...sa min nyfunne vän sen 20 år tillbaka. Ur publikperspektiv la han till, jahaja tänkte jag vad roligt. Många är fingrarna som flyhänt far över tangenter i nattlampors sken har jag noterat efter att under åren tagit del av mer eller mindre genomtänkta texter efter matcher. Ja ,kanske jag kan skriva nåt. Efter att själv ha fuskat mig fram ,på mina barns idrottslags hemsidor med ansvar över text och bild ,de senaste 15 åren har jag lärt mig några klädsamma koder jag alltid nyttjar. Skriv inte i affekt, beröm motståndet utan de ingen match och framförallt spar på kritiken till det egna laget , det kan man ta på träning. Så ,då står vi då där vi okunniga som är fångade i för feta orörliga och stela kroppar för att ens anständigt och snyggt kunna knyta pjucken. Men vi står ändå där och enögt följer de vi älskar och/eller inte älskar och vi står också där för kärleken till fotbollen/idrotten. Ofta står det knickedicker på samma plats som man sett och kännt under lång tid, man har många minnen och skapar nya i en miljö där vapnen är lagda åt sidan där känslor får bubbla och rop ropas, härligt. I just mitt eget fall följer jag med nyfikenhet och intresse Åkeshovs IF rattat av Björn Söderberg som tillsammans med dr.Denis Mukwege och några fler tillhör en skara personer vilka jag högaktar. Björns deltagande i civilsamhället i form av fotbollsledare är stort, lätt kan tyckas men nä , det är ju inte bara att tvätta tröjor när man har med unga vuxna att göra. Okej, fotbollsmässigt är det rena drömmen vilket Björn också bevisat, t.om han kan coacha hem segrar utan att kunna speciellt mycket om fotboll (det där älskar Björn oroa er inte). Kanske en bakgrund till varför Åkeshov är ett funktionellt lag är på sin plats. Laget har en centrallinje som under många år i pojk och ungdomsfotbollen dominerade sina lag. Flera av spelarna har gjort rent hus , vunnit stora turneringar inför tusentals åskådare och givetvis gått hela vägen i Sankt Eriks cupen. Detta, kan man tycka självspelande piano, lag förfogar alltså Björn över ett lag som ändå vill jag påstå sett från sidan njuter mer av bra spel och sin skolning än slutsiffrorna på protokollet. Möjligen är det också därför det är så roligt att komma och titta, jag får se mitt ättelägg ha roligt och växa med sina kompisar allt under ledning av en bra ledare. Som sagt fotbollskunnandet är det kanske si och så med men ambitionen att bereda en bra fritid tillsammans med gossarna är det inget fel på. En stor fördel med Åkeshov som jag ser det är naturligheten i att vilja tävla, den finns liksom där ,viktig och drivande i allt väsentligt. Inte minst för att visa respekt för motståndet och alltid göra sitt bästa. Hälsosam hållning anser jag då jag jämförelsevis tycker mig se en del kamratgäng som skjuter lite så att säga "högt över målet". Å andra sidan några av lagen Åkeshov mött genom åren har haft en fantastiskt fin syn på helheten, b.la Snipers hyllade den attityden. Hur har vi det då vi på sidan? Hur gör man på sidan? På första frågan är svaret givet, kanon. Speciellt om kulissen är fredagkväll ,gärna ljummen, på Åkeshovs BP och det är fler på plats man känner igen och kan glädjas eller våndas med. Andra frågan är mer komplicerad av det enkla skälet att reptilhjärnan är helt i funktion även en sen fredagkväll. Personligen ropar jag alltför ofta och högt saker ,onödiga saker som -ahh men domarrrrn, eller -ahhhh gult kort domarrrrrrn, även - ooooffsajjjjjd domarrrrrn brukar slinka ur min okunniga men till min fördel faktiskt sedan fyra år helt nyktra trut. Med detta sagt slår jag nog an på det som vi trots allt diggar så mycket vi som tittar på idrott, det är känslor. Känslor i 2 x 45 min som man efter slutsignal alltid kan sortera bort som,det som hände på planen, ja nte för oss som inte varit på planen då... Med tillönskan om att alla lag respekterar varann och beter sig i laga ordning som man bör vid både vinst och förlust ser jag fram emot fler matcher att få titta på. Heja hovet!