Allt var upplagt för en underbar kväll i fotbollsgemenskapens tecken i den ljumma kvällsvärmen som stannade kvar även när solen gick ner bakom Judarnskogens trädridå. Motståndarlagets synnerligen trevlige ledare Mike ringde och önskade att vi skulle spela i vårt bortaställ med anledning av att motståndarna likt Åkeshov är ett lag med skral ekonomi och ännu inte haft råd med något så lyxigt som ett bortaställ. Åkeshovskillarna mötte önskemålet med bravur och letade rätt på de vita tröjorna i gömmorna. Innan matchstart kände den gamla hovnarren sig inte sig så gammal längre, flera spelare i motståndarlaget kom med lätt rondör med en cigg i mungipan leendes som om de skulle träffas och TITTA på en fotbollsmatch.. Det såg givetvis övriga narrar och släppte därmed det fokus som krävs för att vinna matcher. Matchen började med stort bollinnehav för motståndarna de första minuterna. När väl Åkeshov fick bollkontroll slogs långbollar, visserligen framgångsrika men utan att följa instruktionerna. Några klara målchanser för hovet passerade innan domaren vid en omställning blåste för straff för motståndarna för en förseelse ingen annan såg. Att lägga sig själv utan kontakt brukar inte rendera straff utan gult kort. Domaren dömer och det gjorde han bra ändå. Straffen då? Kvällens huvudperson i dubbel bemärkelse Jesper Theddén som kvällen till ära utan knussel tagit på sig både målvaktsstället och kaptensbindel var mycket nära att ta den hårda men dåligt placerade straffen som trots allt hamnade i nät. Tvåan kom på en omställning som så många gånger förr på en riktigt snygg avslutning helt otagbart. Här någonstans vänder matchen och de löpande narrarna river upp stora sår i motståndarförsvaret. Det är ändå i samband med en kontring, i det närmaste ett friläge som den ljuvliga kvällen växlar över till oro, skräck men även stärkt gemenskap. I en duell får Jeppe ett knä i ansiktet när han precis avstyrt ett farligt läge. Smällen är så kraftig att samtliga runtomkring slutar spela. I tystnaden som följer hörs Wården skrika högt om skadad spelare. Han själv, närmaste motståndare hjälps åt att få upp tungan ur svalget. När väl andnigen kommer igång rosslig men hörbar tillkallas givetvis ambulans. Tankarna som passerade under de kanske fem minuter av okontaktbar medvetslöshet får tankarna på placering, resultat och spel att blekna. Lyckan och lättnaden över att se en hand som rör sig eller ett öga som blinkar till går inte att beskriva i ord. Lika svårt att beskriva den ångest jag som ledare kände när jag mitt i uppståndelsen funderade över min egen skuld för Jespers eventuellt framtida men. När ambulansen anlände kvicknade hovets egen Totti till och lugnade med sin vakenhet både lagkamrater och de helt fantastiskt sportsliga hjälpsamma motståndarna. På vägen till sjukhuset satt undertecknad bredvid ambulansföraren som tittade på mitt bröst och sken upp, - Är det inte Åkeshov? Det visade sig att han spelat för Åkeshov som liten i början på åttiotalet. Väl på plats på St Göran, genomfördes grundliga undersökningar och Jeppe lades in för observation. Senaste informationen är att han efter omständigheterna mår bra, han är kvar på sjukhuset även i natt. Med det berättat är jag glad att avsluta med gårdagens härligaste kommentar. Det var när en av läkarna ställde den tämligen enkla frågan om vilken årstid det var. Svaret från Jeppe lätt sömnig iklädd shorts och t-shirt: - Ja, jag vet inte riktigt, vinter kanske? Ett leende förlänger livet, le ofta! Tack alla som hjälpte till igår, ingen nämnd ingen glömd. Jag är så glad! Björta Läs mer...

