Ja, att träna har jag ju egentligen aldrig gillat utan gjort det för att kunna tävla, vilket har varit min stora morot – jag har alltid älskat att tävla! Men de sista åren har jag inte kunnat tävlingsmotivera mig tillräckligt för att lyfta på röven och ta mig till träningar, och då blir det ju ganska vanskligt att tävla, helt otränad. För visst är det kul när man väl står där på banan i någon tävling. Men det har jag ju gjort nu i 49 år!

Jag hade trott att jag skulle kunnat hålla ångan uppe till hösten 2016. Det hade varit roligt att fira 50 år som badmintonspelare. Men jag lyckades tyvärr inte ens samla ihop tillräcklig motivation för att träna mig igenom 2015, trots att jag skulle få spela som första-års-60-åring på vet-VM på hemmaplan i september. Jo, jag spelade VM, och jag gjorde mitt bästa, och får väl säga att det ändå gick ganska bra, men vältränad var jag inte.

Nu är det som det är. Nybliven pensionär sedan i juli, sällan hemma, mest på resande fot eller hos särbon i Gränna. Ett helt annat liv. Men tävlar ni på ”roliga” eller soldränkta platser så lär jag dyka upp, fast som maskot till er. Slovenien i höst låter bra. Landskamperna i Hamburg kanske också… Ja, vi får se hur andan faller på.

Och som sagt -- Vi ses!

KRAM
Gunnel