Som så många gånger förr blev det en jämn tillställning mellan hemmalaget Stockholm BK och Åkeshov. Plumpen i premiären för Stockholmarna berodde nog på ringrostighet eller prestationsångest, vem vet?  Många trodde nog att Åkeshov skulle sätta full fart mot SBK-målet efter 10-0 segern i premiären. De som har läst på känner dock till SBK:s kapacitet och försäsongsresultat och blev nog inte förvånade över att det blev riktigt bra spel från båda håll.

Inledningsvis hade SBK bra koll på läget även om Åkeshov var laget som spelade sig fram till bra lägen, lägen som stannade vid just lägen. Några vassa avslut hade vi genom Jonas, Apy och Elias men bollen ville inte in bakom den duktige målvakten. Under hela första halvlek var det Åkeshov som höll i taktpinnen men som en blixt från klar himmel låg bollen bakom Lennard i hovetburen. Fem minuter innan paus slinter en till synes ofarlig luftpastej in mellan ribban och fingertopparna, 0-1 och psykologiskt jobbigt för de röda dominanterna.

Ni som tittat på anslagstavlan på nittiotalet minns säker orden "ta pinnen ropade jag"

Ett slutresultat utan pinne i en match av den här karaktären fanns inte på kartan hos någon narr så en pinne skulle vi minst ha. Alla var överens om att fortsätta spela på samma sätt, men med en begränsad bänk läs Björta, efter det att Elias klivit av med smälld baksida och trötta otränade ben på vissa andra var det svårt att bibehålla det fina spelet från första halvlek.

Innan Elias skada hann han ändå utjämna på straff efter att ha blivit nedriven bakifrån. Att domaren dömde korrekt är odiskutabelt men att förstärka fallet på det sätt Elias gjorde kunde ha fått domaren att fria. Straffen var om möjligt sämre slagen än den jag själv satte mot NIF förra året men även denna rullade in i mål.

Åkeshov fick ny energi av målet och fick flera lägen till avgörande, närmast var Jonas som slog en hård frispark över muren.  Friskparken räddades helt osannoligt skickligt och vackert i det absoluta krysset av den redan omnämnda målvakten.

SBK då? Jo visst var fyrtornen kvar, lika giftiga på fasta situationer som vanligt, denna gång fick de inte utdelning tack vare det återförenade mittlåset med Andreas och Adam. När avsluten ändå gick ända fram var Lennard omutlig och orädd! Högeryttern gjorde ett giftigt intryck då han gång på gång utmanade Jonas med variation. Tack vare ett välorganiserat försvar var understödet där när det behövdes. Matchen slutar 1-1 och var sin pinne till respektive lag. Förlustnollan intakt för Åkeshov.

Bäst på plan? Båda bänkarna ropade precis som vanligt på kort hit och offside dit men domaren Gert Wallenbro som för ett par år sedan blev utskälld av CB så han tappade håret visade att rutin skapar lugn och bra stämning. Otroligt roligt att ha engagerade bra domare på denna nivå!!!

Båda läger var efter slutsignalen överens- Gert- Bästa domaren hittills!!

Nästa match spelas på Söndag den 3/5 mot Black armys eget lag Råsunda på Bergshamra IP 1

Tack motståndare, publik och domare för en riktigt fysisk, ärlig och bra match.

B