...sa min nyfunne vän sen 20 år tillbaka. Ur publikperspektiv la han till, jahaja tänkte jag vad roligt. Många är fingrarna som flyhänt far över tangenter i nattlampors sken har jag noterat efter att under åren tagit del av mer eller mindre genomtänkta texter efter matcher. Ja ,kanske jag kan skriva nåt. Efter att själv ha fuskat mig fram ,på mina barns idrottslags hemsidor med ansvar över text och bild ,de senaste 15 åren har jag lärt mig några klädsamma koder jag alltid nyttjar. Skriv inte i affekt, beröm motståndet utan de ingen match och framförallt spar på kritiken till det egna laget , det kan man ta på träning. Så ,då står vi då där vi okunniga som är fångade i för feta orörliga och stela kroppar för att ens anständigt och snyggt kunna knyta pjucken. Men vi står ändå där och enögt följer de vi älskar och/eller inte älskar och vi står också där för kärleken till fotbollen/idrotten. Ofta står det knickedicker på samma plats som man sett och kännt under lång tid, man har många minnen och skapar nya i en miljö där vapnen är lagda åt sidan där känslor får bubbla och rop ropas, härligt. I just mitt eget fall följer jag med nyfikenhet och intresse Åkeshovs IF rattat av Björn Söderberg som tillsammans med dr.Denis Mukwege och några fler tillhör en skara personer vilka jag högaktar. Björns deltagande i civilsamhället i form av fotbollsledare är stort, lätt kan tyckas men nä , det är ju inte bara att tvätta tröjor när man har med unga vuxna att göra. Okej, fotbollsmässigt är det rena drömmen vilket Björn också bevisat, t.om han kan coacha hem segrar utan att kunna speciellt mycket om fotboll (det där älskar Björn oroa er inte). Kanske en bakgrund till varför Åkeshov är ett funktionellt lag är på sin plats. Laget har en centrallinje som under många år i pojk och ungdomsfotbollen dominerade sina lag. Flera av spelarna har gjort rent hus , vunnit stora turneringar inför tusentals åskådare och givetvis gått hela vägen i Sankt Eriks cupen. Detta, kan man tycka självspelande piano, lag förfogar alltså Björn över ett lag som ändå vill jag påstå sett från sidan njuter mer av bra spel och sin skolning än slutsiffrorna på protokollet. Möjligen är det också därför det är så roligt att komma och titta, jag får se mitt ättelägg ha roligt och växa med sina kompisar allt under ledning av en bra ledare. Som sagt fotbollskunnandet är det kanske si och så med men ambitionen att bereda en bra fritid tillsammans med gossarna är det inget fel på. En stor fördel med Åkeshov som jag ser det är naturligheten i att vilja tävla, den finns liksom där ,viktig och drivande i allt väsentligt. Inte minst för att visa respekt för motståndet och alltid göra sitt bästa. Hälsosam hållning anser jag då jag jämförelsevis tycker mig se en del kamratgäng som skjuter lite så att säga "högt över målet". Å andra sidan några av lagen Åkeshov mött genom åren har haft en fantastiskt fin syn på helheten, b.la Snipers hyllade den attityden. Hur har vi det då vi på sidan? Hur gör man på sidan? På första frågan är svaret givet, kanon. Speciellt om kulissen är fredagkväll ,gärna ljummen, på Åkeshovs BP och det är fler på plats man känner igen och kan glädjas eller våndas med. Andra frågan är mer komplicerad av det enkla skälet att reptilhjärnan är helt i funktion även en sen fredagkväll. Personligen ropar jag alltför ofta och högt saker ,onödiga saker som -ahh men domarrrrn, eller -ahhhh gult kort domarrrrrrn, även - ooooffsajjjjjd domarrrrrn brukar slinka ur min okunniga men till min fördel faktiskt sedan fyra år helt nyktra trut. Med detta sagt slår jag nog an på det som vi trots allt diggar så mycket vi som tittar på idrott, det är känslor. Känslor i 2 x 45 min som man efter slutsignal alltid kan sortera bort som,det som hände på planen, ja nte för oss som inte varit på planen då... Med tillönskan om att alla lag respekterar varann och beter sig i laga ordning som man bör vid både vinst och förlust ser jag fram emot fler matcher att få titta på. Heja hovet! Läs mer...

