Som Tobbe Wårds kompis så precist uttryckte det –vad är väl en bal på slottet- så kände vi det, vi som såg Hovet (Åkeshovs IF) städa av Vällingby AIK på fredagskvällen. Knappt hade den härvidlag medborgerliga rättigheten och svenska institutionen tacomiddag hunnit smälta undan för att ge plats åt alla intryck från planen där en riktigt hygglig tillställning utspelades. Några av de utmärkande dragen för en match i de lägre divisionerna, vilket också ger den stora behållningen, är alla de blandade upplevelserna av rondör, stela höftböjare, överlevd teknik och vinnarattityd från ungdomen och för all del pilsnabba juniorfötter vilka likt Labero plockar upp kaniner ur sina trollerihattar till fötter som t.ex Rubbas tvåfotare på offensiv kortlinje. Vällingby mönstrade massor av fotbollsgodis i sin elva b.la nummer 11 som med trimmad vänsterfot och ett härligt spelsinne luggade vår egen Messias flera gånger tidigt i andra halvlek. Och vem kan undgå västerorts mest högljudde målvakt numer i Vällingbys färger. Det finns alltid en risk att man överlever sitt eget varumärke med fasoner av olika slag, men inte denne man som mycket väl fyller kostymen, hatten av för ett sånt engagemang! Fotbollsmässigt då, ja jo visst. Hovet dominerade spelet fotboll men fick tidigt vittja nätet efter mål från långt håll av Vällingby 0-1 och ett bevis på att skjuta lönar sig. I det avseendet kan man tillägga att man inför nästa anfall ställt frågan till försvararna, kommer de skjuta eller inte… Dominansen gick ofta via mittfältsgiganten Wårds fötter som i kvällens match till undertecknads glädje återförenats med tidigare medspelare från en bra BP-upplaga av 93:or. Hovet har tidigt möjlighet att göra ett flertal mål där löpvillighet teknik spelsinne ingår månggifte men där en storspelande målvakt i Vällingby effektivt detroniserar våra (hmm vadå våra Hovets..) anfallare. Matchen slutar inte helt orättvist med en rimligt stor seger siffermässigt där Hovet nog kände sig bekväma senare delen av tillställningen. En viss frustration från spelarna i bägge lagen pga å ena sidan förlust och å andra sidan trötthet renderade i några tjuvsmällar som ändå gentlemannamässigt sorterades bort på slutsignal och sedvanligt avtackning efter match, snyggt! Ytterliggare en ”halsstockningsepisod” utspelar sig när unge målvakten i Hovet släpper in nämnda 0-1 boll från håll och både Edwin och Emil snabbare än en gris blinkar är framme och medelst uppmuntrande ord och omklappning lämnar samme yngling leende, stort! Tack Vällingby och Hovet för en fin kväll!