EnglishRapport – Dag 7, Finalerna (26/9), Veteran VM, Helsingborg
Rapport – Dag 7, Finalerna (26/9), Veteran VM, Helsingborg
Först att ropas ut var final i damdubbel +35, med Sveriges Sunniva Aminoff i par med tyskan Claudia Vogelsang, med tidigare vana att vinna veteran VM-guld från Ankara i Turkiet 2013. De ställdes mot andra seedade japanskorna Kazumi Ichinohe/Noriko Sanada. Innan de nått finalen pressades de till tre set redan i första omgången mot danskarna Boesen/Holst Olsen, och även i kvartsfinalen fick de slita i tre set mot ett rysk/ukrainskt par i sin väg till finalen. Sunniva och Claudia har i sin tur haft tufft både i åttondelen mot svenska Fia Strömgren och tyskan Tina Kähler, samt i semifinalen mot första seedade engelskorna Lynn Swan/Rebecca Pantaney, som vann EM senast i Portugal 2014. Så båda paren hade fått ta fram sitt bästa för att nå final.
Kort efter att Sunniva och Claudia börjat spela ropades även finalen i Mixeddubbel +40 upp, med svenskarna Erik Sjöstedt/Nilofar Mosavar Rahmini, som ställdes mot Carsten Loech/Dorte Steenberg från Danmark. Erik och Niloofar har visat styrka rakt igenom turneringen, med segrar i två raka. Relativt enkelt, ända fram till semifinalen där det blev lite nerv mot ryssarna och 21-19, 21-19. Carsten och Dorte har också varit stabila, men även de fick bekänna färg i sin semi, mot engelska paret Jennings/Muggeridge. Där danskarna tappade första set 13-21, men knöt ihop det med 21-18, 21-18 i de två avslutande seten. Så båda paren har visat på bra fokus när det verkligen gäller.
Matcherna startade ungefär samtidigt och som under semifinalerna, då vi parallellt följde mixed +50 och mixed +40, så kom poängen i ungefär samma takt och fördelning. I damdubbeln började Sunniva/Claudia bra och tog en tvåpoängsledning direkt. 2-0 blev 4-2, men hämtades in efter fem raka bollar efter bra offensiv av japanskorna till 4-7, som blev 6-9 och vid sidbytet stod det 9-11. Japanskorna stod för offensiven medan Sunniva och Claudia försökte flytta runt sina motståndare i bakplan från sida till sida. Lite mer variation hade behövts dock.
I mixeddubbeln fick däremot danskarna en liknande start, efter fina underläggningar på Eriks offensiv. Men 3-5 blev inhämtat till 5-5 och vi andades ut igen. Men efter ytterligare två fina bollar till Carsten och Dorte har de greppet igen, 5-7. Men Nilo och Erik tar åter initiativet och det är framförallt Eriks vilja och ambition att följa upp sitt eget anfall fram mot nät som gör att de åter är ikapp vid 9-9. Åter kontrar Carsten och Dorte med väl avvägda vinklingar i luckorna när Erik och Nilo trycker på även när de är i lite obalans, då hinner de helt enkelt inte med i nästa boll riktigt lika bra. Även här 9-11 vid pausen.
Efter paus i damdubbeln gör japanskorna ännu ett ryck med tre bollar, efter stillastående defensiv igen av Sunniva och Claudia. 11-14, blir även 12-16 och 13-17. Men då driver framförallt Claudia på med mer fart och lite flackare lyft, vilket gör att det går att komma åt japanskornas offensiv bättre och kontra. Vid ställningen 16-17, 16-18 och 17-18 hoppas vi på en vändning. Det blir 17-19 och även 18-19 innan japanskorna kan spela sig till setboll och även förvalta den, tyvärr. 18-21 i första.
På TV-banan händer precis samma sak. Danskarna gör ett tidigt ryck på två bollar som de håller i setet ut. Närmast är svenskarna vid 17-19, då det är en boll där Carsten åter lyckas få över Eriks tryck i en omöjlig vinkling och Dorte enkelt kan trycka ner räddningen Erik gör på den. 18-19 hade kanske fått mer nerv i setet. Men nu rinner det istället iväg till 17-21. Jag ser att det finns viss frustration över att de inte kommer förbi Dorte och att de därför tvingas spela svårare än de behövt tidigare i turneringen. De tvingas spela tajtare helt enkelt, vilket öppnar för Carstens smarta placeringar av bollen. Han har kanske inte bästa farten på bollen, men helt klart bästa placeringen av bollarna. Det gör det svårt för Erik och Niloofar att göra poäng.