En månghövdad publik hade sökt sig till Åkeshovs bollplan för att bevittna lokalderbyt mellan bortalaget Åkeshov och hemmalaget Stockholms BK, bestående av både småvuxna spelare med kvick bollhantering och av fyrtorn med bra bollmottagningar och häng i luftdueller. Att Åkeshov vill spela kortpassningsspel har väl inte undgått någon vid det här laget. Förra matchens islossning indikerade att Hovet har hittat rätt både vad gäller anfall och försvarsspelet. Frågan var om det var som svalan i ordspråket, eller om Björta boys skulle kunna upprepa förra veckans bedrift. Svaret fick vi tidigt när kvällens gigant på mittfältet Oscar Wård visade varför han spelat på absolut högsta nivå i ungdomssammanhang. Med ett tillsynes medfött sjätte sinne förutspådde han motståndarnas agerande och utnyttjade detta med genialiska, brytningar passningar, korta och långa ja listan på Oscars delikatesser från kvällens match kan göras lång. Men....en spelare gör inget lag, Ikväll gjorde hela laget motståndarna till statister långa stunder med sitt vackra vägvinnande kortpassningsspel. Den fulla bänken manade på lagkamraterna med uppmuntrande rop och entusiastiska tips, det ena klokare än det andra. Glädjen när förra årets skyttekung Hampus satte ettan var stor på bänken, lika stor som när debutanten med den lätt linkande löpstilen Joakim Bergqvist efter mycket vackert förarbete satte tvåan i klykan. I detta skede av matchen njöt nog inte bara undertecknad av spelet, publiken bestående av före detta seriekonkurrenten Adelsö, vänner och förbipasserande fotbollsnjutare fick se ett spel som inte ofta ses i divisionsjusammanhang. Åkeshov ökade strax på till tre-noll innan den notoriske målskyttem mot hovet, eller ska vi skriva målnickaren i SBK med ett mycket härligt häng nickar in en reducering vid bortre stolpen, Fotbollsgodis för den som gillar timing på hörnor. Med 4-1 i paus var ödmjukheten mer eller mindre bortblåst i Åkeshovbåset, något som straffat sig tidigare varför coach Björta manade på sina narrar genom att hålla sig till matchplanen. Det gjordes givetvis eftersom den byggde på att utnyttja varje individs förmåga på bästa sätt. Målen trillade in allt eftersom tiden gick, och nog är det värt att kommentera speeden på Patrik Kamp när han kämpade sig förbi sin back och satte femettan eller Wårdens sätt att möta Bergenstíernas frispark till ett distinkt otagbart avslut till avslutningsmålet för Åkeshov. Målfyrverkeriet avslutades av SBK efter schabbel i det annars felfria Åkeshovsförsvaret. Som bekant är ett bra försvar och målvaktspel nyckeln till ett bra anfallspel! Grattis Hampus, Bärka och Harry till premiärmål för säsongen! Tack för en härlig kväll motståndare, domare, publik och lagkamrater!!Läs mer...

Som Tobbe Wårds kompis så precist uttryckte det –vad är väl en bal på slottet- så kände vi det, vi som såg Hovet (Åkeshovs IF) städa av Vällingby AIK på fredagskvällen. Knappt hade den härvidlag medborgerliga rättigheten och svenska institutionen tacomiddag hunnit smälta undan för att ge plats åt alla intryck från planen där en riktigt hygglig tillställning utspelades. Några av de utmärkande dragen för en match i de lägre divisionerna, vilket också ger den stora behållningen, är alla de blandade upplevelserna av rondör, stela höftböjare, överlevd teknik och vinnarattityd från ungdomen och för all del pilsnabba juniorfötter vilka likt Labero plockar upp kaniner ur sina trollerihattar till fötter som t.ex Rubbas tvåfotare på offensiv kortlinje. Vällingby mönstrade massor av fotbollsgodis i sin elva b.la nummer 11 som med trimmad vänsterfot och ett härligt spelsinne luggade vår egen Messias flera gånger tidigt i andra halvlek. Och vem kan undgå västerorts mest högljudde målvakt numer i Vällingbys färger. Det finns alltid en risk att man överlever sitt eget varumärke med fasoner av olika slag, men inte denne man som mycket väl fyller kostymen, hatten av för ett sånt engagemang! Fotbollsmässigt då, ja jo visst. Hovet dominerade spelet fotboll men fick tidigt vittja nätet efter mål från långt håll av Vällingby 0-1 och ett bevis på att skjuta lönar sig. I det avseendet kan man tillägga att man inför nästa anfall ställt frågan till försvararna, kommer de skjuta eller inte… Dominansen gick ofta via mittfältsgiganten Wårds fötter som i kvällens match till undertecknads glädje återförenats med tidigare medspelare från en bra BP-upplaga av 93:or. Hovet har tidigt möjlighet att göra ett flertal mål där löpvillighet teknik spelsinne ingår månggifte men där en storspelande målvakt i Vällingby effektivt detroniserar våra (hmm vadå våra Hovets..) anfallare. Matchen slutar inte helt orättvist med en rimligt stor seger siffermässigt där Hovet nog kände sig bekväma senare delen av tillställningen. En viss frustration från spelarna i bägge lagen pga å ena sidan förlust och å andra sidan trötthet renderade i några tjuvsmällar som ändå gentlemannamässigt sorterades bort på slutsignal och sedvanligt avtackning efter match, snyggt! Ytterliggare en ”halsstockningsepisod” utspelar sig när unge målvakten i Hovet släpper in nämnda 0-1 boll från håll och både Edwin och Emil snabbare än en gris blinkar är framme och medelst uppmuntrande ord och omklappning lämnar samme yngling leende, stort! Tack Vällingby och Hovet för en fin kväll! Läs mer...

