten för att få ta en mer offensiv roll med sin speed och samtidigt följa Andreas önskemål om att spela forward tänkte jag inte skulle spela så stor roll. En liten rokad hade nog inte påverkat så mycket men med spelare som inte har så många träningar i benen där samspelet kunnat svetsats ihop blev lite tokigt. Det får jag be om ursäkt för Tom. Matchen präglades ändå av mycket bra passningsspel från Hovet på en som vanligt regnig Åkeshovsplan. Precis som under premiärsäsongen åkte vi på omställningsmål i baken när vi låg i press. Det vitklädda kompisgänget Brunkeberg visade prov på fiffigt passningsspel och fina kombinationer före samtliga av deras tre mål som tillkom genom frilägen. Tom kan verkligen inte lastas för något av baklängesmålen. Nog om Tom i målet och mer fokus på det som sades i pausen, som föregicks av ett reduceringsmål precis innan pausvilan. Målsumparen nummer ett har nu gjort mål i två matcher i rad. Vad sades då i pausen? Efter sedvanlig kråkriksdag där alla pratade i mun på varann och virrigt svarade på alla frågor samtidigt. Fällde Filip kommentaren..."vi spelar ju inte som ett lag" varpå alla skrattade...lustigt, ja jag skrattade också åt det litegrann. Även om orden nog tog på de flesta som deltog i matchen. Kommentaren får han nog äta upp ändå, för i andra halvlek blev det annat ljud i skällan. Andreas i buren rena rama....ja den ramsan slämmer bättre. En till hjälte som nog kände sig snopen när han flyttades från sin välmotiverade forwardsplats till ett alldeles eget straffområde, för det ägde han i hela andra halvlek. Tom flyttades ut på kanten varpå matchen fick ytterligare en dimension när han virvlade fram ackompanjerad av sina parhästar Filip och Tom L, Lägg till att hela laget lyfte sig sin helhet så förstår läsaren att en vändning var nära förestående. Jag minns dessvärre inte vem som gjorde den sköna kvitteringen men jag minns ledningsmålet till 4-3 som föregicks av en helt underbar kombination a lá BPs youngsters...där Filip självklart enkelt bredsidade in segerbollen. En jakt på kvittering visade sig vara helt onödig från Brunkarna...Andreas ägde ju sitt straffområde. Det känns rätt skönt att ha SEX.......målvakter. //Hovnarren Läs mer...

Efter löningen i fredags såg spelartruppen riktigt fräsch ut på söndagen då match väntade mot ett av lagen från fjolårsserien, Stockholm BK. Undertecknad var omklädd men behövde inte hoppa in och styra upp tillställningen. Ösregnet och vinden till trots visade Hovets nya och gamla narrar att man kan spela vuxet och anpassa språket till domarens pipa. Att samtliga även följde spelidén genom att hålla bollen utmed backen bidrog till ett stort bollinnehav och att spelet hölls på motståndarnas planhalva. Några riktigt läckra instick och kombinationer borde ha resulterat i ett ledningsmål för det rödklädda laget. I stället blev det som det varnades för i uppsnacket inför matchen. En långboll som inte förpassades hundraprocentigt bort från farligt område, fångades upp av en av de stora,tunga, snabba och svårstoppade anfallarna i SBK som med skön kontroll distinkt klippte in bollen bakom en annars i det närmaste sysslolös Hank i målet. Påpassligt hade han faktiskt avstyrt en farlighet genom att täcka ett skott i stolpen för att därefter agera vall in i eget mål. Lyckligtvis var en av backarna på rätt position och avstyrde. Med ett mål i baken i paus var samtliga överens om att det skulle vända. Taktiken skulle vara att vi skulle spela oss till lägen. Vi lyckades vända resultatet och vinna genom att sätta två baljor. Inga vackra mål men vi ser dem som kompensation för alla lägen där givna mål resulterade i gavelträffar eller stolpstrykare. Att båda målen kom till på frisparkar var ju lite oväntat men Hovnarren var ändå nöjd med det rättvisa slutresultatet. En skön seger för oss som siktar högre än vad den nuvarande tabellen visar. Det lär bli en tät batalj även i höst. Tack domare publik och motståndare för en väl genomförd match i vårregnet. BjörnLäs mer...

