...nej det stämmer inte. Med fyra målisar borta kliver en hjälte in mellan stolparna, en sån där attityd som alla tränare drömmer om. "-det är ok, jag står" utan knussel. En olycklig start där vi släppte till lite för många frilägen mot stackars Tom i målet får jag som coach ta på mig. Efter att ha flyttat ut den lilla mittbacksbjässen Adam på kanten för att få ta en mer offensiv roll med sin speed och samtidigt följa Andreas önskemål om att spela forward tänkte jag inte skulle spela så stor roll. En liten rokad hade nog inte påverkat så mycket men med spelare som inte har så många träningar i benen där samspelet kunnat svetsats ihop blev lite tokigt. Det får jag be om ursäkt för Tom. Matchen präglades ändå av mycket bra passningsspel från Hovet på en som vanligt regnig Åkeshovsplan. Precis som under premiärsäsongen åkte vi på omställningsmål i baken när vi låg i press. Det vitklädda kompisgänget Brunkeberg visade prov på fiffigt passningsspel och fina kombinationer före samtliga av deras tre mål som tillkom genom frilägen. Tom kan verkligen inte lastas för något av baklängesmålen. Nog om Tom i målet och mer fokus på det som sades i pausen, som föregicks av ett reduceringsmål precis innan pausvilan. Målsumparen nummer ett har nu gjort mål i två matcher i rad. Vad sades då i pausen? Efter sedvanlig kråkriksdag där alla pratade i mun på varann och virrigt svarade på alla frågor samtidigt. Fällde Filip kommentaren..."vi spelar ju inte som ett lag" varpå alla skrattade...lustigt, ja jag skrattade också åt det litegrann. Även om orden nog tog på de flesta som deltog i matchen. Kommentaren får han nog äta upp ändå, för i andra halvlek blev det annat ljud i skällan. Andreas i buren rena rama....ja den ramsan slämmer bättre. En till hjälte som nog kände sig snopen när han flyttades från sin välmotiverade forwardsplats till ett alldeles eget straffområde, för det ägde han i hela andra halvlek. Tom flyttades ut på kanten varpå matchen fick ytterligare en dimension när han virvlade fram ackompanjerad av sina parhästar Filip och Tom L, Lägg till att hela laget lyfte sig sin helhet så förstår läsaren att en vändning var nära förestående. Jag minns dessvärre inte vem som gjorde den sköna kvitteringen men jag minns ledningsmålet till 4-3 som föregicks av en helt underbar kombination a lá BPs youngsters...där Filip självklart enkelt bredsidade in segerbollen. En jakt på kvittering visade sig vara helt onödig från Brunkarna...Andreas ägde ju sitt straffområde. Det känns rätt skönt att ha SEX.......målvakter. //Hovnarren