Åkeshov kom i kvällens match till spel utan någon ordinarie målvakt. Den enda vi i dagsläget förfogar över övergav laget för metropolen Malmköping. Målvaktsoskars lillebror har det säkert i blodet, tänkte Björta som valde ut Gurra till målis i första halvlek. Sagde Gurra kom direkt från middagen och som den ordningsman han är tvättade han givetvis händerna innan han gav sig av till samlingen. Oturligt nog glömde han att skölja av tvålen....ett mål i baken redan efter tio minuter trots massivt bollinnehav från Hovet. Målet kom på ett lamt långskott som bara skulle plockas upp men som i stället retfullt gled ur nävarna.. Gurra är dock inte ensam, hans storebror gjorde en än värre blunder när han i en match mot Hässelby med tydliga gester visade att ett skott skulle gå långt utanför när det istället satt någon halvmeter innanför stolpen. Det blir tydligare när målisen gör misstag än när forwarden skjuter fem meter över...Heder ändå åt den som vågar!!! Spelet visade tydligt att Åkeshov var det bättre laget även om det tog fem minuter att vakna. Jonas hade i och för sig under sagda fem minuter tre feta målchanser som inte förvaltades på det sätt han själv och alla lagkamrater önskade. Två av tre tidigare matcher Åkeshov spelat i serien har slutat med uddamålsförluster trots massivt spelövertag, Undertecknad inte kände sig allt för komfortabel vartefter tiden gick med resultatlös dominans i spelet. Det dröjde till första halvleks slutskede då Rubba fick sätta den befriande bollen i nät efter ett av många mönsteranfall, men även efter kvitteringen var oron kvar. Matchens gigant brukar ju utses ibland, i denna fanns det flera. Vad undertecknad uppskattade lite extra är den lojalitet Filip Thelin visar när de självklara mittbackarna saknades. Utan krångel eller gnäll agerar han tillsammans med den gamla mittbackskollegan Eddobert som en säker näst sista utpost som mittlås. Belöningen fick Filip i andra halvlek då han som tack flyttades upp på topp. Ett hattrick senare klev han av plan med gott humör. Segern skrevs tillslut till 6-1 och även om den var i underkant fick det rödklädda hemmalaget utdelning på sina chanser för första gången i år. Noterbart är att den gamla sjumannamålisen Jesper Thedeen klev in mellan stolparna i andra halvlek och höll nollan. Har vi möjligtvis fått konkurrens på målvaktspositionen? Den unge domaren bör tackas för en väl utförd arbetsinsats innan vi tackar publik och motståndare för en god match. Nu väntar Stockholm BK på onsdag, det brukar bli bra jämna tillställningar. Ses vi klockan 20 00? //Björta Läs mer...

Ett sent referat från fredagens match på Blackebergs BP mot Västerort, en ny bekantskap för hovnarrarna. Västerort är ett ungt lag där de flesta spelare har sin fotbollsskolning i Spånga och Järfälla. Matchen började som vanligt med Åkeshov hållandes i taktpinnen. Bra spel både centralt och på kanten. De fåtaliga stunder motståndarna nådde fram till hovets backlinje var antingen Andreas eller mittbackskollegan Adam på plats. Åkeshov mönstrade ett bra lag denna kväll och dominansen var större än den brukar. Som sig bör ser vi till att hamna i underläge. Denna gång genom att släppa en motståndare två meter offside, något den i övrigt utmärkte döve domaren missade. Vändningen kom ändå strax innan paus då Martin Dahlin, nej jag menar Filip Thelin möter ett inlägg med ett häng som fick undertecknad och många andra att tänka på VM 94, det gjorde dock inte resten av laget då de inte fick uppleva sagda VM annat än från spjälsängen. 1-1 i paus med mersmak för det spelglada charmlaget. Då passade taktikkungen att komma med ett tips inför andra. Vad? - jo att utnyttja kantens hela yta och spela bollen på en framåtlöpande ytter...Sagt och gjort, Rubba har nog inte slagit sin sista passning i hovettröjan med stjärnglans. Den öppnande passningen från hans vänsterfot var en delikatess som förvaltades på bästa sätt av hemvändaren Jens som inte varit hemma mer än någon vecka, ett distinkt avslut invid bortre stolpen och en välförtjänt ledning var ett faktum. Stolpträffar, ribbträffar avlöste varann i forceringen för att avgöra tillställningen. Vad händer då? Bolltapp på mitten och vips ett mål i baken, attans. Forceringen fortsätter från de vinstsugna ungdomarna. En spelvändning till och underläget är ett faktum, ett underläge som står sig matchen ut. Drömspel till trots, de som gör flest mål måste väl ändå vinna rättvist. Så vi lyfter på hatten och gratulerar motståndarna till segern. En sak gladde undertecknad denna kväll, Tonen på planen!!! Tack motståndare, publik och domare för en trevlig match. //Björn Som om en förbaLäs mer...