Likt tyskarnas belägring av Leningrad under andra världskriget lyckades Röda armén försvara sig även i kväll. En mindre ödmjuk ton, lätt nonchalant uppvärmning var en vek grund till det spel vi kom överens om att spela. När arbetet inte följde spelplanen annat än de första tio minuterna spreds oron likt en löpeld genom lagdelarna. Harmonin från förra matchen var som bortblåst, I stället för att hålla högt bolltempo började vi slå långbollar, något som motståndarna utnyttjade och sakta men säkert gnetade sig in i matchen. Efter tjugo minuter kom det första skottet från laget som dittills försvarat sig och lagt långbollar på vinst och förlust, vilket skott sedan, Oskar som ätit precis innan matchen sa att han hade matkoma..ni norrlänningar känner igen det som paltkoma, låg ändå som ett horisontellt streck utan att nå det hårda långskottet. Efter motståndarnas första lyckosamma anfallsvåg kom attackerna från flankerna och de efterföljande hörnorna. Det var just på en hörna som tvåan trillade in bakom en skymd Hovetkeeper. Ett karaktärslöst försvarsarbete där vi inte ens såg till att vara nära motståndarna resulterade i att en Adelsöspelare fick stå och sikta likt en sniper innan han sköt bollen till synes genom tre narrar. 2-0 i halvtid var på det hela taget rättvist, men med den andra halvlekens bombardemang från Åkeshov i åtanke borde slutresultatet 2-1 i Adelsöfavör varit 2-5, Då det är målen som räknas känns det lite surt att de två ribbträffarna, de tre underbara "nickhängen" och de otaliga avsluten inte resulterade i en kvitteringsboll. Pressen var enorm på Adelsös planhalva när motståndarna fick ett oförklarligt rött kort av domaren. Åkeshov spelade ut hela sitt register och var ruggigt nära kvitteringen. Adelsös egen Shukov försvarade sig mot alla anfallsvapen på ett förtjänstfullt och knep således alla tre poängen. Nu väntar Martin Mutumbas grabbar i nästa match utan den gamle skrikhalsen på bänken. Vi lär vinna om vi har rätt attityd från första minuten. Vi tackar motstånd, domare och publik för en välspelad match och en trevlig ton mellan lagen. Vi tar er till hösten!!! //BjörnLäs mer...

Röda armén mobiliserar inför anfall mot Hovet. Tsaren lyckades inte, inte heller vi vid de tidigare tillfällen vi mött de röda från Adelsö. Denna gång kommer motståndarnas attacker hanteras med ett mognare agerande än premiäråret då vi själva trodde att anfall var bästa försvar. Vi mönstrar ett otränat fotbollskunnigt manskap som definitivt har de vapen som krävs för att stå emot och samtidigt lösa upp motståndarförsvaret. Frågan är om organistationen och uthålligheten är tillräcklig. Svaret får vi efter nittio minuter efter 20.00 i kväll på Åkeshovs bollplan. Välkomna dit!! HovnarrenLäs mer...

På ett ljummet Ängby IP möttes två lag som ståtade med en pinne på två matcher. Åkeshov var kraftigt nederlagstippade efter den mjäkiga inledningen på säsongen. Förra matchen ansåg redaktören inte var värd att kommentera, vi hade bara fyra "skamvrår" och där stod alla narrarna fram till ikväll. Trots skador, konsertbesök och landetvistelser fick vi ihop ett fullt lag med flera spelare från långtbortistan. Omid från uppsala och Adam från Asien,dessa två hade tillsammans lyckats skrapa ihop ett träningstillfälle under försäsongen. Men vad gjorde väl det? Båda två bidrog till spelet på ett energigivande sätt. När domaren blåste i sin pipa var det flera spelare på nya positioner, men dessa tog sitt uppdrag på allvar och behöll lugnet även under press. En anings nonchalans kunde man skönja efter det att vi turligt fått göra det första målet på en bjudning i ett försök till undanrensning från di blåe- Skönadal. Kvitteringen kom i den enda Hovetsvackan i matchen som varade i några minuter. I detta skede hade spelet varit mycket bra från Åkeshovs sida, och efteråt vreds bolltempot upp och finesserna blandades med resolut agerande. De sista femtio minuterna i matchen var fotbollspropaganda i den högre skolan, att de allra flesta är skolade i BP syntes, inte minst när glädjen över spelet gav den där extra energin. Det var det bästa vi spelat sedan nystarten för två år sedan. Nu ska man inte sätta sig på höga hästar, en svala gör ingen sommar och även en blind höna...men i denna match visade vi ialla fall både kämpaglöd och fotbollskunnande. Nästa match visar om solen gick upp för att stanna. Värt att notera var att domaren höll bra klass och att tjafset lyste med sin frånvaro. Tack all publik, motståndare och domare för underhållningen! Hur det slutade? 5-1 //B Läs mer...