Förra veckan beskrevs av många i laget som en enda lång väntan på "dagen då allt skulle ske". Nu gjorde det inte de...

Matchen mot Brunkeberg gick verkligen inte Åkeshovs väg. Även om man inte ostört tilläts spela sitt snabba spel utmed backen var Åkeshov laget som hade chanserna och spelet. Det bortdömda målet från Filips fötter dömdes oförklarligt bort, det var det andra tecknet på att vi kanske inte skulle ha domaren på vår sida. Det första tecknet låter jag vara osagt. Domaren dömer och vill man vinna måste man vara vuxen nog att hantera matcher då domslut eller ändrade förhållanden inte svarar upp till det man förberett sig för.

Alldeles oavsett så gjorde Brunkeberg två mål, och vi bara ett (godkänt) varför seriesegern och avancemang inte längre var inom räckhåll. Något som vi ändå inte räknat med inför säsongen. Grattis Brunkeberg!

Serieavslutningen spelades på en spökligt dimmig hemmaplan mot Kasam som hållt till i vår serie sedan nystarten 2011.

Frågan är om inte spelarna i Åkeshov vred ur trasan mentalt mot Brunkeberg, de första tjugo minuterna ägde Kasam och narrarna agerade håglöst och bjöd på mängder av omotiverade framspelningar till motståndarna. Därför var det ingen som lyfte på ögonbrynen när laget som slagit Brunkeberg i årets båda möten snabbt tog ledningen och efter tio minuter även utökade densamma. Den sista kvarten omgrupperade vi oss och tog i samband med det taktpinnen från motståndarna.

I paus var det sedvanlig kråkriksdag där alla pratade i mun på varann. Jocke och Emil var nog de som gjorde sina röster hörda med konkreta förbättringsförslag. Dessa tog alla på allvar och det syntes direkt att det var ett mer taggat Åkeshov som ville avsluta säsongen på ett hedervärt sätt.

Efter en kvart byttes Harald in, Harald som inte kunnat delta på några träningar den senaste tiden tackade för förtroendet genom att tillsynes genialt vinkla in en hörna vid bortre stolpen, mycket vackert.

Patrik Kamp som i första halvlek hade svårt att komma med i spelet klev in i planen för att få lite mer boll.  Med nyalstrad energi efter målet vann han den ena närkampen efter den andra innan han från 30 meter vände bort sin motståndare och utan ansats fick på en riktig pärla som otagbart smet in under ribban, även det mycket vackert.

Med kvarten kvar får Kasam en frispark i farligt läge. Vår unge målvakt hinner inte få kroppen bakom den hårt slagna bollen utan ser den glida ur famnen in i nät. Fotbollsgodis är att se Emil och Ola så snabbt framme att klappa om sin lagkamrat!!

Nu skulle bollen in, det hade Elias bestämt. Det ville inte motståndarmålvakten som motade avslut efter avslut från både Elias och Hampus. Det dröjde ändå inte många minuter efter målet innan Elias knoppade in kvitteringen på en av Jocke perfekt slagen frispark.

Domaren som aldrig satte någon nivå fick en tämligen svår avslutning på matchen. Följden blev att han tillät allt från kapningar till efterslängar och tillmälen.

Trevligare ton då efteråt som sig bör.

Publiken som frös om tårna lät meddela att de hade en trevlig kväll tillsammans med motståndarsupportrarna.

Den kortfattade summeringen av säsongen 2014 blir...

Föga anade jag att vi skulle fullfölja säsongen, så årets mål att vinna minst en match och fullfölja vårsäsongen uppfylldes.

Innan sommaren kom Wården och sa, spelar vi så här kan vi vinna serien, ett nytt mål var satt.

Nu består ju ett lag av tio utespelare och en målvakt. I alldeles för många matcher har vi kommit till spel utan målvakt, det är den största förklaringen till att vi inte nådde hela vägen fram.

på avslutningsbanketten på anrika krogen Kullens i Traneberg bjöds det på öl från en okunnig men entusiastisk nyvunnen supporter, Markus som bjöd laget runt på öl.

På väg hem med blommor och vin får jag frågan av en något överförfriskad ung dam om vad som är viktigast, passion för fotboll eller division...Hon frågade rätt person!

PASSION!

Nu väntar Stockholm cup, och kanske även Gazzoliners innecup.

Må gott

Jag går inte i ide,

Björn

Nu är passionen för fotbollen i Åkeshov viktigare än divisionen vi spelar i