I den uppskjutna matchen mot DIF 2, ställdes BP 93-7 olyckligtvis mot DIF 1 i stälet för andralaget som hade match dagen innan.

Tränarduon fick rodda om i uppställningen med en halvtimmes framförhållning. Strategin fick istället för eget spel riktas in på metodiskt försvar som så många gånger förr den här säsongen.

 Det började med en oerhörd press från blårändernas sida. Efter en kvart lyckades BP organisera sitt första ordentliga anfall. Snabbt upp med bollen till den för dagen kanonspelande Carl på mittfältet som med en snabb vändning hittade Apy med en djupledsboll. Apy gjorde två fenomenala finter och snubblade förbi den sista backen innan han satte ledningsmålet bakom en förvånad DIF målis.

DIF gav dock inte upp sina intentioner utan malde på. BP gav inte de relativt otekniska motståndarna något utrymme att komma igenom med det vägvinnande passningsspelet som dom tidigare visat upp. Frustrationen visade sig i form av gnäll på domaren och efterslängar som domaren inte var sen att beivra. Till slut kom dock kvitteringen och i halvtidsvilan stod det 1-1.

Samma mönster i andra, stor DIF press utan några egentliga farligheter. BP som drabbades av två skador hade till slut bara en avbytare. Sakta men säkert vreds vettextrasan ur de rödsvarta som med fem minuter kvar inte hann tillbaks till sina positioner varpå en DIF spelare fick utrymme att sikta och skjuta. En skymd Oskar hann ite reagera och ledningsmålet var ett faktum.

Nu var BP tvingade att flytta upp positionerna och fick även ett par fina chanser när Effe och Ayy rann igenom men utan att lyckas sätta dit den. I stället fick Dif det utrymmet vi så fint krympt tidigare under matchen. Två gånger dessutom och slutresultatet 4-1 kändes väl i och för sig rättvist men det var ju så nära. Ett ett hade känts bättre, kan jag lova.

 Nu väntar Sollentuna United i kväll, visar vi upp samma kämparglöd går det nog vägen...

 Roligt ändå att det inte rann iväg som DIF-tränaren sa...tvåsiffrigt trodde vi nog att vi skulle få...

Björta