På Bana 5 får japanskorna en bra start den här gången och håller ifrån med två tre bollar ändra fram till 6-8. Då rycker de ifrån ytterligare till 6-11 med flera räddningar och bra defensiv. Men Claudia och Sunniva försöker verkligen göra allt för att få initiativet. Efter pausen lyckes de även få bra utdelning på förflyttningarna av de ivrigt studsande japanskorna. De kommer upp till 9-12 och vi sitter och hoppas på match igen. Men då vässar de små japanskorna åter offensiven och det står 10-14, som blir till 11-16 och vi tappar åter lite av glädjen. Det växer till 12-18. Ett litet, litet hop tänds igen efter bra spel till 14-19 och 15-20. Men så utnyttjar motståndarna tredje matchbollen och guld blir till silver istället. Det är framförallt lite enformig defensiv, där de hade behövt ha bättre variation i djupled, som avgör. De driver på bra i sidled i bakplan, även i höjd och press där. Men varför stoppar de av så lite? Kanske är det finalnerverna som gör att det känns lättare att freda sig så långt bort som det går? Nu var japanskorna väldigt rörliga och tvekade verkligen inte att täcka sin bana. Men ändå. Man hade velat se dem jaga ännu mer. Kanske hade det förändrat utgången? Men VM-SILVER smakar gott det med, för en rookie som Sunniva måste det såklart vara mer än godkänt! Inget man kunde förutsett.
Samtidigt på TV-banan följs åter paren åt. Med som mest 4-8 till Carsten och Dorte. Det hämtas dock upp till 9-9 och de är med bra i spelet. Carsten får jaga mer i bakplan nu och Erik och Nilo täcker bättre upp danskarnas försök att spela mellan dem. Två enkla misstag blir däremot 9-11 även i andra setets paus. Vad som händer därefter är lite svårt att veta? Bollarna hamnar i varje fall i golvet precis innanför linjerna upprepade gånger på svensk sida. Bättre koncentration och utdelning av Carsten och Dorte gör att det plötsligt står 12-19, som ger 12-20 och åtta matchbollar. Danskarna behöver bara två för att avsluta med seger i andra set med 21-13. Spänningen förvann utan förvarning. Snöpligt och lite ”jaha-känsla” när det bara rann iväg. Men åter igen. Ett VM-SILVER för ytterligare en rookie i veteransammanhang på EM och VM för Erik. Niloofar får istället jubla åt att hon nu får medalj i mixed, efter tidigare försök i både singel, dubbel och mixed på EM och VM andra år.
Summering av sjunde och sista speldagen: SVERIGE – VÄRLDEN 0 – 2.
Totalt efter sju speldagar slutar vi på minus 13 (113 vunna - 126 förlorade). På EM senast var det första gången i EM och VM-sammanhang som vi slutade på plus. Så -13 är inget dåligt resultat i ”tävlingen-i-tävlingen” som vi kört de senaste 10 åren. Vem gissade rätt? ;)
Jag kommer senare i veckan att skriva ihop en summering av VM veckan i Helsingborg. Det finns ju en del resultat och händelser att uppmärksamma under en så stor och lång tävling. Inte minst är det spännande att se hur vi hävdar oss i medaljligan den här gången? Med våra två silver och tre brons. Gott nog i det här startfältet, som överträffar allt vi tidigare sett. Veteranbadminton växer, på alla plan. Fler och fler är seriösa och ägnar mycket tid åt att kunna prestera så bra de bara kan. Kul att följa den utvecklingen framöver.
Här är länk till finaldagens alla resultat (semifinalerna): http://bwf.tournamentsoftware.com/sport/matches.aspx?id=41FADC9B-841B-4AF6-B5FC-FCEB647F9DA5&d=20150926
Erik Säfsten och hans gymnasieelever har stått filmat under de tre sista dagarna på VM och de matcherna hittar ni här: http://www.youtube.com/eriksafsten
/Magnus Gustafsson
Team Manager, Veteranlandslaget
Kommentarer
Kommentarsfunktionaliteten är avstängd