Samtliga 10 i omklädningsrummet var nog lite oroliga innan den serieavslutande matchen mot Tolkarna. Anledningen var att vi ställde upp med flera otränade spelare och undertecknad som förväntades spela 90 minuter.Ett sent återbud av mittfältsmotorn Wård gjorde inte saken bättre. Halva laget har däremot varit på samtliga träningar och det visade sig räcka. Med en uppställning med trebackslinje trodde vi oss äga mittfältet och ha möjlighet att störa motståndarna högt upp i banan. Omid sladdade in på planen med två minuter till matchstart så vi fick ändå ihop 11 spelare till slut. Matchen började lite trevande utan några chanser vare sig åt det ena eller andra hållet. Åkeshov ägde bollen större delen av tiden även om touchen på densamma kunde varit bättre. Nu visade Fabian som varit på de flesta träningar att han vet hur man skjuter hårt utan att ta i. I tionde minuten fick han en tillbakapass av Elias som resulterade i ett drömmål ur rätt dålig vinkel. Nu började narrarnas anfallsvågor komma alltmer tätt. Tvåan kom efter ett snabbt anfall där Tolkarna föll på sin egen i och för sig kloka taktik att uppvakta Elias med tre backar och lämna en segfotad back med en taggad Hovnarr. Att Elias kan göra livet surt för backar genom att helt sonika driva igenom vet vi, denna gång sköt han inte ur usel vinkel utan spelade istället in den till undertecknad som med sträckt vrist förpassade bollen in i nätmaskorna. Det blev två till denna kväll med ungefär samma förspel för Hovnarren som ändå överglänstes av Filip både spelmässigt och målmässigt. Hans första kom efter en frispark från Björtas känsliga vänsterfot som målvakten inte kunde hålla nere vid stolproten, och som den alerte kille han är var han snabbare än alla andra och stötte in returen. Noterbart är att han lovade att frispela mig någon gång under matchen, det gjorde han fram till 4-0. Filip som lojalt spelat på defensiva platser han bemästrar till hundra procent har inte erbjudits några offensiva roller under året, därför var det roligt att se glädjen i hans ögon när domaren blåste av matchen. Det blev totalt fyra mål från Filips fötter ikväll, något som vi alla gladdes mycket åt. Kvällens fullträff stod ändå Tolkarna för. Mitt i Åkeshovspressen där i stort sett alla utom två deltog i anfallsspelet som då blivit helt ostrukturerat rensades bollen av en back upp till mittplan där fem blåklädda stod och tittade på när deras kompisar slet som djur. En av de blå sprang förbi Tobbe som var på väg framåt och klippte sedan till bollen från typ 30 meter med en fantastisk träff. Bollen gick i en pressad båge över en överraskad Henrik i målet. Mycket vackert!! I slutet på första halvlek fälls Elias i friläge och alla tror på röd flagg men icke. Det fick sin förklaring efter matchen när domaren kommer med matchprotokollet och berättar att han ansåg det vara en solklar frilägesutvisning men att det skulle förstöra matchen om han skulle visat ut en Tolk i underläge 0-6. Andra halvlek spelas mer strukturerat från Åkeshovs sida och med lite mer skärpa kunde det slutat med en långt mycket större seger. Jag gläds ändå, främst för den härliga humoristiska stämningen mellan de två åldermännen på plan, undertecknad och Tolkarnas kapten. Matchen slutar till slut med 1-14 på resultattavlan, vilket innebär att vi når målet vi hade innan säsongen dvs topp tre. Att vi efter tre matcher satte ett annat mål lämnar vi därhän. Tack för i år, nästa år ...då djävlar!! //Björn